Skräckscenariot som skrämmer marknaden

I Arthur Haileys roman Banken kommer en skock oroliga kunder för att ta ut alla sina pengar. Bankdirektören försäkrar att deras pengar är säkra. Samtidigt vet han att hans ord bara är sanna om kunderna inte dränerar banken.

I samma situation befinner sig Swedbanks vd Jan Lidén och ordförande Carl Eric Stålberg. De syns eller hörs nu i tidningarna, på radio, på nätet och i tv. Ju mer de försäkrar att allt är lugnt, desto desperatare låter de.

Även Riksbanken säger att de svenska bankerna är stabila, men ändå genomför den enorma auktioner för att ge samma banker likviditet. Sådant skapar oro.

Swedbank är under attack, aktien har fallit nästan 60 procent på ett år. Men trots en enorm medierapportering är fortfarande en fråga obesvarad: Är det – egentligen – något problem med Swedbank, eller är marknaden galen?

För att kunna svara på frågan måste vi klargöra skillnaden mellan de två sorters problem som kan fälla en bank.

Det första, och fundamentala, är att en bank är solvent, det vill säga att tillgångarna i balansräkningen är tillräckligt stora för att täcka lånen utan att det egna kapitalet äts upp.

Det andra gäller likviditeten. En bank lånar ut mer pengar än kunderna har på kontot och täcker upp mellanskillnaden genom att själv låna pengar.

Banken lånar främst genom att ge ut obligationer, men den lånar även pengar varje dag på penningmarknaden, främst från andra banker.

Bankens upplåning kallas på bankspråk för ”funding”. Om en bank plötsligt inte kan ”funda” sig kan den få stora problem – även om banken i grunden är solvent.

Frågan om solvens och likviditet är dock intimt förknippade. Huvudanledningen till att en bank inte får låna på penningmarknaden är nästan alltid en oro för bankens tillgångar, solvensen. De flesta av världens fallna finansföretag har varit på väg att bli insolventa och därför har andra marknadsaktörer inte velat handla med dem – vilket har skickat dem över kanten. Så var det för Fortis, Dexia, Bradford & Bingley (se sidorna 16–17).

Alla svenska banker har just nu problem att få låna pengar. Men allra svårast har Swedbank. Den stora frågan är då: Exakt vilka av Swedbanks tillgångar oroar marknadsaktörerna sig för?

Hittills har det förekommit svepande beskrivningar av två krishärdar i Swedbank:

1. Utlåning i det överhettade Baltikum.

2. Fastighetslån till konkurs­hotade amerikanska investmentbanken Lehman Brothers.

Swedbank är den svenska bank som har tagit störst risker i Baltikum och störst risker, såvitt hittills känt, i amerikanska fastigheter.

Men hur stora är egentligen problemen i dessa två krishärdar? Eller är marknadsaktör­erna även oroliga för andra tillgångar?

För att börja med Baltikum så är Swedbank störst. När nu Baltikum fått problem och kreditförlusterna väntas stiga dramatiskt är det främst Swedbank som får ta smällen. Problemet är att ingen vet hur stor smällen blir. Swedbank räknar med kreditförluster på 1,2 procent i Baltikum nästa år, en siffra som ter sig löjligt låg i en så allvarlig kris. Under svenska bankkrisen i början av 1990-­talet låg de realiserade kreditförlusterna som mest på knappt 4 procent. Men andelen dåliga krediter som staten lyfte ut ur Nordbanken utgjorde runt en fjärdedel av bankens kreditportfölj.

Finansinspektionen har sagt att svenska banker tål mer än 10 procents kreditförluster i Baltikum. I nuläget tror dock marknadsbedömare inte att kreditförlusterna blir så höga. Men låt oss se på ett krisscenario. Swedbank har lånat ut 190 miljarder kronor i Baltikum, med 10 procents kreditförluster faller 19 miljarder bort.

Samtidigt har Swedbank en kapitalbas på 79,4 miljarder kronor medan banken måste ha minst 65,5 miljarder enligt reglerna, det vill säga en buffert på 13,9 miljarder.

Ett bortfall på 19 miljarder skulle betyda att hela bufferten skulle vara förbrukad, eller, för att uttrycka det på ett annat sätt, att nästan en tredjedel av Swedbanks eget kapital på 70 miljarder kronor skulle försvinna. Men vi måste även räkna in att Swedbank gjorde en vinst på 6,6 miljarder kronor efter skatt första halvåret i år. Därmed skulle bortfallet visserligen vara allvarligt, kanske skulle det tvinga fram en nyemission, men inte göra banken konkursmässig.

