Sista striden är här

Det regnar när Ilmar Reepalu frågas ut om ”den kanske hetaste utredningen i det här landet på mycket länge”, som arrangören Dagens Samhälle säger. Den som kallats en krigsförklaring mot näringslivet innan den ens påbörjats. Almedalen liknar en skog av paraplyer.

Ilmar Reepalu ser inte direkt ut som om han red i spetsen för ett korståg, vare sig mot näringslivet eller något annat. Tvärtom gör han med skjortan uppknäppt i halsen och med lätt plirande ögon ett vänligt, nästan ödmjukt intryck. Pragmatisk, är ett ord som ofta använts om den rutinerade S-kommunalräven från Malmö.

Reepalu konstaterar att utredningen ”har ett väldigt starkt folkligt tryck” men tonar ner sin egen roll. Han ska ta reda på hur det ser ut och sedan ta fram ett förslag som han lämnar till en minister som sedan ska se om det var något som var bra eller om det blir papperskorgen, eller om man kan ta hela eller delar och sen ska det ut på remiss och …

Han säger det igen: Han har inte tolkat uppdraget som att det ska vara förbud mot vinster. Han tycker att det ska vara rimliga avkastningar, men drivkraften ska vara att man vill skapa så bra välfärd som möjligt för våra skattepengar.

***

Vänsterpartiet skulle aldrig få ingå i regeringen, det gjorde Stefan Löfven klart för en besviken V-ledare Jonas Sjöstedt efter valet 2014.

Men Sjöstedt fick något annat den där oktoberdagen 2014, något som kanske var ännu mer värdefullt: en uppgörelse om att se över vinsterna i välfärden, Vänster­partiets hjärtefråga.

Utredningsdirektiven skälldes ut efter noter. ”DDR” och ”härdsmälta”, var några av de snällare omdömena.

Varpå allt lugnade ner sig i ganska exakt ett år.

Men så började grytan sjuda igen.

Utredningen sköttes av Malmös mångåriga kommunalråd Ilmar Reepalu (S). I våras skrev han en debattartikel som flaggade för en vinstreglering. Inget förbud, men ett förslag på ”en rimlig vinstnivå”. Reepalu fick eldunderstöd av civilministern och partikamraten Ardalan Shekarabi.

***

Den 3 december 2013 fick stora delar av Sverige skrämselhicka. Skolverket presenterade den senaste Pisa-undersökningen och det visade sig att kunskaperna hos svenska elever föll som en sten – mer än i något annat jämförbart land. Det var visserligen inte första gången Sverige tappade jämfört med omvärlden men kurvan lutade nu brantare än någonsin.

Nog för att många förstod att skolan hade problem men att det var så här illa kunde få drömma om.

Särskilt för utbildningsminister Jan Björklund (L) måste resultatet ha kommit som en kalldusch. Här hade han under nästan två mandatperioder fyrat av ett smatterband av åtgärder – inte alltid till lärarkårens odelade förtjusning – för att råda bot på vad han envisades med att kalla ”den socialdemokratiska flumskolan”. Och så var kunskaps­resultaten sämre än någonsin.

Krisen i den svenska skolan har många ­orsaker. Läraryrket har devalverats. Det som förut var en attraktiv och aktad profession har under många år fallit i status, lönenivå och kompetens, faktorer som naturligtvis samspelar. Statistik från Lärarförbundet visar att reallönerna stod stilla under 40 år och att löneutvecklingen varit hälften mot industriarbetares.

Problemet är både kvalitativt och kvantitativt. Lärare hoppar av i oroande omfattning. När höstterminen drog igång i augusti saknades tusentals lärare i svenska skolor. Regeringen räknar med ett rekryterings­behov på 90 000 heltidstjänster de närmaste fem åren.

Forskare pekar också på kommunaliseringen som drevs igenom av dåvarande skolministern Göran Persson (S) och trädde i kraft 1991. När professor emeritus Leif Lewin i Uppsala utredde reformen häromåret kom han fram till att den gick snett på flera sätt.

Friskolereformen och det fria skolvalet som infördes av den moderatledda regeringen Bildt år 1992 brukar också nämnas när forskare visar på effekter som lägre lärar­täthet och behörighetsgrad, segregation och betygs­inflation. Lägg därtill diverse ifrågasatta pedagogiska experiment, ordningsproblem och ständigt ändrade betygssystem och bilden av den en gång så framgångsrika svenska skolan blir ännu dystrare.

