Sillens revansch

Som ung levde Bosse Ringholm för fotbollen och Skövde AIK. Hankallades Sillen och kamraterna kommer självklart ihåg honom:stor och tung spelade han alltid center. Envis var han redan somtonåring i allt han gjorde. Han kunde stå ensam en hel dag ochlägga straffar, berättar hans tränare från 1950-talet, somtycker att Bosse var en härlig kille. När jag ser honom i TV nuär det inte riktigt samma kille. Han är spändare nu, sägertränaren som bor kvar i Skövde.

Arbetarbakgrund

Bo Ingvar Karchimirer (en mosters manlige bekant hette så)Ringholm föddes den 18 augusti 1942. Jag är uppvuxen i enarbetarfamilj. Min pappa var byggnadsarbetare och min mammaservitris/affärsbiträde. Orättvisorna i 1950-talets klassamhälleväckte mitt politiska intresse, skriver finansministern i Faktaom regeringen, som Information Rosenbad givit ut. Han berättaratt hans intresse snabbt övergick till ett intensivt engagemangi den socialdemokratiska ungdomsrörelsen. Sverige, Europa ochvärlden skulle förändras. Idén om alla människors lika värdeblev min drivkraft. Ett jämlikare samhälle – det är målet.När han som tonåring åkte buss till Mariestad för att spelafotboll, upptäckte kamraterna att han satt och läste en bok avBertrand Russell, som handlade om pacifism. Då tyckte några avkamraterna i läroverket, som redan startat en ungdomsklubb mednamnet SSU Reform, att Bosse borde ha åsikter som passade iklubben. Han hade också observerats läsande ledarsidan itidningen. En av kamraterna var Lars Thalén, numerainformationsdirektör i Merita Nordbanken och gift medpartiveteranen Ingela Thalén. Bosse blev snart ordförande iSSU-klubben. Kamrater från den tiden berättar att han kunde varakontroversiell just genom att klart och tydligt säga sin mening.

Viljemänniska

Bosse Ringholm gick spikrakt in för politiken precis som förfotbollen. Han drog sig inte för att som SSU-are uttala sig fören palestinsk stat när Israelvänligheten var påfallande inomsocialdemokratin. Han beskrivs som en viljemänniska med mycketstor självdisciplin men inte jättesmidig. Till skillnad frånkamraterna varken rökte eller drack han. Under hela sin karriärhar han varit känd för att dricka mjölk. Från ungdomsåren finnskamrater som tyckte lite synd om Bosse som var så asketisk. Hanville vara påläst och lade ner mycket arbete på att kunna mest.Det berättas att han kunde ha statliga utredningar i knät underbänken när han gick i gymnasiet. Men med skolarbetet gick detsämre. Han körde i studenten. Hans vänner från den tidenförsäkrar att detta enbart berodde på att han hade annat försig. Han hade mycket väl kunnat klara studentexamen, men någonstudentexamen blev det aldrig och inte heller någon akademiskutbildning.

Fortsatte med SSU

Bosse blev ordförande i Skaraborgs SSU och 1967 valdes han tillordförande i hela Sveriges SSU efter Ingvar Carlsson. De somminns honom från den tiden talar om en oerhört principfast ochideologiskt övertygad människa. Hade han kommit fram till attman skulle gå en viss väg, så gick han den, berättar en som varmed. Bosse Ringholm upplevdes som effektiv, rationell, stark ochpåläst. Han respekterade andra och var aldrig egotrippad, menman kom honom heller aldrig riktigt nära. Han upplevdes somganska sluten och hade svårt att visa känslor. Han hade alltidbråttom. Under Ringholms tid i SSU köpte ungdomsförbundet enaktie i ett 40-tal börsbolag. SSU-arna uppträdde sedan påbolagsstämmorna med kritiska frågor. Det var något helt nytt ochväckte mycket uppseende. Det gjorde också SSU-kravet påsocialisering av bankerna. Bosse Ringholm själv fick mycketkritik när han angrep blomsterföretaget Bukettens skapare föratt denne tjänade för mycket pengar. Annars var han inte typensom stod på barrikaderna. Han kunde ibland överraska åt andrahållet, som när han som SSU-ordförande körde omkring i en vitMercedes samtidigt som han propagerade för jämlikhet.

