Sheriffen på Skeppsbron

Han kom till Tele 2 som ett yrväder en augustimorgon 2008. Visserligen hade den råstarke nätverkaren Harri Koponen inget Höganäskrus om halsen, men han hade den så eftertraktade erfarenheten av Ryssland i bagaget.

Finländaren fick sparken från jobbet som Telia Soneras andreman år 2004, från och med nu ska han leda konkurrenten på Skeppsbron i Stockholm.

Det visar att man aldrig ska räkna ut Harri Koponen. Den bredaxlade 45-åringen tål smällar, det lärde han sig om inte annat när han spelade amerikansk fotboll i Finlands landslag.

Harri Koponen är mannen som kom från ingenstans, blev vd för Sonera, sparkades från Telia Sonera och omedelbart reste sig igen.

Historien började när Harri Koponen blev utsedd till chef för det finska telebolaget Sonera sommaren 2001. “Harri who?” undrade det finländska etablissemanget.

Den blonde sportkillen plockades från posten som chef för Ericssons konsumentprodukter, läs mobiltelefoner, i Nordamerika. En undanskymd position långt borta, sett genom nordiska glasögon.

I Finland, där det är noga med utbildning och titlar, ondgjorde sig vissa över Harri Koponens cv. Den blivande chefen för landets halvstatliga telejätte hade först gått guldsmedsskola, sedan tagit en merkonomexamen, vilket är lägre än universitetsstudier. Visserligen hade Harri Koponen byggt på med kvällskurser på svenska Handelshögskolan i Helsingfors, Hanken, och sedan tagit en doktorsexamen i ekonomi, men det gilldes inte riktigt ändå.

Hans låga ålder, 38, ansågs också ligga honom i fatet. Att han var troende och nykterist hjälpte inte heller. Han var långt från urtypen av den finländska karlakarlen som tar några järn i bastun.

Men Harri Koponen hade inte fått jobbet på grund av utbildning, ålder eller förmåga att halsa Koskenkorva, utan för att han var en mästerlig säljare. En entusiastisk, sprudlande, framåt person som såg varje chans att kränga. Och med svenska mått mätt är han en karlakarl, närmast en Clint Eastwood som i spetsen för Telia Soneras utlandsinvesteringar skulle galoppera fram i bästa Vilda Västernstil i Ryssland och Turkiet. (Läs om hur det utvecklar sig nu i artikeln om Telia Sonera på sidorna 18-31.)

På Sonera skulle han även få en nytillsatt aktiv styrelseordförande, Tapio Hintikka, som stöd. Harri Koponen kunde bli yvig och den 62-årige företagsräven Hintikka skulle hålla i tyglarna.

När Harri Koponen kom till Soneras huvudkontor på Industrigatan 15 i Helsingfors i augusti 2001 visste han inte helt och fullt vilket skakigt bygge bolaget var. Den tidigare vd:n Kaj-Erik Relander hade varit med och köpt licenser för tredje generationens mobiltelefoni i främst Tyskland, men även i Italien, för närmare 40 miljarder kronor.

När telekommarknaden kollapsade vid millennieskiftet blev licenserna i princip värdelösa. Den finska staten fick rädda Sonera genom att skjuta till eget kapital på 5 miljarder kronor. Detta väckte oro i Finland och Harri Koponen stod i fokus, vilket han bland annat märkte på en rallytävling där han var åskådare:

– Folk kände ju igen mig och de stod i kö för att fråga hur det gick för bolaget. En del trodde att hela den finska ekonomin var hotad på grund av våra problem, sa han till Dagens Nyheter.

Då hade han dock redan börjat forma om bolaget. Efter bara några veckor hade han infört ett krisprogram där det ingick att säga upp runt 300 personer i Soneras servicebolag och sälja sådant som inte tillhörde kärnverksamheten. Strategin var nu att koncentrera sig på Finland, men så småningom gjorde den aggressive säljaren Koponen även affärer på den snabbväxande telekommarknaden i Ryssland.

Inte nog med alla företagsproblem. Den finska och svenska staten förhandlade om att slå samman Sonera med svenska Telia och Harri Koponen riskerade att tappa vd-positionen.