Skolforskaren och professorn i nationalekonomi Jonas Vlachos säger att skolan avreglerades för mycket utan instrument att upprätthålla kvaliteten. Det fanns inte heller något fungerande uppföljningssystem.

– Sedan 1998 har betygen stigit i samma grad som resultaten i Pisaundersökningen fallit.

Den goda nyheten är att det finns en växande krisinsikt. Ledarsidor från vänster till höger talar om systemfel. Partier tävlar om att ge flest miljarder till lärarna, segregationen ses som en tickande bomb. Allt fler ropar på att staten måste ta tillbaka kontrollen.

Lärare, kommunalisering, friskolor – och vinster?

– Om forskare skulle göra en lista på de största problemen inom skolan skulle inte vinster hamna i topp. Lärarkompetensen där kvaliteten gått ner otroligt; korkade betygssystem som byts titt som tätt; kommunaliseringen med stora skillnader över landet är alla saker som de flesta skolforskare skulle framhäva före vinstuttag, säger Per Strömberg, professor i finansiell ekonomi på Handelshögskolan i Stockholm.

Men ingen fråga är så laddad.

***

Kommersialiseringen av välfärden kom sent till Sverige, men effekterna blev desto större.

– Det mest upprörande under privatiseringen är att man inte tänkte igenom det hela först. Först privatiserade man. Sedan tänkte man efter. Det fanns ingen data att gå på, säger Per Strömberg.

Det svenska skolsystemet blev världens mest liberala. Och med fri etableringsrätt, fri betygssättning och fria vinstuttag på en jungfrulig marknad med stadigt inflöde av skattepengar och obefintlig kontroll var det kanske inte så konstigt om det lockade till sig en och annan som kanske inte enbart hade omsorgen om svenska skolbarn som drivkraft.

Märkligt nog gick det 20 år senare inte att säga om systemskiftet varit lyckat eller inte. När SNS i rapporten Konkurrensens konsekvenser 2011 konstaterade just detta – att det inte fanns några belägg för att reformerna resulterat i lägre kostnader eller bättre kvalitet – ifrågasattes slutsatserna.

– Den sämsta som kommit från SNS, sa Kunskapsskolans grundare Peje Emilsson.

– En bedrövlig rapport, skrev Svenskt ­Näringslivs Urban Bäckström.

Oavsett blev det inte riktigt som tänkt. Friskolereformen som hade brett stöd när den infördes skulle få tusen små blommor att blomma. Få hade föreställt sig vinstdrivande koncerner ägda av utländska risk­kapitalbolag. Företrädare för Miljöpartiet rullade sig i tjära och fjäder i en debattartikel i Aftonbladet. ”Förlåt, vår politik blev fel”, skrev de i november 2013.

***

När den så kallade Carema-skandalen briserade var ägarna, svenska riskkapitalbolaget Triton, inte beredda. När de dittills anonyma delägarna väl samlat sig var det för sent. Bilden av vanvård och skattetrixande hade satt sig.

Sommaren 2013 försattes skolkoncernen John Bauer i konkurs. Danska riskkapitalbolaget Axcel lämnade 36 skolor och drygt en miljard kronor i skulder. JB:s vd Anders Hultin hade bara varit vd i ett år, och tog då över en koncern på fallrepet, men blev ändå den som fick den otacksamma uppgiften att stå till svars för misskötseln. Han skrev på DN Debatt att en orsak till konkursen var Jan Björklunds gymnasiereform från 2011. Men Hultin – som var med om att konstruera friskolereformen som sakkunnig hos skolminister Beatrice Ask på 1990-talet – menade också att exemplet JB visar att systemet fungerar: dåliga skolor väljs bort.

De flesta JB-skolorna drevs genast vidare med nya ägare. Men för branschen var det en pr-katastrof. Efter konkursen hade även borgerliga ministrar fått nog.

– Vi vill ha bort riskkapitalbolag som ägare, sa L-ledaren Jan Björklund.

– Det bör inte vara riskkapitalbolag på det här sättet i framtiden, sa finansminister ­Anders Borg (M).

Det skulle dock öppnas en utväg.

