Skuggan över Silicon Valley

En ruggig gravsten med texten “RIP Good Times” (Goda Tider, vila i frid) är introduktionen till en lång power point-presentation som skakade Silicon Valley under den andra veckan i oktober. Den var ämnad för riskkapitalfirman Sequoia Capitals portföljbolagschefer, som hade sammankallats till krismöte på grund av finansturbulensen, men den spreds blixtsnabbt på nätet. Budskapet i presentationen var kärvt och otvetydigt: Get real or Go home.

Sequoia spår att tillgången på riskkapital stryps och att tröskeln för ny finansiering för uppstartsbolag blir väsentligt högre. Gruset förväntas spridas i hela näringslivsmaskineriet och påverka såväl förvärv som börsnoteringar.

Sequoia har kikat i sina arkiv och hittat ett gammalt mejl som skickades till portföljbolagscheferna efter det att dotcombubblan spruckit. Där manas de att skaffa kapital så att de klarar åtminstone det kommande årets utgifter, alternativt får de försöka bli uppköpta. Nu skickas samma budskap ut på nytt. På att göra-listan står: snabba nedskärningar, översikt av löner, tvinga fram lönsamhet snabbt samt “spendera varje dollar som om det vore din sista”.

Inbäddad mellan bergskedjorna Diablos och Santa Cruz mjuka grönska kan Silicon Valley lätt ge ett intryck av att vara isolerad från finanskrisen. Entreprenörerna själva uppfattar sig som ljusår ifrån Wall Streets finansiella akrobater, och som ekonomins verkliga ryggrad.

– Vi har bolag inom allt från finans och miljöteknik till mjukvaror, och bioteknik. Det gör oss mycket mer motståndskraftiga mot bankkrisen än vad Wall Street är, påpekar riskkapitalisten Alain Harrus från Crosslink Capital, över en kopp kaffe på University Avenue, det kranskärl som förbinder Stanforduniversitetet med Palo Altos centrum, i hjärtat av Silicon Valley. Här hänger entreprenörer, riskkapitalister, jurister, affärsänglar och forskare på uteserveringarna och det är denna smältdegel som gör platsen unik.

Men oavsett företagens bredd här, eller deras globala kundbas, så kommer USA:s högteknologiska vagga att känna av efterskalven på Wall Street.

Silicon Valley, Kiseldalen, har fått sitt namn efter det grundämne som används vid tillverkningen av datorer och annan elektronik. Det första datorchipet i kisel skapades 1959 på Fairchild Semiconductor, ett bolag som startats av avhoppare från Nobelpristagaren och transistoruppfinnaren William Shockleys bolag.

Två av USA:s bästa universitet, UC Berkeley och Stanford, har dragit och drar alltjämt en stadig ström av unga förmågor till området. Invånarna har inte bara högre utbildning (44 procent har universitetsexamen, jämfört med 27 procent i övriga landet) utan är även av vitt spritt etniskt ursprung. I hälften av hemmen talas andra språk än engelska vid middagsbordet.

Amerikanska flottan förlade tidigt forskning hit, och stationerade på 1930-talet ett luftskepp i orten Sunnyvale. Kring detta växte en grupp teknikföretag upp. Vapentillverkaren Lockheed Martin är fortfarande närvarande här.

Efter andra världskriget började Stanforduniversitetet hyra ut delar av sin mark och skapade en industriell park för högteknologiska bolag. En av de tidiga hyresgästerna var Hewlett-Packard, skrivar- och datorföretaget som de före detta studenterna William Hewlett och David Packard startade i Packards garage i Palo Alto. Platsen har förärats skylten “Birthplace of Silicon Valley”. Andra bolag i parken inkluderade Kodak och General Electric.

För att ta sig runt i dalen kan man antingen ta motorvägen – där man kan kalla sig “bilpool” om man är fler än en person i fordonet och då får ta innerfilen förbi singlarnas cityjeepar – eller pendeln. På resan söderut från San Francisco flyter dalens småorter, med sina fyrkantiga Trader Joe’s, Home Depot och Walgreensaffärer, ihop längs spåret.

