Shejkens okända imperium

Den stora swimmingpoolen på Sheraton Hotels område i Etiopiens huvudstad Addis Abeba är en urban oas. Barn med simdynor och armpuffar plaskar till tonerna från undervattenshögtalarna. I skuggan från solparasoller och palmer svalkar sig hotellgästerna med kall öl och i hotellets spa väntar gästerna på massage, aromterapi och skönhetsbehandlingar. Atmosfären är internationell. Samtalen vid bassängkanten förs på engelska, svenska, mandarin och arabiska. Ett stycke internationell lyx, mitt i en stökig tremiljonersstad.

Sheraton är Addis Abebas första och största lyxhotell och öppnade 1998 då staden snarast var som en förvuxen afrikansk by med några hundra tusen invånare. Men i takt med att staden och Etiopiens ekonomi vuxit, så har man fått konkurrens. För Etiopien – ett land som de flesta svenskar nog associerar med krig, fattigdom och svältkatastrofer – genomgår dramatiska förändringar.

Landet är Afrikas näst folkrikaste land efter Nigeria med en befolkning på 96 miljoner. Till skillnad från i många grann­länder råder någorlunda politisk och etnisk stabilitet. Men det är ingen demokrati. Regimen tog makten 1991 efter att ha störtat en sovjetstödd kommunistregim och den håller befolkningen i järngrepp. Alla former av opposition, kritik och missnöjesyttringar kuvas effektivt av säkerhetspolisen. Politiska motståndare och kritiska journalister fängslas.

Ekonomiskt råder en sorts statskontrollerad marknadskapitalism av mer eller mind­re kinesiskt snitt. Målet är att lyfta landet, vars ekonomi vilar på en jordbrukssektor som befinner sig på en ofta medeltida nivå, till en modern exportinriktad industrination. Och det råder inget tvivel om att den statliga tillväxtpolitiken har effekt. De senaste fem åren har Etiopien haft en årlig nominell tillväxt på över 10 procent. Exportindustrin växer med 50 procent årligen, underblåst av ett av de lägsta lönelägena i världen och en svag valuta. Regeringen i Addis Abeba satsar i dag hårt på att göra landet till en global exportör av olika jordbruksprodukter. Men stora resurser läggs också på att bygga upp en industri kring guldbrytning, mineralutvinning och cementproduktion.

För att klara av detta jättesprång investerar staten stora belopp i infrastruktur, skolor, sjukhus och kraftproduktion. Överallt i Addis Abeba byggs det: skyskrapor, järnvägar, motorvägar, bostadskomplex och stora köpcentra. Det hela finansieras dels med skatteintäkter, dels med utländska lån och då främst från Kina. Kinesiska banker har lånat ut över femton miljarder dollar – omkring 120 miljarder kronor – till olika byggnadsprojekt, bara under de senaste fem åren. Den kinesiska närvaron i Etiopien är uppenbar – inte minst inne på hotell Sheraton. Det är här utländska investerare socialiserar, förhandlar och skriver avtal.

***

Ägare till Sheraton är den saudisk-etiopiske shejken och miljardären Muhammed al-Amoudi. I Sverige är han mest känd som ägare till Preem, vår största bensinkedja, och till oljeraffinaderierna Preemraff i Lysekil och Göteborg. Totalt svarar Preem för 80 procent av Sveriges raffinaderikapacitet och 30 procent av Nordens dito.

Ändå är det relativt få i Sverige som känner till den etiopisk-saudiske miljardärens ekonomiska förehavanden. Han håller en utomordentlig låg profil och har bara uttalat sig i media vid enstaka tillfällen. Han är den störste utländske investeraren i Sverige och hans betydelse här underskattas kanske. Men för sina insatser för svenskt näringsliv mottog han i alla fall Nordstjärneorden, kommendörstecknet av första klassen, ur kungens hand 2007.