***

En krigsförklaring mot näringslivet, kallade motståndarna Reepalus utredning. Och visst, näringsfrihet är lika självklart i Sverige som midsommar och, ja, utredningar. Men få kan tänka sig att privatisera försvaret. Eller skatteverket. Eller domstolarna. En del vill räkna även skolan till statens kärnuppgifter.

Liberala Expressens ledarsida har till exempel länge kraftfullt argumenterat för att vinster inte hör hemma i skolans värld; en stor mängd professorer och ledamöter i Kungliga Vetenskapsakademien skrev i Svenska Dagbladet att ”möjligheten att bedriva skolverksamhet i vinstdrivande syfte bör elimineras”; Lärarnas Riksförbund är också emot vinstuttag.

I de återkommande SOM-undersökningarna som mäter svenskarnas åsikt inom en mängd områden är vinstmotståndet massivt. Det går även långt in i borgerliga läger. I den senaste mätningen från år 2015 tycker 59 procent av svenskarna att vinsten ska återinvesteras i verksamheten.

Men en stor majoritet vill samtidigt ha mångfald och valfrihet. Det vill alla partier också. Och friskolor. Till och med Jonas Sjöstedt vill ha friskolor. Det är inte där skon klämmer.

Civilminister Ardalan Shekarabi, som ansvarar för utredningen, jämför gärna med våra europeiska grannar.

– Det är bara att åka över till Danmark där en stor andel av eleverna går i friskolor, men där finns det en ordning för hur resurserna ska användas. Man får inte vara en vinstdrivande aktör. Samma sak i Norge, i Storbritannien, i Nederländerna och så vidare, säger han till Affärsvärlden.

Vinstmotståndarna påpekar ofta på att Sverige är extremt, ja unikt. Och visst, sedan Chiles president Michelle Bachelet i januari i fjol undertecknade en lag om att avveckla landets drygt 40-åriga extremliberala skolsystem är det svårt att hitta något annat land som tillåter vinstuttag ur skattefinansierade skolor, låt vara att vissa delstater i USA har fristående charter schools som drivs for profit.

Men, påpekar statsvetarprofessor Jonas Hinnfors, att vi är unika är inget bra argument. Det är inte ett argument över huvud taget. Sverige är tämligen unikt med sin föräldraförsäkring också, men det säger ingenting om huruvida det är bra eller dåligt.

– Unikt system, visst. Unikt bra, säger Academedias vd Marcus Strömberg på ett Affärsvärlden-seminarium i Almedalen i somras.

En av de andra panelisterna heter Aida Hadžiali?. Den 29-årige gymnasie- och kunskapsministern hade fram till i våras mest synts i andra sammanhang, som när hon sågade vänsterns identitetspolitik. Men sedan försommaren hade hon klivit fram som en skarp och engagerad vinstmotståndare. ”Det är stötande att man vill tjäna pengar på den svenska skolan, på våra lärare och elever”, sa Aida Hadžiali? när Academedia aviserade börsnoteringen.

På seminariet sa hon att hon tror på näringslivets logik och att svenskt näringsliv behöver en skola i världsklass. Då kan inte resurser till skolan försvinna någon annanstans.

– Det är möjligt att hon var på väg att bli en portalfigur i viktiga frågor, säger Jonas Hinnfors.

Det var innan hon satte sig i bilen på torsdagskvällen den 11 augusti och körde Öresundsbron hem till Malmö.

Strax efter brofästet på svenska sidan vinkades ministern in i en nykterhetskontroll och mätarna visade 0,2 promille. Det innebär att hon kört lagligt på den danska sidan (där gränsen är 0,5) men olagligt i Sverige.

Hur som helst – ett och ett halvt dygn senare avgick Aida Hadžiali? vid en hastigt sammankallad pressträff i Rosenbad. ”Mitt livs största misstag”, sa hon.

Regeringen tappade en minister och vinstmotståndarna en skarp debattör.

***

Det riktigt hotfulla med Vänsterpartiets uppgörelse med regeringen om att utreda vinsterna i välfärden var att det nu fanns en majoritet i riksdagen för vinst­begränsningar. Men tänk om det gick att ändra på den saken?

Dagens Industri avslöjade förra hösten hur näringslivet inledde en intensiv uppvaktning av Sverigedemokraterna. Svenskt Näringsliv, Almega, Vårdföretagarna och Kreab träffade alla partiet. Även bolag som Capio och Attendo hade möten med SD-toppen, enligt tidningen.