Ville aldrig förlora

En viktig fråga i SSU på den tiden var inställningen till USAoch det pågående Vietnamkriget. Bosse Ringholm och Lars Thalénvar skolklubbister och därmed radikalare när det gällde USA änSSU-are som kom från de fackliga leden. Bosse Ringholm beskrivsofta som envis och till och med tjurskallig. Han kunde därför iSSU ibland driva frågor ända till omröstning fast han visste atthan skulle bli nedröstad. För honom var det viktigt att hållafast vid den åsikt han hade. Som politiker har han senare ilivet lärt sig att kompromissa, men det är tydligen inte någotsom ligger särskilt naturligt för honom. Han uppfattas ofta somkantig och osmidig.

I kanslihuset

1972 lämnade Ringholm SSU och började arbeta medungdomsarbetslösheten i inrikesdepartementet under ErikHolmqvist. Under några år hörde man inte så mycket om honom. Hanvar ersättare några månader i riksdagen och blev departementsrådi utbildningsdepartementet. 1983 blev han landstingspolitikeroch var först trafiklandstingsråd i Stockholm och sedanfinanslandstingsråd och landstingsråd i opposition. 1997utnämndes han till generaldirektör i arbetsmarknadsstyrelsen.Den 12 april i år blev han finansminister.I alla partier finns en karriärväg som går från ordförandeposteni ungdomsförbundet till topposter i rikspolitiken. Länge verkadedet som om Bosse Ringholm inte skulle följa den vägen. Han hadepasserat 55-årsstecket och verkade fast rotad i Stockholms länslandsting när Göran Persson tydligen kom ihåg honom frånSSU-tiden och gav honom chansen när Erik Åsbrink plötsligtavgick. När Göran Persson ringde och frågade om han ville blifinansminister bad han inte om ens en symbolisk betänketid. Hansvarade ja direkt.

Inte ekonom

När han utnämndes hördes en och annan invända att han kan välinget om ekonomi. Inom socialdemokraterna tog man snabbt frambåde Sträng och Wigforss som exempel på finansministrar somvarit framgångsrika utan att vara ekonomer.Personer som jobbat med honom i finansdepartementet säger atthan är mycket lätt att arbeta med, effektiv och viljestark. Gersig inte i första taget. Han kommer till departementet vidsjutiden på morgonen och går hem sent på kvällen. Under denhektiska inläsningen av vårbudgeten, när han var nyutnämnd,tillät han sig dock att passa sin tennistid. Idrott ärfortfarande hans stora intresse utanför politiken. Ringholmsstora problem är att han inte kan hela den stora statsapparatenoch inte heller finansdepartementet. Att vara landstingsråd iStockholm är förstås någonting helt annat än att ledafinansdepartementet. Han har inte de breda kontakter som behövs,och det är ännu en öppen fråga om han kommer att kunna behärskade viljestarka och kompetenta tjänstemän som omger honom. Hankan för lite, och det har hänt att han har blivit slagen påfingrarna av handelsminister Leif Pagrotsky, som är utbildadekonom.

Som finansminister är han nummer två i regeringen och då måstehan förmå driva frågor även utåt, inte minst i media. Ännu kanman inte säga att Ringholm visat att han har tillräckligbeslutsförmåga.När man talar om honom med välplacerade socialdemokrater finnsdet också en undran om han kommer att bli tillräckligt populärhos det egna partifolket. Han är så stel och bjuder inte på sigsjälv, vi vet vilken sfinx han var i landstinget, säger enperson.

Fattar egna beslut

En svaghet i en komplex värld är att han vill fatta sina beslutsjälv. En före detta medarbetare berättar att om man lade framett skriftligt material för honom när han var landstingsråd,inbjöd han inte till diskussion utan svalde det hela, och sedankom beslutet. Han upplevdes därför som ganska sluten.Medarbetarna fick inte vara med och bolla fram beslut.Ringholm kan säga nej och han kan lyssna utan att vara stöddig,säger andra källor. Han är så hederlig att det nästan ärstörande, säger någon. Han är genomplanerad och planerade tilloch med hur han skulle skjutsa sina barn till olika matcher.

Principfast

Man får intrycket att Bosse Ringholm på ytan är social, menhåller folk ifrån sig genom att tala. Man kommer aldrig åthonom, säger en person, som tycker att han är en kontrolleradperson med få sprickor. Man fick alltid besked i tid. Han ringdealltid tillbaka. En partivän tycker att han är principfast ochetiskt högtstående, men också lite rigid och inflexibel.Borgerliga politiker som mötte Ringholm i Stockholms länslandsting tyckte inte om honom. De uppfattade honom somfyrkantig, socialistisk och låst.

BILDTEXT: 1999: Nyutnämnd finansminister på väg hem från jobbet.