– Att kunna vara verksam inom svenskt näringsliv och vara delaktig i utvecklingen av svensk basindustri, likväl som i utvecklingsbolag, är ett privilegium för en affärsman som jag, sa al-Amoudi då.

Detta är dock knappast någonting mot den centrala roll han har spelat i Etiopiens ekonomiska utveckling på senare år.

Född i Etiopien med en etiopisk mor och en jemenitisk far utvandrade han till Saudi­arabien i mitten av 1960-talet, 19 år gammal. Där utvecklade han tidigt en nära affärsmässig relation till den styrande kungafamiljen Saud. Al-Amoudi började sin verksamhet inom den saudiska byggindustrin och 1987 lyckades han landa ett stort statligt kontrakt för att bygga ett underjordiskt system för att förvara olja, Saudi Strategic Storage Program. Budgeten uppgick till svindlande 30 miljarder dollar och gjorde al-Amoudi till miljardär. Efter jätteaffären återvände han också till sitt fosterland och grundade bolaget Al Muwakaba for Industrial Development & Overseas Commerce, förkortat Midroc. Företaget slog sig inledningsvis in på guldbrytning i gruvan Lega Dembi, men det var svårt att göra affärer i Etiopien vid den här tiden. Landet var alltjämt kommunistdiktatur, stödd av Sovjetunionen.

***

Redan innan bergrumsprojektet sattes i gång kom al-Amoudi i kontakt med flera svenska industri- och byggföretag. Den unge shejken imponerades av de svenska ingenjörerna och bestämde sig för att besöka det kalla landet i norr.

– Jag reste runt i 45 dagar och plockade upp tekniker som vi kunde använda i Saudiarabien, berättade Mohammed al-Amoudi för Svenska Dagbladet 2007.

Under 1980-talet förhandlade den dåvarande regeringen med Olof Palme i spetsen med Saudiarabiens kung Fahd om ett utbytesprogram. Det resulterade i att de bägge svenska bolagen ABV och Skanska fick kontrakt på att genomföra bergrumsprojektet utanför Riyadh. Men svenskarna backade ur med hänvisning till för stora finansiella risker. I stället gick al-Amoudi in och köpte entreprenaden.

Nu träffade han också den svenske företagsledaren Lennart Wikström, ägare till industribolaget Metalock. De kom bra överens och slog samman sina bygg- och anläggningsverksamheter i en ny struktur som inordnades i Midroc. Därmed fördjupades al-Amoudis långa relation med Sverige, landet som han senare har beskrivit som ”sitt andra hemland efter Saudiarabien”.

– Mohammed hade lätt att samarbeta med oss svenskar och lyssnade därför till några viktiga svenska rådgivare, vilket i sin tur skapade förutsättningar för förvärv av ett antal bolag i Sverige, säger Roger Wikström, koncernchef för Midroc Europe och son till Lennart Wikström.

Först köptes fastigheter, byggbolag och industribolag. Bolagen var välskötta, värderingarna låga och i Lennart Wikström hade al-Amoudi fått en affärskompanjon som både förstod den svenska marknaden och visste hur nya värden skapades genom sammanslagningar och genom att bygga en övergripande koncernstruktur i ABV Rock Group.

Det riktigt stora klivet togs 1994 när al-Amoudi förvärvade Sveriges största bensinbolag OK Petroleum för 750 miljoner dollar. Två år senare grundas Midroc Europe, som nu förvandlades till al-Amoudis och Lennart Wikströms Sverigebaserade investmentbolag. Verksamheten utökades snabbt genom att Midroc Europe förvärvade nya verksamheter och utökade sitt fastighetsbestånd. Al-Amoudis svenska fastighetsbolag Midroc Property äger flera fastigheter på attraktiva adresser, däribland Ivar Kreugers gamla Tändstickspalatset i Stockholm, World Trade Center i Malmö och Gränges-koncernens forna huvudkontor på Gustav Adolfs torg i Stockholm.