Några månader senare visade det sig att Sverigedemokraterna, som gått till på val på att kraftigt begränsa välfärdsvinsterna, hade svängt. Därmed hade den politiska risken minskat betydligt.

För välfärdskoncernerna låg vägen till börsen öppen.

***

Thomas Berglund vet hur man bryter ny mark. Som medgrundare av privata dagiset Pysslingen på 1980-talet var han med om att driva in den första kilen i den till ­synes ogenomträngligt statliga välfärden. Nu kunde han som vd för vårdbolaget Capio gå i bräschen för en våg av börsnoteringar för riskkapitalägda välfärdskoncerner.

– Att vi kunde gå på börsen berodde på att det fanns en riksdagsmajoritet om att inte inskränka några vinstutdelningar, sa Thomas Berglund till Affärsvärlden i somras.

Capios återkomst 2015 blev en framgång, men det var branschkollegan Attendos notering på senhösten som på allvar visade att börsen tog emot med öppna armar. Attendo hade fått sin släng av sleven i samband med den högljudda debatten i spåren av Carema. Men på börsen gick det bättre för vårdjätten. Kursuppgången är över 60 procent.

I våras följde så Humana i spåren. Enligt DI har även Ambea, ägare till just Carema (som fann för bäst att byta namn till Vardaga) siktet inställt på börsen, liksom Team Olivia och Frösunda Omsorg.

Ingen av dessa noteringar – eller rykten om noteringar – har väckt särskilt mycket uppståndelse i politiska läger. Det är mycket känsligare med skolan. Därför var det säkert med en suck av lättnad som Academedias vd Marcus Strömberg kunde ringa i klockan på Stockholmsbörsen i juni. Bolaget hade under Wallenbergkontrollerade EQT:s ägarskap vuxit till Sveriges i särklass största skolkoncern med över 60 000 barn och elever och 8 miljarder kronor i omsättning. Ägarna hade försökt få ut bolaget på börsen en längre tid men det var först när ankarinvesterare som Andra AP-fonden och Rune Andersson kom ombord som EQT kunde släppa taget om den heta potatisen, låt vara att man behöll 65 procent av aktierna.

I höst väntas Internationella Engelska skolan följa efter. Den kraftigt expanderande koncernen ägs i dag av Bostonbaserade riskkapitalbolaget TA Associates tillsammans med grundaren Barbara Bergström. Därefter skulle Vinora, ägt av norska FSN Capital, kunna stå på tur. Det senare kan dock bli en svårare resa efter att koncernens lärlingsgymnasier Praktiska tillsammans med Thorengruppens Yrkesgymnasiet kraftigt kritiserats efter en rapport från tanke­smedjan Katalys i augusti. ”Stäng de oseriösa skolorna”, krävde DI på ledarplats.

***

Regeringen vill begränsa vinsterna i välfärden men frågan är om det över huvudtaget är möjligt rent juridiskt. Professorn i rättsvetenskap vid Handelshögskolan i Stockholm Lars Henriksson tror inte det.

– I praktiken kommer det inte att gå. Det blir oerhört svårt att förena vinstbegränsningarna med aktiebolagslag, EU-rätten och bestämmelserna i grundlagen, sa han till Lärarnas Tidning förra hösten.

Enligt Henriksson, som tittat på saken för Svenskt Näringslivs räkning, är det svårt att backa bandet när man som Sverige har öppnat offentliga monopol för konkurrens. Det vore en inskränkning i näringsfriheten. Han utesluter inte att staten kommer att bli stämd.

Också Per Strömberg tror att det blir praktiska problem.

– Om det sker en radikal förändring så har man en stor fet EU-lawsuit on your hands.

Den ansvarige ministern, Ardalan Shekarabi, är själv jurist.

– Ja, med tanke på att vi är unika i Europa så kan vi konstatera att andra länder har löst det här på andra sätt. Så det finns ju modeller som vi kan använda oss av, säger han till Affärsvärlden.

– Men det är klart, när vi som enda land har släppt in kommersiella aktörer i den offentligfinansierade skolan så väcker det ju några rätt så komplicerade juridiska frågeställningar.

Utredaren själv, Ilmar Reepalu, har sagt att han inte kommer att lägga fram något förslag som inte fungerar med EU-lagstiftningen i alla delar.