När sammanslagningen presenterades på en presskonferens i mars 2002 stal han dock showen genom att plötsligt resa sig upp och vifta med de svenska och finska flaggorna som stod utställda bredvid podiet. Naturligtvis var det den bilden, från en i övrigt sober presskonferens, som spreds i finländska medier. Harri Koponen sägs ofta överraska omgivningen med sin spontanitet.

För Harri Koponens del var dock skandalerna i Sonera långt ifrån slut. Sommaren 2002 dök en anonym pamflett om det floppade köpet av den tyska licensen upp på internet. Skriften sköt framför allt in sig på Koponens företrädare Kaj-Erik Relander, som påstods ha styrt Sonera med Machiavelli-liknande metoder. Men den pekade också ut fem personer i Harri Koponens ledning, för att de tillhört Relanders innersta krets. Den okända författaren anklagade även den största ägaren, den finska regeringen, för att ha gett det tyska köpet grönt ljus.

Finlands regering gjorde en snabbutredning och avfärdade anklagelserna, men skriften kunde inte tystas ned. Justitiekanslern startade en egen utredning och hörde tidigare och dåvarande ministrar. Soneras nya styrelse lät internrevisorerna undersöka saken. Ingen hittade dock några fel.

Inte blev det bättre då det hösten 2002 blev känt att Soneras 73 toppchefer skulle få dela på 75 miljoner kronor om fusionen med Telia gick igenom. Här hade skattebetalarna ställt upp för Sonera och nu skulle cheferna få miljonbelopp i extra lön. Ännu en skandal var ett faktum.

Ordförande Tapio Hintikka försvarade bonusen med att nyckelpersonerna behövdes för att säkra bolagets framtid.

Harri Koponen skulle få 4,5 miljoner kronor. Har han någon svaghet så sägs det möjligen vara pengar. Han påstås vilja ha bra betalt. Och avtal ska hållas, där är han benhård.

Vid det här laget började Harri Koponen bli van vid ständiga granskningar och utskällningar. Kanske trodde han att det snart skulle lugna sig.

Men i november 2002 grep polisen en av hans toppchefer, informationsdirektören och vice vd:n Jari Jaakkola, för olaglig telefonspårning. Redan tidigare var tre personer från Sonera gripna i rättsskandalen.

Via Soneras basstationer och datorer hade Soneras förra ledning mellan åren 1997 och 2001 spårat hur vissa personer rörde sig, till vem de ringde och hur länge de talade. Bland de spårade fanns Sonerachefer, vissa av bolagets styrelsemedlemmar och journalister på dagstidningen Helsingin Sanomat.

Journalisterna hade skrivit initierade artiklar om tidigare inre stridigheter i Sonera och den förra Soneraledningen hade letat läckan. Härvan var inte liten heller, den förra ledningen hade spårat 56 personers samtal och i polisutredningen ingick även de cirka 7 000 personer som de spårade personerna varit i kontakt med.

Från att ha varit en anonym finländare i Nordamerika hade fyrabarnsfadern Koponen dragits in i en justitiekanslersutredning, en polisutredning och ett nordiskt politiskt fusionsspel.

Säljaren Koponen fick agera brandman, en defensiv position för en offensiv person. Harri Koponen sägs dock ha en distans till sin position som få andra, han har förmågan att tänka “det är ju bara jobbet.”

Medan skiten regnade över honom lyckades Harri Koponen redan från början gjuta nytt mod i de stukade Soneraanställda. Hans entusiasm, snabba beslut och förmåga att se framåt smittade av sig. Många gillade honom och var villiga att arbeta hårt för honom. Han var rak, ärlig, stod vid sitt ord. Han var också social, hade lätt för att prata med alla, även om han inte lyssnade så noga när han tyckte att någon pratade strunt. Och facket i Finland nickade gillande när idrottaren talade om lagspel.

Visionären gillade att delegera till sina medarbetare, medan han själv tänkte på framtiden och reste runt för att bygga nätverk. Harri Koponen är inte den som stämplar in på morgonen, sitter vid skrivbordet till sent och sedan stämplar ut. Nej, fasta arbetstider och långa timmar på kontoret är inte för honom. Det har han anställda till.