***

Omkring 25 år efter al-Amoudis intåg i Sverige har hans företagsgrupp vuxit till en koncern som förra året omsatte 91 miljarder kronor och sysselsatte 4 300 personer. Konglomeratet omfattar i dag fastigheter, miljöteknik, biogasproduktion, teknikkonsulttjänster, stålproduktion, värdepappersförvaltning, finansbolag samt herrgården Hackholmssund i Uppland, tillika en diskret konferensanläggning.

– Vårt affärsklimat präglas av frihet under ansvar, med en väldigt entreprenöriell inställning. Mohammed ger sig sällan in i detaljfrågor men är samtidigt glad när vi lyckats utmärka oss i att göra en positiv skillnad för våra kunder eller i samhället. Han förväntar sig att vi i Sverige är långsiktiga och ett föredöme för ansvarsfullt och lönsamt företagande, säger Roger Wikström.

Mannen som föddes i staden Dese på det etiopiska höglandet 1946 rankas av det amerikanska affärsmagasinet Forbes som världens 61:a rikaste person med en förmögenhet på motsvarande 105 miljarder kronor. Om han bodde i Sverige skulle det göra honom till landets tredje rikaste efter Ikea-grundaren Ingvar Kamprad och H&M:s huvudägare Stefan Persson.

Lejonparten av al-Amoudis svenska bolag är helägda. Shejken kontrollerar 100 procent av aktierna i Midroc Europe AB. Midroc Europe-gruppens dagliga verksamhet leds av bröderna Roger och Christer Wikström tillsammans med Thomas Mårtensson. Koncernledningstrion kallar sig Excom och utgör al-Amoudis ägarrepresentanter och koncernledning för hela gruppen. Förutom trion sitter även Waddah al-Alem och Abdullah al-Amoudi i styrelsen för Midroc Europe.

Familjen Wikströms intressen finns annars i Granitor Invest, som beskrivs som ett ”affärsutvecklingsföretag” i årsredovisningen, som familjen äger till 50,3 procent. Bolaget omsatte 2,1 miljarder kronor 2013 och rörelsevinsten (ebit) var 125 miljoner kronor. Midroc äger 49,7 procent av Granitor.

Al-Amoudi har även varit ägare i svenska börsbolag. Under en tid var han den störste enskilde aktieägaren i byggjätten Peab liksom i avfuktningsbolaget CTT Systems. På senare år har han skruvat ned sitt engagemang på Stockholmsbörsen men det innefattar ändå 36,3 procent i transplantationsteknikbolaget Allenex, 20 procent i bränslecellstillverkaren Powercell och 14,2 procent i Heliospectra, som tillverkar led-belysning åt kommersiella växthus. Tillsammans har dessa poster ett marknadsvärde runt 150 miljoner kronor.

***

Den största och mest namnkunniga av al-Amoudis svenska verksamheter utgörs dock alltjämt av Preem, som haft återkommande bekymmer de senaste åren. 2011 var Corral, som holdingbolaget heter, riktigt illa ute. Bensinbolaget var högt belånat och 15 miljarder kronor skulle betalas tillbaka till långivarna. Att få in nytt kapital var svårt på en kreditmarknad som fortfarande var iskall efter den internationella finanskrisen och på grund av euro-turbulensen. Intresset för Preems obligationslån var minimalt och under några intensiva sommarmånader hotade bankerna att ta över bolaget. Men al-Amoudi sköt till 4 miljarder kronor och redde ut situationen.

2012 var ett hyggligt år med en vinst efter skatt på 1,9 miljarder kronor. Men 2013 rasade omsättning och resultat åter till följd av flera produktionsstopp vid raffinaderiet i Lysekil och sjunkande volymer. Omsättningen föll med 16 miljarder till 89 miljarder kronor och förlusten efter skatt uppgick till 2,1 miljarder.

