Skandiachefens förlorade heder

I fredags slutade Skandia-aktien på 116 kronor. Jämfört med för ett år sedan är det mer än en halvering. Fallet från toppen beror till stor del på att utsikterna försämrats för Skandia. Den starka tillväxten på USA-marknaden verkar ha upphört samtidigt som konkurrensen hårdnat. Betydelsen av USA-marknaden har varit så stor att det inte hjälper att Sverige och Storbritannien redovisar fantastiska tillväxtsiffror samtidigt som tillväxten på nya marknader som Tyskland och Japan börjar ta fart.

När investerarna börjar tveka inför företagsledningens tal om tvåsiffrig försäljningstillväxt under 2001 är det bara logiskt att aktiekursen korrigeras nedåt. Lägg till att investerarna varit villiga att betala en premie för bolag som levererat hög tillväxt år efter år – därav det magiska epitetet tillväxtaktier – och det är lika logiskt att bolagets aktiekurs straffas hårt när premien krymper ihop. H&M drabbades av en dylik farsot förra våren.

Till Skandia läggs nu en tredje komponent, redovisningen. Skandia redovisar ett rörelseresultat för 2000 på 8 miljarder kronor (8,6). Men det är vad Skandia själv valt att redovisa. Korrigeras resultatet för olika poster – som återbetalning av pensionsmedel, skalfördelar i ökad sparandevolym, sänkt diskonteringsränta och reavinster – sjunker istället resultatet till ett minus på cirka 700 miljoner kronor.

En genomgång av utvecklingen på framgånsgprodukter united linked-försäkringar visar vad som hänt: Skandia har förändrat både operativa antagandena på enskilda marknader och diskonteringsräntan. Resultatet har blivit en vinstmarginal på 14,2 procent för produktområdet istället för 11,7 procent med de gamla antagandena. 1999 uppgick vinstmarginalen till 12,3 procent enligt de gamla antagandena.

Det som skulle varit en försämring redovisas alltså plötsligt som en ordentlig förbättring. Speciellt anmärkningsvärd är utvecklingen på den brittiska marknaden där vinstmarginalen gått från drygt 4 under 1999, enligt de gamla antagandena, till nästan 16 under 2000, enligt de nya antagandena. I USA är utvecklingen den omvända.

Skandia försöker att vara öppen i sin redovisning och tydligt visa att bolaget bara har att anpassa sin redovisning till de regler som omger livförsäkringar. Att förändringen blir så kraftig just nu beror på att Skandia tidigare varit så konservativ, hävdar bolaget.

”Vi har försökt att kommunicera tydligt vad som hänt och dessutom sagt i förväg att stordriftsfördelar på den brittiska marknaden skulle leda till en förbättrad marginal. På den amerikanska marknaden handlar det istället om en tillfällig kostnadsökning som vi ska hantera”, säger Harry Vos, ansvarig för investerarkontakter på Skandia.

Bland investerare har Skandias redovisning ändå väckt missmod. Svårgenomtränglig redovisningsmateria ogillas alltid. För Skandia som sedan mars förra året visar vikande försäljningstillväxt är tidpunkten extra olycklig, speciellt då försäljningen i januari var kraftigt ned jämfört med samma månad föregående år.

”Det verkar som om kursfallet mer har att göra med ett allmänt dåligt humör bland amerikanska placerare än en dålig rapport. Våra resultatsiffror var egentligen bättre än vad flertalet av analytikerna räknat med”, säger Harry Vos.

Riktigt så enkelt kan nog inte Skandias VD Lars-Eric Petersson vifta bort kursfallet. Lars-Eric Peterssons roll som VD är starkt kopplad till hans förmåga att tala investerarnas språk. Efter det misslyckade budet på Stadshypotek i mitten av 1990-talet lyssnade Lars-Eric Petersson på investerarna och inledde en upprensning av den vildvuxna försäkringskoncernen som mynnade ut i en helhjärtad satsning på den sparrörelse som var i vardande under ledning av superentreprenören Jan Carendi.

Succén har varit så formidabel att Lars-Eric Petersson kunnat rida ut stormar som bonusar i hundra miljonersklassen, havererade affärer i Finland, tveksamma aktieförsäljningar i Norge och en utdragen börsnotering av det numera drygt hälftenägda sakbolaget If. Dessutom lyckades Lars-Eric Petersson i våras överraskande manövrera ut Jan Carendi på VD-posten för den sparrörrelse som nu blivit det nya Skandia. Carendi är nu istället ansvarig för Skandias nya marknader.

Frågan är förstås vad som ska hålla kvar Lars-Eric Petersson på VD-posten om investerarnas förtroende fortsätter svika och aktiekursen faller ytterligare. Återkommer inte tiden med 20-30 procentig försäljningstillväxt av egen kraft – det är fortfarande vad som finns inbakat i analytikernas riktkurser på 150-200 kronor – tvingas Petersson trolla fram en ny kanin ur rockärmen. Det kan vara ett sådant där förvärv av en försäkringskollega som cheferna på sparsidan hittills inte velat höra talas om.