Harri Koponen är en äkta nätverkare, även privat. Han sägs ha bra kontakt med sina barns fotbolls- och ishockeytränare, ja kontakter på alla nivåer i samhället. Kanske det är därför han har så lätt att ständigt hitta nya, intressanta jobb.

Ett tag spekulerades det i medierna om att Harri Koponen skulle bli koncernchef för det sammanslagna finsk-svenska bolaget.

Men bakom kulisserna var det rena huggsexan om vd-posten. Eftersom en finländare, Soneras ordförande Tapio Hintikka, fick ta klubban i det sammanslagna bolaget, skulle vd vara svensk, enligt det landskampsliknande sättet att tänka.

Men Tapio Hintikka ville inte ha Telias vd Marianne Nivert som koncernchef eftersom han tyckte att hon hade gjort bort sig med sin investering på 15 miljarder kronor i International Carrier, som sålde internationell nätkapacitet till andra operatörer och stora företag. (Större delen av det beloppet fick senare skrivas av.) Dessutom ansågs Marianne Nivert för gammal, hon skulle fylla 62.

Nu hamnade politiker, tjänstemän och deras kompisar inom näringslivet på förslagslistan. Men styrelsen hittade en Ericssonchef, som dock hoppade av i sista minuten. Nödlösningen blev Anders Igel, som satt i Telias styrelse och kunde affären. Han hade dessutom personlig integritet och inga vänskapsband till politiker och tjänstemän. Anders Igel tillträdde 1 juli 2002.

Och Harri Koponen rättade in sig i ledet som vice vd och andreman. Finland är betydligt mer hierarkiskt än Sverige och när chefen är utnämnd så är det han, eller hon, som styr. Basta.

Vid utnämningen beskrev Harri Koponen Anders Igel så här, enligt Hufvudstadsbladet: “Han är rättfram och rakryggad, krävande och trevlig.”

Ytligt sett såg de båda ut att passa ihop. Båda hade jobbat länge på Ericsson, båda gillade idrott.

Men i själva verket var de varandras motsatser. Anders Igel var ett kontrollfreak som själv ville veta varje detalj, medan Harri Koponen gillade de stora dragen och gärna delegerade. Medan Anders Igel höll hårt i tyglarna släppte Harri Koponen, som nämnts, sina medarbetare lösa.

På papperet såg det ändå ut att kunna fungera eftersom de fick uppgifter som passade dem. Medan den försiktige Igel skötte nedskärningarna av den halvstatliga otympliga jätten, fick den expansive Harri Koponen så småningom sköta expansionen i öst. Koponen kunde behöva en överrock, Igel vakade som en hök över alla chefer.

Harri Koponens tilltro till medarbetarna parad med hans entusiasm för jobbet gör att många gillar att arbeta med honom. På Telia Sonera var han dock mer populär i Finland än i Sverige.

Naturligtvis skar det sig rätt snabbt mellan den karismatiske Koponen och den gnetige Igel. Inte bara skilde de sig åt i synen på risk och sättet att arbeta, utan också i hur de var som personer. Medan Koponen var smidig var Anders Igel kantig.

Harri Koponen är dock inte den som tiger.

– Jag sysslar inte med politik. Det är bättre att säga vad man tycker direkt än att vara försiktig, för det du tycker kommer fram ändå till slut, sa Koponen till Dagens Nyheter.

Finländaren sa vad han tyckte om Anders Igels försiktiga strategi, något som inte föll i god jord. Dessutom protesterade Koponen när Anders Igel drog in all bonus, även för chefer i Finland som hade nått sina mål. Koponen menade att ingångna avtal skulle hållas, att ta bort bonusen var demoraliserande. Men det var Igel som bestämde.

Den kanske avgörande schismen kom dock i januari/februari 2004. Då förhandlade Harri Koponen fram en paketlösning för att ta kontroll över turkiska Turkcell och ryska Megafon, där Telia Sonera var minoritetsägare. I paketet ingick att Telia Sonera skulle hjälpa den turkiska regeringen med privatiseringen av det statliga telebolaget Turk Telekom och den ryska regeringen med en lösning för det fasta telefonnätet.