Preems ledning uppger dock i dag att den negativa trenden har vänts och att man avser att investera 1 miljard årligen i verksamheten de närmaste fem åren. Den ackumulerade förlusten för första halvåret 2014 blev dock 409 miljoner kronor och sett i ett större perspektiv är det svårt att se en snabb vändning. Ett högt dollarpris och ett historiskt lågt oljepris pressar marginalerna. Bensinkonsumtionen i Sverige har dessutom fallit under en rad år till följd av alltmer bränslesnåla bilar. Dessutom är bolaget fortfarande ganska högt skuldsatt. De långfristiga skulderna i Corral uppgick 2013 till hela miljarder kronor, varav lån från ägaren utgör 4 miljarder. De finansiella kostnaderna belastade koncernens resultaträkning med 2,5 miljarder kronor. 2014 amorterade Preem 1,8 miljarder kronor på sina lån och i år är planen att amortera ytterligare 1,1 miljard.

***

Vänner och affärskompanjoner beskriver Mohammed Hussein al-Amoudi som en karismatisk men ödmjuk person. Under sina resor till Sverige bor han under rigorösa säkerhetsarrangemang på sin herrgård Hackholmssund, som bland annat lär vara utrustad med ett bombsäkert rum. När han kommer till Sverige anländer han med sitt privata jetplan och vid herrgården har han Mälarens största lyxjakt, en 30 meter lång pjäs som införskaffades för 130 miljoner kronor för några år sedan. Han gillar att besöka Casino Cosompol, där han spelar poker.

Under hela sin karriär har han varit ytterst återhållsam med att ge intervjuer, både till svenska och utländska medier. Ett exklusivt undantag gjordes emellertid för Forbes förra året. Då svarade shejken på frågor från reportern Tatiana Serafin som uteslutande handlade om hans insatser som filantrop. Han berättade om sin vilja att ge tillbaka till Etiopien, det land som var hans hemland fram till 1965 och där han har investerat mångmiljardbelopp. Han talar också om sina bidrag till välgörenhetsorganisationerna Gates Foundation och Clinton Foundation.

– I mina välgörenhetsprojekt lägger jag stor vikt vid självfinansiering. Vid våra jordbruksprojekt i Etiopien ger vi möjligheter för lokala jordbrukare att bli självförsörjande och inte längre vara beroende av välgörenhet.

Ett annat av de få offentliga uttalanden som shejken har gjort är att han framför allt investerar i Etiopien med hjärtat – inte med hjärnan. Det råder ingen tvekan om att han känner en stark lojalitet med Etiopien och vill vara med och bygga upp landet. Men att för att göra det genom att investera krävs goda politiska relationer. Och det har al-Amoudi. Inflytelserika aktörer som står nära den politiska ledningen har öppnat dörren för al-Amoudis etableringar. Dessa är nu så omfattande att han utan vidare kan sägas spela en nyckelroll i landets omvandling.

En av de första stora satsningarna var bygget av Sheraton Hotel i Addis Abeba 1998, som var viktigt inte bara ekonomiskt utan också symboliskt. För det första innebar det att staden fick sitt första hotell av internationell standard, där politiska dignitärer och utländska investerare kunde mötas. Men det gjorde också den saudisk-etiopiske affärsmannen till något av en celebritet hos landets elit. Hotellet ritades av det svenska arkitektkontoret Groschopp Kosek Andersson Kornhammar och byggdes av al-Amoudis eget bolag Midroc Construction tillsammans med den svenska byggjätten Skanska. Från hotellfastigheten har al-Amoudi snabbt utökat sin ekonomiska närvaro i Etiopien, alltid i nära samarbete med sina vänner i regeringen. Redan när hotellet projekterades köpte han gruvbolaget National Mining Corporation för 172 miljoner dollar av etiopiska staten. Och 2004 grundade han tillsammans med regeringen National Oil Corporation, som i dag är landets största bensinmackskedja. För fem år sen etablerade al-Amoudi stålverket Tossa, Etiopiens första och hittills enda tillverkare av stål med en årlig produktion på närmare 2 miljoner ton. Och 2013 köpte han däcktillverkaren Addis Tyre och kaffeproducenten Bebeka av etiopiska staten, med en prislapp som enligt Bloomberg News var på 1,8 miljarder kronor.

