Sfärens kurir

Advokaten Hans Wibom har sytt ihop alla större affärer i Wallenbergsfären de senaste trettio åren. Ändå har nästan ingen hört talas om honom.

Det är den första vårsolen i Sarek i slutet av april. Mellan Svenska Turistföreningens stugor skidar några av Sveriges tyngsta näringslivsnamn. Där är SEB:s ordförande Marcus “Husky” Wallenberg och där är Investors mångårige vd Claes Dahlbäck. EQT:s vd Conni Jonsson drar förbi liksom styrelseproffset och förre Gambro-vd:n Sören Mellstig.

Men vem är fjällräven med mörka ögonbryn och glasögon som leder det namnkunniga längdåkningsgänget på den årliga turen i Sveriges nordligaste berg? Jo, det är Hans Wibom, Wallenbergsfärens husadvokat sedan decennier, och den minst kända i den mäktiga familjens innersta krets av betrodda. Han är ett namn bland affärsadvokater, men i princip okänd för en bredare publik. Hans Wibom har varit med och sytt ihop de flesta av industrifamiljens tyngsta affärer de senaste årtiondena. Från introduktionen av Ericsson i USA 1983, till skapandet av EQT 1994, och nu senast försäljningen av Investors och Wallenbergstiftelsernas Scaniaaktier för 26 miljarder kronor i våras. Plus en hel del annat.

Hans Wibom är dessutom en av Sveriges mest lönsamma jurister, en av Vinges tyngsta delägare och byråns ordförande. Men detta är inget han skryter om. Tvärt om.

Det finns makthavare som trivs i rampljuset och växer där. Som Cevians vd Christer Gardell och finansmarknadsminister Mats Odell. De flesta andra accepterar, kanske motvilligt, offentligheten som en oundviklig del av rollen och gör sitt bästa. Sen har vi dem som undviker att synas. Hans Wibom hör till den sistnämnda gruppen. Det här är hans första stora intervju utanför den juridiska fackpressen. Och det krävdes rejält med övertalning för att få honom att ställa upp. Redan vid vårt första telefonsamtal understryker han att han inte betraktar sig själv som makthavare, utan som rådgivare.

Hans Wibom vill inte heller stämplas som enbart en Wallenbergman (vi återkommer till den sfären senare), utan som en advokat specialiserad på bank-, finans- och kapitalmarknadsjuridik. Han är regelbundet rankad bland de främsta inom förvärv och fusioner i Sverige.

I en intervjusituation lyssnar de flesta människor med ett halvt öra, samtidigt som de funderar över hur de ska svara. Hans Wibom lyssnar fullständigt koncentrerat, reflekterar och svarar. Det är rätt ovanligt. Han talar långsamt, med aningen ålderdomlig stockholmska. Oklanderlig i kostym, betraktande med lugn blick under de karaktäristiska ögonbrynen.

Advokatfirman Vinge, Sveriges näst största efter rivalen Mannheimer Swartling, räknar i år med att för första gången passera en miljard kronor i intäkter. Den siffran kvarstår också efter de senaste veckornas accelererande globala kreditoro.

– Aptiten på de riktigt stora affärerna finns kanske där. Men finansieringen saknas. Samtidigt, när priserna gått ned, är det en möjlighet för klienter med god finansiell ställning att köpa företag, eller i alla fall titta på saken. Hur konstigt det än låter är det nu inte bara köpare som saknas, utan även säljare. De har inte riktigt accepterat de här nivåerna.

Affärsjuridik är samtidigt inte en särskilt konjunkturkänslig bransch. Det brukar behövas rådgivning både i uppgång och i nedgång, men av lite olika karaktär.

– Det är tråkigare att jobba med en affär som inte slutförs på det sätt som klienten tänkt sig, det må vara förvärv eller utköp. Men det genererar trots allt arbete för byrån.

Men intäkterna sjunker när transaktionerna blir färre, även om jurister debiterar per timme. Det medger Hans Wibom.

– Det ska vi inte sticka under stol med att faktureringen påverkas om det går bra eller dåligt med transaktionen. Det är något man får komma överens med klienten om. Många gånger är det klienter vi arbetar regelbundet med, och då jämnar det ut sig.

Inte sällan ringer advokatbyråer till Affärsvärlden och vill berätta hur de förbereder sig för en sämre konjunktur, och hur illa förberedda konkurrenterna är. Hans Wibom verkar obekymrad, konstaterar att byrån, med sina i dag drygt 400 anställda och kontor i fem länder, aldrig har behövt säga upp någon, och inte planerar att göra så den här gången heller. Under lågkonjunkturer passar byrån i stället på att utbilda sina jurister, advokater och specialister. Enligt Hans Wibom fortsätter rekryteringen.

