Småfonderna tar in på jättarna…

Storbankerna tar en allt mindre del av nysparandet i fonder och därför rasar deras totala marknadsandel snabbt. Vid årsskiftet 1999/00 hade de fyra stora tillsammans 84 procent av marknaden för fondsparande, 2003/04 hade andelen fallit med tio procentenheter till 74 procent. Bankernas del av nysparandet var förra året 59 procent och Pia Nilsson på Fondbolagens Förening tror att den andelen kommer fortsätta att minska till förmån för nya aktörer.

– I och med att vi har många fler aktörer på fondmarknaden i dag tror jag att det är omöjligt för bankerna att behålla sina höga andelar, säger hon.

Det är framför allt försäkringsbolagens fonderbjudanden och PPM som har satt press på bankernas oligopol. Men bankerna oroas inte.

– Det är naturligt att vi tappar marknadsandelar i en växande marknad samtidigt som kunderna får ett större urval, det viktiga är att vi växer, säger Cecilia Lager, vd för SEB fonder.

Kanske behöver hon inte heller vara orolig, för även om storbankernas vinster på kapitalförvaltningen låg stilla förra året, skär branschen fortfarande guld med täljkniv. Trots att marginalerna har fallit från toppnivåerna på nära 60 procent till 34-48 procent under 2003, ligger lönsamheten högt över den så häcklade mäklarbranschens.

Den bank som tjänade bäst på sina fondkunder 2003 var Handelsbanken, som hade en vinstmarginal på 48 procent och en vinst på nästan en halv miljard. Mest i kronor räknat tjänade Nordea, 1,6 miljarder. Sämst gick det för SEB Invest, som “bara” hade en marginal på 34 procent, vilket ändå är skyhögt över Enskildas 9 procent.

Lägre kurser och volymer
Det är främst lägre aktiekurser och volymer som har slagit igenom i resultatet de senaste åren. Under börsnedgången, framför allt 2001-2002, minskade kunderna sitt totala fondsparande samtidigt som de flyttade nysparandet till räntefonder, som är mindre lönsamma. Men 2003 ökade insättningarna i aktiefonder igen och nu har flödena tagit fart på allvar. Under hela förra året gick 35 procent av sparandet in i aktiefonder, under de första två månaderna i år var motsvarande siffra 63 procent.

Allt tyder därför på att volymerna, och därmed vinsterna, kommer att stiga rejält igen i år. För trots att konkurrensen har ökat inom nysparandet finns inga tecken på någon generell prispress.

– Nej, det finns ingen logik i det. Vi anser att de svenska fondavgifterna står sig väl i den internationella konkurrensen, i exempelvis Norge ligger en typisk avgift i aktiefonder på runt 2 procent, mot 1,5 i Sverige. Och i Europa har de ofta både uttags- och insättningsavgifter, säger Handelsbankens fondchef Joachim Spetz.

– Vi har en homogen prisbild i Sverige, och jag tror att den kommer att bestå. Det finns inget utrymme för prishöjningar men heller inte för sänkningar. Samtidigt är priset inte avgörande för kunderna, det visar utvecklingen för Fidelity, som har den snabbast växande fonden i Europa trots att de tar höga inträdesavgifter, säger Cecilia Lager.

Men helt homogen är inte bilden.

Det lilla fondbolaget Spiltan & Pelaro använder sig av det utländska systemet med uttags- och insättningsavgifter, eftersom det uppkommer kostnader för att köpa och sälja aktier när någon andelsägare vill ut eller in i en fond. Men intäkterna från de avgifterna överför fondbolaget direkt till de kvarvarande andelsägarna.

– De stora fonderna har så hög omsättning att det inte påverkar dem om någon säljer eller köper, och deras mäklare tjänar ju pengar på det. Men vi har som målsättning att inte ha en högre omsättning i portföljen än 10-20 procent per år. Vi kör Buffett-modellen, framgångsreceptet ligger i att välja ut rätt bolag och ligga still i dem, säger Per Börjesson, vd för Spiltan.

Rörliga ersättningar
En annan väg att öppna upp prissättningen är att använda rörliga ersättningar, som man gör med hedgefonder, i stället för fasta. Men det lockar inte bankerna.

– Det finns inget som hindrar att man använder rörlig prissättning på relativprodukter, det är ju fri prissättning. Men vi har inga planer på att ändra vår modell, säger Olof Neiglick, vd för Nordea fonder.

– Vi tror att det finns en poäng i att kunderna vet hur mycket de ska betala, säger Joachim Spetz.
Utmanaren Lannebo fonder har redan i dag prestationsavgifter i några fonder. Komplikationen med prestationsavgifter är att uttag och insättning är begränsade till en gång per månad för att förenkla beräkningen av avgiften.

– Jag kan tänka mig att köra rörliga avgifter på alla vanliga aktiefonder om man hittar ett bra och rättvist individuellt system för att räkna ut avgiften, säger Göran Espelund, vd på Lannebo fonder.

Lannebo fonder är en av de mest framgångsrika uppstickarna i en bransch där allt fler vill vara med och dela på guldet. Grundaren Anders Lannebo byggde upp Robur och gav fondförvaltningen ett ansikte på 80-talet, men hoppade av och startade eget tillsammans med stjärnor som Göran Espelund och Peter Rönström år 2000. Det nya bolaget lyckades visa vinst, om än blygsamma 1,7 miljoner, redan under andra verksamhetsåret.

Trots att fonder är en volymverksamhet kan även små aktörer tjäna stora pengar här. Det visar exemplet HQ Fonder, som bara omsätter runt 100 mkr, de hade under ett relativt svagt år som 2003 en vinstmarginal på över 30 procent. Och när fonderna nu slipper skicka ut information till andelsägarna sparar de ytterligare pengar och kan i stället öka vinsten. Informationens andel av kostnaderna varierar, men för vissa kan det handla om besparingar på 15 procent per år.
___________________________

3 MILJARDER I VINST

Så mycket tjänar de fyra bankjättarna på sina fonder.
2002 2003 marginal 2003
Nordea 1 637 1 656 38
Robur 515 457 36
SEB 493 455 34
SHB 479 462 48