Men när Anders Igel tittade på affären ansåg han att ett köp av den turkiska regeringens 20 procent i holdingbolaget som kontrollerade Turkcell inte skulle ha gett Telia Sonera kontroll. Anders Igel menade att Harri Koponen hade blandat ihop röstvärdet för A- och B-aktier i Turkcell, enligt en av Affärsvärldens källor.

Efter ytterligare några månader hade Anders Igel fått nog av Koponen. Fredagen den 18 juni flög Koponen till Arlanda, tog en taxi till Telia Soneras huvudkontor på Sturegatan 1 i Stockholm, klev in i den vita och svarta marmortrappuppgången – och fick sparken.

Efter avskedandet kommenterade Anders Igel Koponen på ett sätt som gjorde Tapio Hintikka förbannad.

– Ledningen hävdar att de tvingats be om ursäkt för Koponens agerande i Turkiet. Påståendet är närapå ärekränkning, sa Tapio Hintikka till Dagens Industri.

Vid det laget var Hintikka redan avpolletterad. Igel, vissa styrelseledamöter och facket hade känt sig överkörda av Hintikka. På fredag eftermiddag den 26 mars 2004 hade Tapio Hintikka fått ett telefonsamtal från den svenska regeringen som gjorde klart att han inte längre var önskvärd.

Nu var de båda starka finländarna borta. Men Harri Koponen är duktig på att slå ifrån sig motgångar och komma igen. Ta till exempel ishockey-VM i Finland 2003. I kvartsfinalen vände Sverige och megastjärnan Peter Forsberg matchen mot Finland från 1-5 till 6-5. Dagen därpå kom Harri Koponen till Telia Soneras huvudkontor med en Sverigehalsduk runt halsen. Andra Soneraanställda skar tänder.

Ändå känner Harri Koponen starkt för ishockey. Han är en före detta hockeyspelare som bland annat har spelat en vänskapsmatch mot gamla sovjetiska superstjärnor från CSKA Moskva som Sergej Makarov och Vladimir Krutov.

För Harri Koponen gick livet snabbt vidare efter Telia Sonera. Han tog familjen med sig och flyttade till Kuwait. I augusti år 2004 fick han nämligen jobb som vd för den kuwaitiska mobiloperatören Wataniya, då helägd av shejken Faisal Hamad Al-Ayyar.

Därtill var han fortfarande väl ansedd i Finland och år 2005 gick han även in som investerare och konsult i Aina Group, en grupp med ett antal finska företag. Men han bodde kvar i Kuwait.

I januari 2008 sa han dock upp sig från Wataniya och flyttade hem.

– Familjen ville tillbaka. Vi har fyra barn i åldrarna 11-17 år. Egentligen stannade vi i Kuwait längre än planerat, sa Harri Koponen till Dagens Industris nättjänst.

Riskkapitalbolaget Nordic Capital erbjöd honom att bli arbetande styrelseordförande för it-konsulten Tieto Enator, som Nordic Capital höll på att lägga bud på. Budet gick dock inte igenom och därmed inte heller jobberbjudandet.

Men snart fick han en förfrågan om att bli Tele 2:s nye vd. Medierna förklarade snabbt att jobbet passade Harri Koponen utmärkt eftersom Tele 2 hade börjat koncentrera sig på snabbväxande marknader i det forna Sovjetunionen och Harri Koponen kunde de marknaderna.

Han ska leda räderna i öst från det smala sekelskifteshuset på Skeppsbron i Gamla Stan i Stockholm där Tele 2 huserar.

Harri Koponens flexibla familj, som flyttat med honom från Finland till USA, tillbaka till Finland, vidare till Kuwait och nu till Sverige, följde även med hit, men inte helt intakt. Ett av barnen stannade i Finland.

Hustrun Nina Tallberg sägs backa upp Harri Koponens karriär genom att inte jobba utan sköta all ruljangs hemma, inklusive byggandet av två hus i Finland, villan i Grankulla utanför Helsingfors och sommarstället vid finska kusten.

Och visst pratar både han och familjen svenska, även om Harri Koponen brukar erkänna att hans finlandssvenska familj talar bättre svenska än han själv, som är urfinne.

Cowboyen själv väljer hellre engelska än svenska. Sin främsta levnadsregel formulerar han helst på det internationella tungomålet, enligt DI Weekend: Never give up.