I tisdags kväll i förra veckan avslöjade SVT att utredningen tänker föreslå ett vinsttak på 8 procent, kopplat till inflationen. Siffran bygger på slutsatser av doktorn i företagsekonomi Joachim Landström som analyserat hur mycket vinstuttaget kan begränsas utan att seriösa investerare tappar intresset. Organisationen Svenskt Näringsliv rasade.

– Detta är ett orimligt och omotiverat ingrepp i den privata äganderätten, sa intresseorganisationens vd Carola Lemne.

Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt tyckte å sin sida att taket lät för högt.

Välfärdsbolagen föll direkt på börsen morgonen efter. Academedia hade dessutom fått sin rekommendation nedgraderad från ”behåll” till ”sälj” av SEB.

Ilmar Reepalu bekräftade nu i söndags i SVT:s Agenda att han kommer föreslå ett vinsttak på under 10 procent.

***

Det finns en formulering som med små variationer går som en röd tråd genom hela regeringens vinstregleringsprojekt. ”Skattepengar ska gå till det som de är avsedda för.” Ardalan Shekarabi vet nog inte själv hur många gånger han upprepat det.

– Vi kommer att ta fram ett välavvägt och genomtänkt förslag, som både har till syfte att skydda och förstärka mångfalden och att se till att resurserna används till det som de är avsedda för, säger han.

Om mindre än två månader dunsar utredningen ner på ministerns skrivbord. Efter att remissinstanserna fått tycka till ska en lagrådsremiss tas fram under våren 2017. Därefter kan det bli skarpt läge i riksdagen.

– Vi räknar med att en proposition kan läggas under 2017, säger Ardalan Shekarabi.

Om propositionen röstas ner – vilket det mesta tyder på i nuläget – lär frågan bli stekhet i valrörelsen 2018, kanske särskilt som förra årets bubblare, migrationen, har klingat av. Bedömare säger att Socialdemokraterna gärna vill ha en konflikt på det här området – en klassisk vänster-höger-fråga, staten mot kapitalet. Det är nog i det ljuset man ska se Stefan Löfvens svavelosande ”vi har 60 000 barn nu som är till salu på börsen” under SVT:s partiledardebatt i maj. S räknar med att ha stöd i opinionen i den här frågan.

Om inte något helt annat händer på vägen.

***

Att det finns sprängkraft i vinstfrågan är uppenbart.

– Men bakom retoriken och krutröken ligger en hel del där man är ense, säger professor Jonas Hinnfors.

Moderaterna har svängt mot mitten. Partiet efterlyste redan för ett år sedan hårdare krav på kvalitet, uppföljning och sanktioner. ”Ingen privat utförare ska kunna tjäna pengar på dålig välfärd”, sa vice partiledaren Peter Danielsson.

Moderaterna var också det enda oppositionsparti som inte gick i taket när Ilmar Reepalus utredning sjösattes. ”Vi har en samsyn på en rad punkter”, sa Danielsson då.

När partiledaren Anna Kinberg Batra ­nyligen lanserade ”nolltolerans mot dåliga skolor” ingick att staten ska kunna ta över driften eller lägga ner en skola. När staten ingriper ska det inte vara möjligt att samtidigt ta ut vinst.

Politiska analytiker utesluter inte att S och M kan komma att göra upp, kanske med ytter­ligare några partier med på vagnen.

Professorn i finansiell ekonomi Per Strömberg säger att det finns ett sätt att få till en vinstbegränsning som kan accepteras av båda läger och som inte är så allvarlig för företagen.

– Man kan säga att vinstuttag ska inte ske på bekostnad av kvalitet. De läggs på en nivå som kanske inte är så annorlunda mot vad som är fallet i dag. Det skulle kunna vara en typisk svensk kompromiss: man sätter en nivå som är okej för koncernerna.

Det finns dock ett aber: De mindre företagen skulle drabbas hårdare, koncernerna skulle ha lättare att hantera en sådan ­modell, säger Per Strömberg.

***

I november kommer utredningens förslag, i december är det dags för en ny Pisa-rapport, våren 2017 kommer Skolkommissionens slutbetänkande, på hösten väntas riksdagen rösta om vinstbegränsningar.

Därpå är det valår. Striden om skolan rasar vidare.