Slutet på början för USA-banker

Bank of America-Merrill Lynch hälsar kunder och andra gäster med en öppen bar och bord som dignar av den bästa plockmat som exklusiva Sofitel Hotel kan uppbåda. Vi befinner oss på Boao Forum, ett asiatiskt näringslivstoppmöte i södra Kina, och hit har den nyfusionerade storbanken flugit bankirer från kontoren i Peking, Hongkong och andra metropoler. Stämningen är hög. Den som blundar och glömmer almanackan känner sig förflyttad till år 2006.

På pappret ser den relativt välskötta universalbanken Bank of America och den globala investmentbanken Merrill Lynch ut att vara en god kombination. Bankirerna och direktörerna på Boao Forum kunde fira att förstakvartalsboksluten för de amerikanska bankkoncernerna blev oväntat bra. JP Morgan Chase redovisade en vinst på över två miljarder dollar och välkonsoliderade Goldman Sachs drämde till med både en snabb nyemission på fem miljarder dollar och tillkännagivandet att man vill kliva ur det federala garantisystemet. Sedan början av mars har bankaktierna klättrat cirka 50 procent.

I själva verket är bilden inte alls lika positiv. Den som i slutändan tar notan för förra veckans mottagning i Kina är ingen annan än den ansträngda amerikanska statskassan. Bank of America-Merrill Lynch är beroende av federala stödåtgärder och detsamma gäller bankerna som kollektiv. Hur stort beroendet är kommer att visa sig när Federal Reserve inom kort blir klar med sitt “stresstest”. Prövningen avser de 19 största bankerna. Syftet är att göra klart hur kapitalbasen egentligen ser ut med hänsyn till de nedskrivningar som väntar och vilka marginaler bankerna behöver för att komma i gång med sin utlåning igen.

Enligt beräkningar av Världsbanken blir det ingen vacker syn som visas upp. Ytterligare minst 1 500 miljarder dollar i statligt stöd anses behövas för att befintlig kreditgivning ska kunna fortsätta. Än mer krävs om utlåningen ska expandera. Det är alltså utöver de 700 miljarder som kongressen anslog i höstas enligt det så kallade TARP-programmet (Troubled Assets Relief Program).

Förklaringen till varför USA:s banker är i en så förtvivlad situation är att de måste klara två svåra uppgifter. För det första måste de reparera sina egna balansräkningar efter minst ett decennium av ansvarslös kreditgivning. För det andra måste de öka sin utlåning för att kompensera bortfallet av den finansiering som distribuerats genom det som ofta kallas skuggbanksystemet, främst olika slags värdepappersprogram. Den senare uppgiften är särskilt svår. Under boomens mest expansiva år svarade “icke-banker” för mer än två tredjedelar av kreditgivningen i USA. Insikten är utbredd om att det finansiella systemet och framför allt belöningssystemen på Wall Street behöver förändras rejält.

– Det amerikanska finansiella systemet är som när man kör en Ferrari i hög fart. Väldigt effektivt, men också väldigt instabilt, säger Charles Li, medlem i koncernledningen för JP Morgan Chase.

Effektiviteten kom väl till pass under första kvartalet när bankerna utnyttjade de goda förhållandena på finansmarknaden. Hög nyemissionsaktivitet, minskad konkurrens tack vare att många banker slagits ut och god fart på marknaderna för valutor, räntor och råvaror skapade stora intäktsflöden. En annan positiv faktor är de rekordhöga räntepåslagen mellan centralbanksinlåningen (som betingar en ränta kring noll procent) och utlåningen. Den senare faktorn är central för att ge banksystemet stadga. När USA drog sig ur sin förra bankkris 1989-1990 spelade den en mycket viktig roll.

Den här gången är situationen i hög grad en annan. “Gratispengar” från Federal Reserve hjälper inte långt när kreditefterfrågan och aktiviteten i ekonomin är så låg. Privat konsumtion i USA minskade med nära fyra procent under andra halvåret i fjol, det största fallet sedan 1940-talet. De amerikanska hushållen har också börjat spara mer – inte bara i banker utan också i kontanter.

– Lehman Brothers konkurs satte skräck i många amerikaner. Sedan september i fjol har andelen kontanter som hålls av hushållen ökat stadigt. Men nu börjar det stanna av, säger John Rutledge, ekonomisk rådgivare till flera republikanska presidenter.

Utvecklingen framöver är osäker. Å ena sidan är ekonomin inte längre i fritt fall på samma sätt som tidigare – och det gäller både hemmamarknaden och världsekonomin. Å andra sidan är det mycket långt till den sista nedskrivningen i den här konjunkturcykeln. Goldman Sachs har en omvittnat försiktig inställning till sin exponering. Exempelvis värderar firman amerikanska fastigheter till i genomsnitt ungefär hälften av det värde tillgångarna hade när de kom in i böckerna. Några av konkurrenterna, bland dem västkustbanken Wells Fargo, har inte orkat göra till närmelsevis lika mycket. Samma gäller i än högre grad för Citigroup

När det gäller bankkrisen i USA är vi alltså inte, för att parafrasera Winston Churchill, i början av slutet. Däremot är vi sannolikt i slutet av början.

_______________________________________________________________________

Banknotan så här långt

Banker som fått federalt stöd inom det så kallade TARP-programmet.

BankMdr usd

Citigroup 50

Bank of America 45

JP Morgan Chase 25

Wells Fargo 25

Goldman Sachs 10

Morgan Stanley 10

PNC Financial Services 7,6

U.S. Bancorp 6,6

SunTrust Bank 4,9

Capital One 3,6

Regions Financial 3,5

Fifth Third Bancorp 3,4

American Express 3,3

BB&T 3,3

Bank of New York Mellon 3,0

Totalt 204,2

Källa: USA:s finansdepartement, New York Times.