Under de senaste veckorna har också Vinges märkt ett påtagligt inflöde av nya uppdrag, direkt relaterade till finansmarknadens problem: refinansiering och kapitalanskaffning; folk som ser över sin dokumentation av säkerheter.

– Just nu är vi mer än fullt sysselsatta.

Att vara delägare på en stor affärsadvokatbyrå är mycket lukrativt, andelen av årsvinsten kan springa upp i fem, sex, sju miljoner kronor. I goda tider. Kanske hälften i svackorna.

I en sämre konjunktur är det ni delägare som får ta den, procentuellt, största smällen, när vinsten sjunker. Hur påverkar det tunga delägares benägenhet att röra på sig?

– Fortfarande är det en stor trögrörlighet. Och frågan är, vart ska de gå? Situationen är antagligen likadan på en annan byrå. Visst, de kan gå till näringslivet. Men vi har faktiskt inte upplevt en sådan situation att en nedgång har fått delägare att sluta. Inte av det skälet.

En kort tid efter intervjun hoppade dock den tongivande Vinge-delägaren och förre vd:n Fredrik von Baumgarten av. Han ska driva finländska Hannes Snellmans nya Stockholmskontor. Hans Wibom håller fast vid vad han tidigare sagt i frågan, när vi ringer upp.

– Det är inte så stor dramatik. Vi har närmare 300 jurister, det händer att en eller ett par av dem lämnar byrån, säger han på telefon.

Det finns annars en annan faktor som håller kvar seniora advokater just på Vinge. Till skillnad mot de flesta byråer, är det inte bara ålder, år på byrån och liknande som avgör hur stor del av kakan en delägare får. Vinge sticker ut genom att delägarnas prestationer också påverkar ersättningen. En tung delägare, som drar in stora uppdrag och vars grupp bidrar mer än genomsnittligt till intäkterna, kan få en högre andel av vinsten.

Det märks inte minst på Hans Wibom, den sannolikt tyngste av Vinges nittiotal delägare. Det bolag där han samlar sina advokatintäkter har en balansomslutning på 131 miljoner kronor, och då är inte andelarna i flera EQT-fonder inräknade.

Hans Wibom är född i Stockholm, uppvuxen i Östersund, där pappan var officer. Hans bror blev militär, själv blev han reservare och valde sedan mellan ekonom- eller juristbanan. Varför det blev det senare minns han inte riktigt. Det var ingen ung idealist som började plugga på juristlinjen i Uppsala. Målet var redan från början att bli affärsjurist.

Efter tingstjänstgöringen hamnade han på Sandströms advokatbyrå, en medelstor byrå specialiserad på företagsförvärv och internationell finansiering. Ett område som sedan dess växt enormt.

– Jag hade turen att komma in under en tid då kompetensen byggdes ut i takt med den internationella finansmarknaden.

Han berättar om ett av sina första uppdrag, 1977, då han skickades ned till Kockums, för att biträda en fransk bank som skulle låna ut pengar. En nyanställd jurist, med skolengelska i bagaget.

– På planet gick jag igenom låneavtalet, som jag hade i ena handen, med ett lexikon i andra. När vi landade tyckte jag att jag hade full koll. Men jag hade missförstått ordet “pledge”. Det betyder pant i det här sammanhanget. Jag trodde det betydde löfte. Det blev en intressant dialog senare. De undrade nog vad jag pratade om.

En sak skiljer advokat Wibom från många andra personer som Affärsvärlden porträtterar. Nämligen, att inte en enda av de människor vi talar med har något ont att säga om honom. Mellan raderna går det att utläsa att han kanske inte betraktas som en stor visionär. Men i princip alla beskriver honom som en skicklig advokat med en ovanlig affärsnäsa och närmast obegränsad arbetskapacitet.

– Jag har aldrig sett honom brusa upp, och han kan arbeta till fyra på natten, och ändå dyka upp bland de första nästa morgon, perfekt klädd och utsövd, säger en person.

Själv pekar Hans Wibom på vikten av att inte bara vara boksmart, utan att verkligen förstå klienten, lära känna hur hon tänker. Precis som förre finansministern Bosse Ringholm drar han också nytta av ett mycket välutvecklat sittfläsk, påpekar flera som arbetat med honom. Hans Wibom skrattar när han hör det.

– Det kan nog stämma, att jag har haft en rätt stor uthållighet i förhandlingar eller avtalsskrivningar, vad det nu har varit, och är en rätt så lugn person till min natur. Det har å andra sidan inneburit att jag har jobbat väldigt mycket, långa dagar, under många år, säger han.

