”Sfären finns inte längre”

När Anders Nyrén klev in på Handelsbankens huvudkontor i Stockholm på morgonen den 23 april 2015 var han en av näringslivets mäktigaste personer. Han var vd i Industrivärden och skulle mindre än två veckor senare väljas till investmentbolagets ordförande, landets näst tyngsta maktbolag efter Wallenbergarnas Investor. Så var det bestämt. Men när han kom ut från banken en stund senare hade hans jobb, ja hela hans maktbas, ryckts bort.

Nyrén skulle fylla 61 en dryg månad senare. Han hade arbetat i stort sett varje vaken stund åt olika storbolag i långt över 30 år. Och han hade sett fram emot åtminstone tio år till i rampljuset på bolagsstämmor och runt styrelsebord. Vad skulle han göra nu? Det hade han ingen aning om. Så det fick börja med en golfrunda.

Anders Nyrén är uppvuxen i Stockholmsförorten Bromma. Han gick naturlinjen på gymnasiet och flertalet klasskamrater ville bli läkare, men inte han. Pappa Lars var bankman och blev senare vd i Götabanken, så för Anders Nyrén föll det sig naturligare att gå Handelshögskolan i Stockholm. ­Studierna klarades av snabbt liksom forskarutbildningen samt en master, MBA, i­ ­Kalifornien.

Vid hemkomsten år 1978 var det regeringskris, lågkonjunktur och inte helt lätt att få jobb. Så Anders Nyrén började ödmjukt som controller på färgföretaget Beckers.

– Det var inget särskilt kul jobb, men det hade två stora fördelar. För det första lärde jag mig redovisning grundligt. Det har jag haft stor nytta av senare. För det andra träffade jag Beckers ägare Ulf G Lindén, som kom att bli min mentor.

Lindén var bland annat ordförande i STC, världens då största oljehandelsbolag, som hade hamnat i Volvo-koncernen efter en ­famös fusion år 1981 med Anders Walls företagsgrupp Beijerinvest. Men STC fick stora problem strax efter fusionen och Lindén plockade över Anders Nyrén från Beckers för att hjälpa till att röja upp.

Han avancerade till finanschef, cfo, och ägnade de följande fem åren åt städjobb – nedskärningar, avyttringar och omfinansieringar. År 1987 var STC nedtrimmat till en avsevärt mindre, men lönsam, frukthandelsrörelse och Nyrén såg sig om efter något nytt. Det blev optionsbörsen OM där han ledde utlandsexpansionen.

Så svepte bankkrisen in och Nyrén träffade Lars Tunell som precis hade fått ansvaret för att röja upp i Nordbankens nödlidande lån. Anders Nyrén hade ju städat i STC, kunde han möjligen ge några tips om hur Tunell skulle gå till väga?

– Av en slump hade jag just läst en artikel i Business Week om en amerikansk bank i kris som hade skiljt ut de dåliga lånen och stoppat dessa i en separat så kallad ”bad bank”. Så jag berättade för Lars om den.

Nu blev det ett nytt städjobb och en ny finanschefstitel, denna gång i statliga ­Securum. Jobbet gick ut på att ta hand om alla panter – fastigheter och företag – som Nordbanken blivit ägare till när låntagarna inte kunde betala.

Så småningom fick Anders Nyrén sitt tredje jobb som cfo, nu i Skanska. Det var under slutet av 1990-talet och byggjätten var inbegripen i en hätsk maktkamp med en av storägarna, investment­bolaget Custos, företrätt av Sven Hagströmer, Mats Qviberg och Christer Gardell.

– Det blev en rätt komplicerad situation för mig, säger Nyrén.

Han anställdes nämligen av Melker Schörling som hade varit vd men som blev ord­förande när Percy Barnevik gick till Investor. Nyrén skulle då jobba under nye vd:n Claes Björk, men i praktiken blev det snarare så att Björk skötte byggrörelsen och Nyrén tog hand om investeringsdelen, båda under Schörlings vakande öga.

Så än en gång fann sig Anders Nyrén göra det han hade kommit att bli ganska bra på: städa, sälja och stycka. Bland annat såldes cementbolaget Scancem efter långa och komplicerade förhandlingar med både EU och en annan storägare.

– Jag blev lite av hjälte när vi sålde det där i två delar och fick mycket mer än väntat, säger Anders Nyrén med ett belåtet leende.

Posterna i byggbolaget JM och verkstadsbolaget Sandvik gick också under klubban och fastighetsbolaget Drott delades ut till Skanskas ägare. Men vid det laget hade ­Melker Schörling ledsnat på de ständiga bråken i styrelsen och i stället hade Industrivärdens ordförande Bo Rydin tagit klubban.

– En dag ringde Bo och frågade om jag ville bli vd i Industrivärden. Sen fick jag åka och träffa Tom Hedelius på Handelsbanken och därefter fick jag jobbet.