Shejkens etiopiska verksamheter finns huvudsakligen samlade i dotterbolaget Midroc Africa. Härifrån styrs också ägandet i bryggerikoncernen Moha, mejerikoncernen Lame, papperstillverkaren Mamco, läkemedelsbolaget Pharmacur och tvättmedelsfabriken Star Soap. Midroc Africa står också bakom Unity University, Etiopiens första och hittills enda privata högskola. Samtidigt har al-Amoudi etablerat bolag som ingår i själva motorn i den etiopiska exportindustrin, produktion av jordbruksprodukter. Dessa finns huvudsakligen i dotterbolaget Saudi Star Agricultural Development. I en första fas har Saudi Star odlat upp 15 000 hektar mark i Etiopien, men målet är att expandera till totalt 50 000 hektar.

Al-Amoudis motiv med verksamheten må vara både ekonomiska och ideella – och inte sällan går dessa storheter att förena. Men i ett land som Etiopien är detta långt ifrån oproblematiskt. Den sovjetstödda regimen som styrde landet från 1974 fram till 1991 förstatligade inte bara alla privata bolag, utan dessutom konfiskerades all privat mark. Dagens regering tillåter visserligen företagsamhet, och utländska investerare har släppts in, men marken har förblivit i statlig ägo. I praktiken innebär det att de 77 miljoner etiopier som har sin försörjning från jordbruket lever på avkastning från mark som staten äger. När som helst kan staten arrendera ut eller leasa den mark bönderna brukar till någon annan som betalar tillräckligt mycket.

Saudi Star är en sådan aktör. Detta har lett till flera infekterade konflikter med fattiga småbönder som hastigt har fördrivits från sina marker när Saudi Star har köpt koncession att bruka dem. I provinsen Gambella, som ligger på gränsen till grannlandet Sydsudan och bebos av kringvandrande nomadstammar, har Saudi Star en 60-årig koncession som ger bolaget rätt att dika ut och odla upp 10 000 hektar bördig träskmark för att odla ris, bomull, solrosor och majs för export. Befolkningen som sedan generationer bebott och haft sin utkomst från marken tvångsförflyttas av etiopiska staten. Förra året riktade de bägge människorättsorganisationerna Human Rights Watch och Oakland Institute skarp kritik mot al-Amoudis och Saudi Stars agerande i Gambella. Flera uppmärksammade reportage i svenska medier pekade också ut al-Amoudis bolag som medskyldiga till övergrepp. På Midroc anser man dock att skriverierna är del i en smutskastningskampanj.

– För oss är det tydligt att det finns politiska motiv bakom de felaktiga och missriktade anklagelserna gentemot Mohammed al-Amoudi. Betydligt roligare hade varit att lyssna till vad han faktiskt bidrar med för den etiopiska befolkningen och landets utveckling, säger Roger Wikström.

Midroc Europes svenske vd understryker att al-Amoudis engagemang i Etiopien i första hand är humanistiska, att shejken är starkt engagerad i landets utveckling eftersom han själv är född och uppvuxen där. Och det råder knappast något tvivel om att han har varit starkt bidragande till Etiopiens ekonomiska uppryckning. Samtidigt är det svårt att bortse från att han har täta band till en korrumperad regim som enligt Human Rights Watch kraftigt inskränker yttrandefriheten och konsekvent begår övergrepp mot sin befolkning.

Midroc Europe leds av bröderna Christer och Roger Wikström samt Thomas Mårtensson.

Mohammed al-Amoudi och dåvarande stats­minister Göran Persson var på plats för att inviga Preemraffs nya anläggning i Lysekil 2006.

Den största av Midrocs svenska verksamheter är Preem. Hög belåning och många produktionsstopp har gjort att bensinbolaget har varit illa ute under senare år. Nu uppger ledningen att trenden har vänts.