Nackdelen med att arbeta mycket är att privatlivet får lida. Fördelen är att banken av erfarenheter växer, vilket naturligtvis är en bonus i ett rådgivaryrke. Det skadar inte heller att alltid vara tillgänglig. Längdåkningskompisen (och Wallenberg-rådgivaren) Claes Dahlbäck:

– Hans ställer alltid upp, lojal till tusen. Du kan ringa honom på julafton, och han lägger allt annat ifrån sig.

Det var Claes Dahlbäck (då helt färsk som Investor-vd) som 1978 introducerade den unge juristen i Sveriges mäktigaste industrigrupp. Det började med några uppdrag via Wallenbergkontrollerade finansbolaget Finans Vendor, och det blev snabbt mer. Claes Dahlbäck anlitade Hans Wibom så pass mycket att sfärens dåvarande patriark och Investors ordförande, Marcus Wallenberg, började undra.

– Varför anställer vi inte den där juristen från Sandströms? frågade han sin vd vid ett tillfälle.

Men Claes Dahlbäck lyckades övertala industrimannen att det var bättre att Hans Wibom satt kvar på en oberoende advokatbyrå. Så fick det bli. Och så har det varit. Sandström blev senare en del av Vinge. Wallenbergsfären har sett flera generationsskiften. Men arrangemanget är i princip oförändrat.

Hans Wibom lärde sig

uppenbarligen fort, och fick snabbt alltmer kvalificerade uppdrag. Men världen såg då mycket annorlunda ut, inte minst finansvärlden. De första riktigt stora affärerna han deltog i var 1981 när Fortia (senare Pharmacia) börsintroducerades i USA, liksom Gambro och Ericsson några år senare.

– Det är lite kul när man ser hur arbetet skiljer sig åt då och nu. Då var jag i princip ensam, som svensk representant för de utländska bankerna. I dag är man ett ganska stort team, som ska hantera ett mycket mer omfattande regelverk, med due diligence och sådant.

På den tiden hände det att juristerna fick sitta beredda vid högspecialiserade tryckerier, i direkt anslutning till Manhattans finanskvarter. Medan förhandlingarna pågick några kvarter bort väntade man på att telefonerna skulle ringa för att då snabbt skriva ihop prospektet som sedan trycktes omedelbart. I de flotta väntrummen fanns kök med kockar och god mat, och sovrum.

– Men ingen sov, alla ville vara med när det ringde på telefonen.

Först i fjol anställde Investor en egen bolagsjurist, Petra Hedengran. Innan dess höll Hans Wibom den positionen. Inte formellt, men i praktiken. Fortfarande är Hans Wibom sekreterare på Investors styrelsemöten. Under dessa år har han, som sagt, varit med vid några av de största affärerna i svensk historia, som fusionen mellan Astra och Zeneca, och Asea och Brown Boveri (i dag ABB), samt ett flertal stor börsintroduktioner. Inte bara Wallenbergaffärer, utan exempelvis också som fusionen mellan Sparbanken Sverige och Föreningsbanken (i dag Swedbank).

Av naturliga skäl vet vi inte vilka de misslyckade transaktionerna har varit. Hans Wibom tänker inte berätta i alla fall, han är noga med att inte avslöja sina klienter utan deras medgivande, och är definitivt inte typen som slinter med tungan.

Men så mycket avslöjar han att han företrädde tre banker i förhandlingarna med Bankstödsnämnden under den svenska 1990-talskrisen (vilka vill han inte säga). Jämfört med den nuvarande krisen, är skillnaderna påtagliga, hävdar han.

– Då var en väldigt stor del av kreditstocken konstaterat nödlidande. Svenska banker har ännu inte råkat ut för samma sak. Nu är det mer en likviditetsfråga. Den förra krisen var inte heller global på samma sätt.

Efter en och halv timme rundar vi av, och vi börjar resa oss från bordet i ett av Vinges större konferensrum. Av nyfikenhet frågar jag hur han skulle fakturera för intervjun, om det hade varit klient. Hans Wibom tvekar någon sekund, men svarar sedan:

– Om vi skulle ta normalt arvode, en kvalificerad transaktion ligger det på ungefär på 4 500 kronor i timmen. Plus moms. Det beror på om du är momspliktig eller inte.

Jaha, då tackar vi för den dyrbara tiden. Skickar du en faktura?

– Tja, det beror på hur artikeln blir.

Visst har han humor, advokat Wibom. Hoppas vi.

_______________

En riktig friskus

En riktig friskus

Namn:Hans Wibom

Född:I Stockholm 1949

Bor:Stockholm

Arbete: Advokat, ordförande för Vinge, Sveriges näst största advokatbyrå

Familj:Hustru, två barn och hustruns två barn.

Uppvuxen:Stockholm och Östersund.

På fritiden:Spelar golf, jagar (”med affärsbekanta”), springer, åker längdskidor.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.
Annons från SciBase