Det första större hightechtecknet kommer i Belmont, där mjukvarujätten Oracles glasinramade kontorsskrapekomplex gör ett tydligt avtryck i horisonten. Jag räknar till tio skrapor i klungan. I Redwood City passerar vi juristfirman Fish & Richardsons runda komplex, där den skandinaviska intresseklubben Silicon Vikings förlägger sina lunchmöten. Nästa gång ska entreprenören Stina Ehrensvärd under avspända former berätta om sitt företag Yubico, som sysslar med it-säkerhet.

Nästa station är Menlo Park där ett av världens största forskningsinstitut, SRI International, har givit upphov till datormusen och den första mobila roboten.

I Palo Alto, ett kvarter från stationen in mot centrum, ligger Facebooks lokaler, ett trevåningshus med liten fontän vid ingången och en snofsig indisk restaurang som närmaste granne.

– De flyttade från Boston till Palo Alto, för här finns de bästa programmerarna och rådgivarna. Här finns så många stora företag i samma bransch. Det finns inte det ekosystemet i Boston, New York eller Sverige. Folk vet det, säger svenske entreprenören Gustaf Alströmer.

Han driver uppstartsbolaget Heysan, som underlättar mobiltelefonichattande för tonåringar (och för alla andra som ägnar sig åt det).

– Jag flyttade till Silicon Valley för att starta det här företaget. Här finns specialiserade investerare, som kan den här specifika marknaden (instant messaging, reds anm.) och som vill investera pengar i 22-åringar. I Sverige förstår de inte vad vi gör och vill inte ta den risken, fortsätter han.

Palo Alto ser ut som vilken amerikansk ort som helst, med låga kvarterslånga byggnader som hyser de större butiks- och restaurangkedjorna som American Apparel, bokhandeln Borders och Cheesecake Factory. Där finns också de obligatoriska uteliggarna som hänger på parkbänkarna.

Lite längre bort ligger allas favorit: Apple-affären där toppattraktionen just nu är bärbara 13-tummaren MacBook. Så här mitt på eftermiddagen är det dock nästan lika många anställda som kunder i butiken. Jag frågar ett biträde ifall försäljningen sjunkit i höst, men hon har drillats tillräckligt i företagskulturen för att hänvisa till pr-avdelningen. Apple är ökänt för sin toppstyrning.

En palmallé bort har Stanford sitt pampiga campus, med golfbana och alla andra tänkbara idrottsfaciliteter, kyrka och konstmuseum. De flesta studenterna bor på området, som doftar av eukalyptus. Här var professorerna visa nog att låta studenter som Jerry Yang och David Filo, samt Larry Page och Sergey Brink, göra uppehåll i sina doktorandprogram för att prova vingarna. Resultatet: världens största webbportal, Yahoo, och sökmotor, Google. De har fortfarande kvar huvudkontoren i dalen och tillhör de mest populära arbetsgivarna, med anställningsförmåner som mat, träningsfaciliteter och till och med tvätthjälp.

På cykelavstånd från universitetet ligger kopieringsföretaget Xerox Palo Alto Research Center, forskningslabbet där succéer som laserskrivaren och det lokala nätverket Ethernet uppfanns. Många av upphovsmännen tog dock sina uppfinningar under armen och startade eget. Charles Geschke och John Warnock tyckte till exempel inte att deras programspråk Interpress fick tillräcklig uppmärksamhet. Det beskriver hur en sida ska se ut vid utskrift. Så 1982 startade de mjukvarubolaget Adobe Systems, som nu har succéer som Photoshop, Illustrator och Indesign bakom sig.

Huspriserna här har dragit i väg rejält, med prislappar på 15 miljoner för en vanlig villa, men så bor här också näringslivets grädda, som Apples vd Steve Jobs i ett pepparkakssött hus. Men möjligen kan den pågående sättningen på bostadsmarknaden justera, beroende på hur djup krisen blir.

Litet längre bort ligger världens mest riskkapitaltäta gata, Sand Hill Road. Här finns investerare som Kleiner Perkins, ovan nämnda Sequoia och Khosla Ventures. Förra året hamnade 27 procent av USA:s venture capital i Silicon Valley.

