SNS RAPPORT: Ännu en sågning

Året har inletts med två tungt vägande rapporter om den svenskaekonomin. I OECD:s Sverigerapport (se förra numret avAffärsvärlden) gav organisationen inte Sverige något val. För enminskning av arbetslösheten krävs bland annat ökadelöneskillnader samt lägre skatter och bidragsnivåer.

SNS Konjunkturråd består i år av fem välrenommerade ekonomerfrån våra nordiska grannländer och Storbritannien. Deras analysär mycket lik OECD:s. De anser det ofrånkomligt med reformer imarknadsliberal riktning för Sverige, framför allt genom att manökar incitamenten på arbetsmarknaden.

De skriver: Om inte politikerna medvetet och i god tid genomförreformer kommer de till slut att genomföras i alla fall,framdrivna av en känsla av hopplöshet och kanske verkställda avdem som intresserar sig minst för social rättvisa.

SNS-ekonomerna hävdar att man hellre bör genomföra reformer föratt förebygga krisen än att vänta tills den utbryter. De verkaranse, även om inte detta sägs direkt, att det bästa vore omsocialdemokraterna tog initiativ till de nödvändigaförändringarna, för att i så fall kunna rädda kvar positivadelar av den svenska modellen, dit de räknar en beundransvärtlångt driven jämlikhet.

Samtidigt tycks de oroliga för att förändringen dröjer, eftersom,säger de, Sverige inte kommer att kunna avhjälpa bristen påreformer förrän landet har ett politiskt ledarskap som serekonomisk liberalisering och stärkande av incitamenten som ettav sina främsta mål.

Detta är en erfarenhet de drar av sina många jämförelser medandra länder som genomfört reformer och därefter fått enlyckosam utveckling med minskad arbetslöshet. SNS-ekonomernaskriver att alla deras exempel på framgångsrikt reformarbetekännetecknats av ett starkt ledarskap och ett effektivtekonomiskt lag, som inspirerades av en gemensam vision av debehövliga reformerna.

Det faktum att reformerna var kontroversiella hindrade inte attregeringar som genomdrev dem kunde segra i påföljande val. Detär faktiskt inte sant, skriver ekonomerna, att beslutsammaekonomiska reformer behöver vara en black om foten i allmännaval.

Ekonomerna säger också att reformerna har genomförts av partierbåde till vänster och höger. Däremot har karaktären avreformerna påverkats av den politiska inställningen. I vissafall har reformerna genomförts av högerregeringar, menövertagits tämligen ograverade av vänsterpartier. Ett exempel ärChile där Pinochets brutala reformer vållade stora lidanden förden breda massan. Den demokratiska regering som tillträdde 1990införde större social rättvisa, genom att bland annat öka deoffentliga utgifterna och tillämpa en keynesianskstabiliseringspolitik. Men samtidigt behöll den de ekonomiskaliberaliseringar som genomförts. Därmed har Chile blivit ettlatinamerikanskt paradnummer med en tillväxttakt på sju procentoch även en sparkvot på ostasiatisk nivå samt snabbt minskandefattigdom.

SNS-ekonomerna använder exempel från till exempel Tjeckien ochEstland, som båda har en arbetslöshet på tre procent, Polen, NyaZeeland, Sydostasien och Sydamerika. Även om Sverigenaturligtvis har ett mycket bättre utgångsläge än de flestaandra länder vars ekonomier har liberaliserats är problemen igrunden likartade. Det finns inget fall där regleringar ochcentralstyrning har lyckats, men massor av exempel på godaeffekter av avregleringar.

De fem ekonomerna anser att Sverige kan vara stolt över att varaett av de mest jämlika länderna i världen. Men de kortsiktigajämlikhetssträvandena har gått ut över den långsiktigatillväxten och bidragit till den höga arbetslösheten. 1960–talets solidariska lönepolitik och 1970-talets stelaarbetsrättsregler gynnar inte LO:s medlemmar på 1990-talet.Liksom OECD lägger SNS-ekonomerna en god del av skulden förSveriges tillbakagång på LO som, säger de, bör vakna upp ur sinTörnrosa-sömn. De rekommenderar lokala förhandlingar och friarelönesättning, med kanske Nya Zeeland som modell.