Snabbare kallbad

Nu är det dags att rita om den gamla välkända bilden av hur ett konjunkturförlopp ser ut. Glöm de klassiska konjunkturcyklerna på fyra-fem år där några års uppgång följdes av några års nedgång. I den nya ekonomins spår går det betydligt snabbare. I stället för den klassiska U-formen har den nya cykeln formen av ett V.

Att den amerikanske centralbankschefen Alan Greenspan varit och är en av den nya ekonomins främsta förespråkare har varit känt en tid. Och många med honom har förklarat USA:s långa tillväxtperiod med att något grundläggande hänt med tillväxtförutsättningarna i ekonomin. Nu har det amerikanska tillväxtundret gjort halt och tillväxttakten var fjärde kvartalet 2000 mindre än en femtedel av tillväxten bara sex månader tidigare.

Kortare reaktionstider

För att om möjligt förklara den dramatiska nedgången refererar Federal Reserve även nu till den »nya ekonomin«. I samband med den senaste räntesänkningen i slutet av januari i år hänvisar Federal Reserve till att just utnyttjandet av ny teknik lett till kortare reaktionstider hos industriföretagen när signalerna om en dämpad efterfrågan börjar göra sig gällande. Företagen skär snabbt ner sina inköp, stoppar investeringsplaner och anpassar arbetsstyrkan vid minsta tecken på att en nedgång är att vänta.

Den positiva sidan av saken är givetvis att det kan gå lika snabbt åt andra hållet. Om efterfrågan stimuleras och återigen börjar öka sprider sig denna effekt snabbt genom ekonomin, vilket skapar en positiv spiral. En sådan utveckling kan troligtvis förklara varför Alan Greenspan nu har så bråttom med att sänka räntorna för att gjuta nytt liv i amerikanernas konsumtionslusta. Enligt centralbankschefen, som till fullo verkar ha införlivat denna sida av den »nya ekonomin« i sin bild av det ekonomiska nuläget, är det av allt att döma viktigare än någonsin att agera snabbt och kraftfullt. Inte sedan krisåren i början av 1990-talet har Federal Reserve sänkt räntan så snabbt och så aggressivt.

Huruvida den nya ekonomins landvinningar även ger så reella effekter på makronivå vet vi inte. Och det kommer att dröja lång tid innan det går att få ett svar. I akademiska kretsar är det fortfarande i högsta grad en kontroversiell uppfattning att det skulle finns något som kan betecknas som ny ekonomi, ens på företagsnivå.

I bästa fall kommer den amerikanska konjunkturutvecklingen under den gångna hösten att ge en första indikation på att konjunkturförloppen verkligen har förändrats. Så länge detta inte har skett får man förlita sig på en mer indikativ bevisföring. Till exempel pekar Jan Häggström, chefekonom på Handelsbanken, på att det i dag är betydligt kortare ledtider mellan order och produktion vilket påverkar företagens agerande. Informationsflödet har också förbättrats med bland annat framväxten av internet. Dessutom tycks kapitalmarknaden ligga steget före Federal Reserve. Marknaden drev ner de långa amerikanska räntorna tidigt i konjunkturnedgången.

Svenska skeptiker

De svenska ekonomerna har annars av tradition haft en något mer skeptisk hållning till den »nya ekonomin«. Däremot verkar de flesta övertygade om att USA:s ekonomi kommer att återhämta sig snabbt.

Johan Lybeck, chefekonom på Matteus Fondkommission, anser att penningpolitiken påverkar den reala ekonomin betydligt snabbare än med de 18-24 månader som är den gängse normen. En räntesänkning får enligt honom en direkt effekt på hushållens förmögenhet genom stigande börskurser, vilket i sin tur stimulerar konsumtionen. Han manar också världens centralbanker till försiktighet med räntevapnet och skyller delvis dagens nedgång i den amerikanska ekonomin på aggressiva räntehöjningar våren 2000.

Traditionell återhämtning

Ytterligare argument för en amerikansk återhämtning, men kanske av en mer traditionell art, framförs av Olle Djerf, chefsekonom på Nordea. Kommande skattesänkningar skall stimulera privat konsumtion och dessutom kommer en lugnare amerikansk utveckling att sänka priset på olja och andra råvaror.

Ett tidigare exempel på ett kortvarigt, men kraftigt, förlopp var när Asienkrisen slog till med full kraft i slutet av 1998, men där kurvorna snabbt vände tillbaka uppåt. Lättnader i finanspolitiken i västvärlden i ett tidigt skede gjorde att effekterna blev mycket små utanför de direkt drabbade länderna. Dessutom bidrog snabba globala växelkursjusteringar till att de asiatiska tigerekonomierna relativt fort fick ny fart under tassarna.