Tillbaka på Caltrain går resan genom Santa Clara, där Intel har sitt huvudkontor. Det startades av två avhoppare från Fairchild Semiconductor och är nu världens största tillverkare av datorkomponenter. I närheten ligger Sun Microsystems, dataserverbolaget som köpte svenska öppna källkodsdatabasen MySQL för en miljard dollar i februari, men som har tappat 75 procent av börsvärdet under det senaste året.

I Santa Clara har även den indiska skaran The Indus Entrepreneurs sina möten och panelsamtal. Dalen är full av sådana här nätverk, för att inte tala om det ändlösa antalet teknologikonferenser som anordnas i San Francisco med omnejd. Det är just denna närhet till alla ingredienser som behövs vid ett lyckat bolagsbyggande som gör området så attraktivt.

Företagskulturen här är fokuserad på innovation. För att gödsla nya idéer låter företag som Google sina ingenjörer ägna en dag i veckan åt egna projekt.

På senare tid har nya sektorer börjat vinna mark i Silicon Valley. Volymmässigt gick medicinsk utrustning om halvledare som största investeringsområde förra året. Mjukvarusektorn är alltjämt störst. Förutom medicinsk utrustning växer energi snabbast, med solenergi, batterier och bränsleceller i fokus. Investeringarna i miljöteknik ökade hela 94 procent år 2006 och stod förra året för 21 procent av USA:s totala investeringar i området. Den uppåtgående trenden fortsätter i år, enligt Doug Henton på analysfirman Collaborative Economics som årligen sammanställer rapporten “Index of Silicon Valley”.

Gröna vågen har svept över samtliga sektorer, på grund av klimatoro och fluktuerande energipriser. Datorbolagen jobbar frenetiskt på att reducera strömåtgången i sina serverparker genom att släcka överflödig kapacitet. Kraften fördelas bättre mellan servrarna om man kör flera operativsystem samtidigt på dem, så kallad virtualisering. Google hyr solceller och har upprättat en pool av eldrivna bilar för sina anställda. Det pågår ett forskningskrig mellan solenergibolagen för att just deras celler i olika tunnfilmsmaterial eller till och med plast ska bli framtidens standard. Tesla Motors bygger sexiga eldrivna sportbilar. Hela miljörörelsen drog en lättnadens suck när kongressen som en del av höstens stimulanspaket förlängde de federala subventionerna till miljöteknik i ytterligare åtta år. Det gynnar framför allt solenergisektorn, vars panelinstallationer blir fortsatt avdragsgilla.

– Solenergi är utan tvekan ett av de hetaste områdena just nu, storleken på den marknaden är helt enkelt enorm. Och kostnaderna sjunker snabbt. Det är svårt att säga om vi kommer nå nätpariditet (då elektriciteten från solljus kostar lika mycket som den från dagens energikällor) inom två eller fem år, men det är den tidsramen vi talar om, säger Ward Hanson, forskare på Stanford Institute of Economic Policy Research.

Han lurar också på vad som händer i en recession med ett fullt utvecklat internet.

– Det kan ha en del intressant påverkan, som att annonserna migrerar till nätet, säger han.

En möjlig injektion för it-bolagen, alltså.

Dagens kris är inte den första för Silicon Valley. Och den lär inte bli den sista.

– Det har alltid varit en bubbelekonomi här, påpekar John Markoff, som i 20 år har bevakat området för New York Times.

Nysläppta siffror i USA visar att arbetslösheten i branschen är den högsta på 14 år, 6,5 procent. I dalen har cirka 4 500 personer varslats sedan i september, enligt bloggen TechCrunch.

Ebay och Yahoo står för lejonparten av neddragningarna. Somliga ser dock hotet att förlora jobbet som ett incitament för att starta något eget. Och för riskkapitalister med färska fonder är situationen inte dålig.

– Det är ett ypperligt tillfälle att investera i uppstartsföretag som inte kommer att ta produkter till marknaden på ett tag, säger riskkapitalisten Mitchell Kertzman på Hummer Winblad.

Det handlar nog som så ofta om huruvida man ser glaset som halvtomt eller halvfullt. Och det som gör Silicon Valley unikt, förutom dess berömda ekosystem, är den obändiga optimismen. Eller som John Markoff uttrycker det:

– Här finns en kultur som belönar misslyckanden. Folk förstår att bara en av tio idéer kan bli succé. Jag känner inte till att någon har lyckats kopiera just det än.