I det längre perspektivet måste vi dock även komma ihåg att vinsterna inte varar för evigt. Höjda upplåningskostnader och fallande konjunktur kommer säkert att slå mot lönsamheten.

Låt oss nu granska den and­ra krishärden, lånen på 9 miljarder kronor till amerikanska fastigheter och byggprojekt i Lehman Brothers. Visserligen är det mycket pengar, men även om hela lånet skulle visa sig värdelöst, vilket långt ifrån är säkert, fäller det inte banken. Kom ihåg att vinsten hittills i år är 6,6 miljarder. (Enligt banken är därtill nästan hela Lehmanlånet säkerställt.)

Men om vi nu ändå lägger ihop de antagna, och högst eventuella, förlusterna i Baltikum och i Lehman Brothers uppgår de till 28 miljarder kronor. Det motsvarar 40 procent av det egna kapitalet. I det läget skulle en nyemission stå för dörren.

Marknadsaktörerna har dock ytterligare farhågor för Swedbank. De stavas ännu mer Baltikum, fler dåliga internationella lån, ägare och inlåning.

När det gäller Baltikum vet ingen hur stora kreditförlusterna egentligen blir. Och vad beträffar amerikanska bostadspapper så blev marknadsaktörerna närmast chockade över att Swedbank sysslade med sådant. Lehmanpengarna dolde sig i posten ”utlåning till kreditinstitut” på 189 miljarder. Vilka fler okända lån till skakiga amerikanska eller europeiska storbanker finns här?

– På grund av banksekretessen är vi inte beredda att tala om vilka ytterligare exponeringar vi har, säger Swedbanks presschef Anna Sundblad.

Swedbanks utlåning till andra institutioner är heller inte större än andra bankers.

Men låt oss göra ett radikalt tankeexperiment: Säg att Swedbanks lån till andra kreditinstitutioner i verkligheten endast är värda 90 procent av 189 miljarder, alltså 170 miljarder. Då faller 19 miljarder kronor bort (varav 9 miljarder alltså skulle vara exponeringen mot Lehman Brothers). Åter 19 miljarder. Problem, men banken går inte omkull.

Men om vi lägger det till de 19 miljarderna i Baltikum i vårt krisscenario får vi 38 miljarder. Det motsvarar över hälften av eget kapital och då skulle banken vara hotad.

Då gäller det att ha kapitalstarka huvudägare som kan pytsa in stora summor. Men Swedbank huvudägs av sparbanksstiftelser. Flera europeiska banker har de senaste månaderna misslyckats med att få ägarna att ställa upp.

Låt oss till sist titta på orosmolnet inlåning, varje sparbanks hjärta. Det är mycket för att skydda inlåningen på totalt 478 miljarder kronor som Jan Lidén och Carl Eric Stålberg skriker så högt om att alla ska lugna sig.

Börjar kunderna fly tappar banken förtroende och snart vill ingen alls göra affärer med den. Vad som verkligen skulle kunna döda Swedbank, och alla andra banker med för den delen, är en så kallad bank run, att kunder en masse tar ut alla sina pengar. Det fällde nyligen USA:s största sparbank Washington Mutual som tappade runt 6 procent av sin inlåning på tio dagar.

Bankens inlåning är en skuld till dess kunder. Om kunderna börjar ta ut pengar i stor skala måste banken sälja tillgångar, antingen befintliga tillgångar eller nyemitterade värdepapper, främst obligationer. Och just nu är det mycket svårt att sälja obligationer.

Om Swedbank, likt Washington Mutual, skulle tappa 6 procent av inlåningen skulle 29 miljarder försvinna.

Här har Swedbank agerat genom att ringa upp kunder och försöka lugna dem med att de är trygga i banken, bland annat då det finns en statlig insättningsgaranti, som i måndags höjdes från en kvarts miljon kronor till en halv miljon.

– Det stämmer att vi efter flera dagars spekulation i pressen har fått ett nettoutflöde på inlåningen. Flödet har framför allt gällt kunder med mer än 250 000 kronor på kontot. Men sedan mitten av förra veckan har utflödet stannat upp, säger Johannes Rudbeck utan att specificera.

