Skänk när du lever

Kabeljätten CNN:s grundare, Ted Turner, är inte känd som någon ömsint person. I fjol gav han sin egen son, som var anställd i koncernen, sparken. Även i andra avseenden förkroppsligar Turner bilden av en hårdför och driven amerikansk affärsman.

Skulden till FN

Därför var det många som hoppade högt när Turner 1998 förklarade att han skulle ge bort en miljard dollar. Bakgrunden var att det då pågick en intensiv debatt i Washington om huruvida USA skulle betala av sina skulder till FN eller inte. Turner, då gift med den radikala Hollywoodlegenden Jane Fonda, kände sig generad över att världens rikaste nation släpade efter i detta avseende. Så han tog fram plånboken.

Det vore fel att säga att Turners initiativ gjort FN mer omtyckt i det amerikanska näringslivsetablissemanget. Sanningen är i stället att FN, som anses vara slösaktigt och halvsocialistiskt, bara har ett obetydligt bättre rykte bland USA:s direktörer än terrorstater som Nordkorea och Libyen.

Turners trend

Viktigare är däremot att Turners näringslivskolleger har tagit själva företeelsen – miljarddonationer – till sig. CNN:s grundare startade alltså en trend, som har fått allt större fart det senaste året. Några månader efter Turners beslut samlade internetjätten Yahoos grundare Jerry Yang ett 40-tal finansfamiljer i Silicon Valley till ett frukostmöte för att diskutera effektiva sätt att donera pengar. Över en måltid bestående av svamp och sushi fick deltagarna fullödiga föreläsningar av experter på stiftelseplanering, beskattning och vilka behov som finns i det amerikanska samhället.

Sedan dess har flera stiftelser grundats med det explicita syftet att hantera donationer på miljardbelopp på ett effektivt och affärsmässigt sätt. Ingen har arbetat så målmedvetet som den största av dem alla, Bill and Melinda Gates Foundation, som förvaltar aktier för 175 miljarder kronor. Stiftelsen ger pengar till forskning inom tropikvaccin och till datorisering av skolor. Den har höjt sin profil ordentligt under det senaste året, vilket säkert inte varit till skada i Microsofts kampanj mot de amerikanska antitrustmyndigheterna.

Mitt i yrkeslivet

Det som är nytt och spännande med den nya sortens välgörare är att de – till skillnad mot tidigare generationers pensionerade välgörare – börjar ge bort pengar medan de fortfarande är mitt uppe i yrkeslivet. Det är både positivt och negativt. Positivt, eftersom det innebär att grundarna ifrågasätter det traditionella sättet att organisera stiftelser (fina kontor, välavlönade direktörer).

Det är också negativt, eftersom grundarna tenderar att föredra poppiga projekt som datorisering och skydd av gulliga djur framför tunga engagemang inom fattigdomsbekämpning. Stiftelserna vill att deras pengar ska göra reell och tydlig nytta. Det är därför de inte vill satsa pengar som kan bli en droppe i ett stort fattigdomshav. »Man skulle faktiskt kunna sätta sprätt på 100 miljarder dollar utan att få någon effekt alls«, säger Patricia Stonesifer som förvaltar Gatesfonden till tidskriften Forbes.

norma behov

Det hon syftar på är att de sociala behoven i USA och, naturligtvis, världen är så enorma att inte ens den största förmögenhet kan göra särskilt mycket nytta. Det är mot den bakgrunden som till exempel auktionsfirman Ebays grundare Pierre Omidyar har sagt nej till att stödja kvinnojourer, fattiga barnfamiljer och vuxna med lässvårigheter. Projekten anses för kortsiktiga och ger inte den »avkastning« som Omidyar förväntar sig.

Mest för amerikaner

Hittills är internetvälgörarna nästan enbart en amerikansk företeelse. Det beror dels på att de största förmögenheterna har skapats i USA; dels på att någon filantropisk tradition inte finns etablerad i Europa.

Ett undantag är Christer Sturmark, grundare och styrelseledamot, Cell Ventures, som donerar datorer till en skola i Tibet. I övrigt verkar de svenska IT-miljonärerna inte ägna många sekunder av sin vardagliga gärning åt välgörenhet. Det är antagligen naturligt, med tanke på deras ungdom och på den väletablerade välfärdsstat som finns i Sverige. Däremot kan det tyckas märkligt att även äldre IT-moguler förefaller ointresserade av att dela med sig.