Skatten som är exportsuccé

Sverige är fortfarande världsledande när det gäller skatter, trots fyra års borgerligt regerande. En svensk uppfinning ser ut att bli en exportframgång runt hela världen.

Den svenska bankavgiften, som infördes vid årsskiftet, får allt fler anhängare. Än bättre är att den vettiga skatten stoppar skadliga skatter på finansiella transaktioner, som Tobinskatten.

Idén om en stabilitetsavgift på finansinstitutens balansräkningar kläcktes på finansdepartementet och har drivit hårts av finansminister Anders Borg och finansmarknadsminister Mats Odell. Sverige har lobbat mot europeiska länder, Internationella valutafonden och EU-kommissionen. Man har lagt ut texten för USA:s finansminister Timothy Geithner.

Här gäller att förena målen att styra finansmarknadens riskbeteende och samtidigt skaffa intäkter för att antingen skapa räddningsfonder för framtida finanskriser eller fylla hål i statskassan efter den genomlidna krisen.

Ett tredje mål för politikerna är att kanalisera folkets vrede mot giriga bankirer. Efter att bankerna har orsakat stor förödelse i ekonomin, tvingat folk från hus och jobb och blivit räddade av skattebetalarna så har de snabbt återgått till tondövt bonusfrosseri.

– Ett oanständigt och cyniskt slag i ansiktet på arbetslösa, som Anders Borg och flera europeiska finansministrar kallade det.

Ilskan gav kraft åt Tobinskatten – skatten med nio liv. Sedan ekonomen James Tobin föreslog sin skatt på valutatransaktioner 1972 har den dykt upp i omgångar, avfärdats och återuppstått.

Under finanskrisen har vänstern i Europa förespråkat en bredare skatt på alla finansiella transaktioner. Denna Robin Hood-skatt ska ta från finanshajar och slå mot “kasinoekonomin”.

Men transaktionsskatter missar målet. De fokuserar inte på hoten mot stabila finansmarknader, som är hög skuldsättning, dålig riskbedömning och banker som är för stora för att gå omkull. Sådana skatter är rent skadliga då de minskar handelsvolymen, vilket ökar volatiliteten, minskar likviditeten och ger sämre prisbildning. Och det är omöjligt att skilja ut och straffa “spekulativ handel”. Samtidigt finns stor risk att finansaktörer flyr till oreglerade finanscentra.

Även här var Sverige föregångsland, om än mindre smickrande. Valpskatten, omsättningsskatten på värdepapper, blev kortlivad (1987-1990) eftersom den lätt kunde kringgås.

Bankavgiften är ett bättre alternativ om man vill att finanssektorn ska betala för sina kriser. Frankrike och Storbritannien har svängt från transaktionsskatter. I USA har Barack Obama föreslagit “financial crisis responsibility fee”, som liknar Sveriges bankavgift. IMF och EU-kommissionen förordar den också. Å andra sidan finns fortfarande ljummet intresse hos Japan, Kanada, Australien och Indien.

Bankavgiften siktar in sig på skuldsättningen på balansräkningen (med vissa avdrag) så att bankerna uppmuntras att hålla nere skulderna. Sverige och IMF förordar en ökad riskdifferentiering med tiden. Förpliktelser med högre risk för finanssystemet ska ge högre skatt.

Konstruktionen är viktig. Avgiften måste passa ihop med annan reglering, som insättningsgarantin och kommande kapitalkrav. Och den måste införas i rätt konjunkturfas för att inte skada återhämtningen.

G20-länderna lär inte kunna enas om en identisk bankavgift, men förhoppningsvis om huvudprinciperna. Kanske måste till och med Sverige då justera utformningen av originalet.

Bengt Ljung är frilansjournalist med bas i Bryssel, där han jobbar för Affärsvärlden och nyhetsbyrån Direkt.