Den bild som vi målat upp här, med förluster på 19 miljarder kronor i Baltikum, förluster på 19 miljarder i internationella bankkopplingar och förluster på 29 miljarder på inlåningen, är förstås rena skräckscenariot. Vi säger alltså inte att detta ska inträffa (sammanlagt skulle de beloppen motsvara nästan hela det egna kapitalet). Men det är oron för att något i denna riskabla cocktail exploderar som gör marknadsaktörerna nervösa. Tankarna går så här: en utlösande faktor, utförsbacke och snöbollseffekt.

Denna oro gör att Swedbank har svårt att få låna pengar. Låt oss gå över till likviditeten.

– Bankerna litar inte på varandra. Man vet inte vart de amerikanska bostadspapperna har spridits och vem som sitter på vad. Hittills har det varit 525 miljarder dollar i förluster och vår bedömning är att det blir minst lika mycket till, kanske ännu mer. Frågan är då, vem vågar jag handla med? säger en makroanalytiker.

När det gäller långfristiga lån ligger Swedbank sämst till av de svenska bankerna. Av Swedbanks totala långa upplåning på 664 miljarder kronor förfaller 300 miljarder, 45 procent, inom ett år medan de andra bankerna har längre löptider. Därmed skulle Swedbank behöva låna i genomsnitt nästan 1 miljard per dag. Men i krisen är det svårt att låna.

– Vi har emitterat nya obligationer de senaste veckorna fast i lägre volymer än normalt, säger Johannes Rudbeck på Swedbank, utan att vilja definiera hur mycket lägre volymerna varit.

Därtill får Swedbank betala högre ränta på de nya lån den ger ut än de andra bankerna, eftersom marknadsaktörerna är extra oroliga för Swedbank.

Bankerna lånar, som nämnts, även korta pengar på penningmarknaden. Nu har krisen gjort att de endast vågar låna pengar till varandra i några dagar.

Riksbanken och Riksgälden har försökt hjälpa de svenska bankerna med likviditet genom att sammanlagt avisera lån på runt 500 miljarder kronor. Främst gäller det att finansiera bankerna över årsskiftet då marknaderna hotar att torka ihop. Även i vanliga fall vill bankerna visa sig likvida över årsskiftet, men nu vill de det i extrem grad.

Om Swedbank använder en fjärdedel av summan på 500 miljarder skulle banken få låna 1,4 miljarder per dag i tre månader av Riksbanken och Riksgälden. Det skulle mer än väl täcka Swedbanks behov av lång upplåning på 1 miljard per dag.

Men exakt hur mycket Swedbank behöver låna varierar kraftigt från dag till dag. Endast ett fåtal människor i Sverige ser hur det går för Swedbank i den dagliga handeln och de vill inte berätta, vilket gör att nervösa rykten tar ytterligare fart. För varför skulle de tiga om allt vore bra?

Johannes Rudbeck förnekar dock att Swedbank skulle ha något problem med likviditeten.

Riksbanken kämpar för att hålla det svenska banksystemet under armarna tills den akuta krisen är över. Men hittills lånar den inte ut pengar utan säkerhet. Frågan är om Swedbank har tillräckligt mycket säkerheter att ställa. När banker lånar pengar av andra institutioner brukar kraven på säkerheter vara betydligt lägre.

Men självfallet kommer staten inte att låta en storbank falla. Om inte Riksbanken räcker till får finansminister Anders Borg rycka ut.

Samtidigt som oron för Swedbank är stor har Jan Lidén och Carl Eric Stålberg varit dåliga på att informera.

Det bästa sättet att laga Swedbanks skadade förtroende – och tänk då på att förtroende är allt för en bank, utan förtroende, inga affärer – vore förstås att lägga alla kort på bordet.

Men alla håller inte med.

– Det är ett internationellt problem och för att marknaden ska kunna fungera måste i så fall alla visa upp sina kort, vilket inte är på kartan. Man kanske inte heller vinner på att tala om vad man har. Då kanske man inte får låna alls eller får låna ännu dyrare än i dag, säger makroanalytikern.

Det är det som är oroväckande.

Hur det går för Swedbank är helt avhängigt av den internationella krisen. Om krisen hastigt blåser över, vilket få bedömare verkar tro, kan banken fortsätta som vanligt.

Men som det ser ut nu lutar det åt nyemission eller fusion. När det gäller fusioner skulle Swedbank kunna fusioneras med halvstatliga Nordea eller med norska DnB Nor eller med danska Danske Bank. Frågan är dock både när det gäller emission och fusion vem som villigt skulle ställa upp.