Externt betraktades Industrivärden vid den här tiden, år 2001, som ett parkeringshus för Handelsbankssfärens olika innehav, ett ställe där sfärens högsta företrädare samlades, drack kaffe och avhöll styrelsemöte emellanåt, men inte så mycket mer.

Anders Nyrén medger att stämningen var lite sömning och minns bland annat att när han ”pryade” en månad före tillträdet såg han på börsskärmen att Ericsson – ett av Industrivärdens kärninnehav – föll handlöst på börsen (detta var under it-kraschen).

– Då kallades vi till ett möte och jag trodde ju att det handlade om Ericsson där miljardvärden gick upp i rök. Men det var det ingen som brydde sig om utan det gällde ett mindre helägt bolag som hade missat sin budget med några miljoner.

Vad lockade då en städare och affärsman att ta över en sådan långvårdsinrättning?

– Jag är besjälad av att utveckla grejor och så tyckte jag att det fanns potential.

Anders Nyrén tog in konsultfirman McKinsey och analyserade vad Industrivärden hade för möjligheter. En var att bli som Ratos, som bara äger onoterade bolag. En annan var att fortsätta som blandat investmentbolag med onoterat och noterat inklusive en ganska omfattande ”medelfristig” portfölj, vid sidan av kärninnehaven. Eller så kunde man bli ett rent investmentbolag och fokusera på stora, noterade innehav.

Valet föll på det sistnämnda. Industrivärden skulle vara en långsiktig ägare i stora börsnoterade svenska bolag. Värdeskapandet skulle ske genom att portföljbolagen utvecklades genom aktivt ägande. Därför såldes de onoterade bolagen som industridörrtillverkaren Besam och Isaberg Rapid, som gör häftapparater, medan Indutrade noterades efter några år. Även den medelfristiga portföljen såldes, med innehav i bland annat tre stora läkemedelsbolag. Pengarna användes till att vikta upp ägandet i andra portföljbolag, som Sandvik och SCA.

Utöver renodlingen och utstädningen var det framför allt ett stort bet som Industrivärden gjorde under Anders Nyréns ledning, n��mligen AB Volvo där investmentbolaget ägde en mindre post. I mitten av 00-talet insåg Nyrén att Renault ville dra sig ur ägandet i den tunga fordonskoncernen och fokusera på sin personbilsrörelse. Han började därför uppvakta Renaultchefen Carlos Ghosn.

Ungefär samtidigt började Christer Gardell, gammal bekant från Custos och Skanska, köpa Volvo-aktier genom sin aktivistfond Cevian. Handelsbankssfären lyckades hålla Gardell utanför styrelsen, däremot fick Gardell igenom att en del av Volvos stora kassa delades ut till ägarna.

– Vi lyckades hålla tillbaka en del på kraven och det var väl, för annars hade Volvo gått omkull under finanskrisen. Men annars har samarbetet med Christer fungerat väl under de här åren. Betydligt bättre än vad man kan få intryck av i tidningarna.

Det må så vara, men det går inte att komma ifrån att AB Volvo inte har gått som vare sig Anders Nyrén eller Christer Gardell hade hoppats. Med undantag för euforin före ­finanskrisen, och missmodet precis efter, har Volvokursen rört sig i intervallet 75–100 kronor de senaste tio åren samtidigt som ­index klättrat omkring 50 procent.

Den investering som bär Nyréns signum och varit mycket lyckad är Ica.

För portföljen som Nyrén ärvde har resultatet varit blandat. Handelsbanken och SCA gick bra, Skanska okej. Sandvik, SSAB och Ericsson dåligt. Sammantaget gav Industrivärden-aktien en totalavkastning på 275 procent under Nyréns 14 år som vd, något bättre än börsen som avkastade 235 procent.

Ungefär samtidigt som Anders Nyrén blev chef i Industrivärden gick ett nytt skift på i hela Handelsbankssfären. Bo Rydin lämnade ordförandeklubban i Industrivärden till Tom Hedelius som i sin tur lämnade över banken till Arne Mårtensson, där Lars O Grönstedt blev ny vd. Ett år senare drog sig Rydin tillbaka från ordförandeposterna i SCA och Skanska till förmån för Sverker Martin-Löf i båda bolagen.

Arne Mårtensson kände Fredrik Lundberg från skogsbolaget Holmens styrelse och bjöd in denne att sitta i Handelsbankens styrelse. Snart började Lundberg köpa aktier i Industrivärden och hösten 2002 flaggade han för 5 procent. Köpen fortsatte och ett halvår senare uppgick ägarandelen till 8 procent. På en direkt fråga svarade Lundberg då att han inte sökte någon plats i Industrivärdens ­styrelse, hans ägarandel var för liten för det. Efter ytterligare aktieköp fick Lundberg ändå plats i styrelsen 2004.

Nyrén tänkte inte så mycket på Lundbergs aktieköp, i alla fall inte till en början.

– Jag var mer upptagen av det operativa. Men det är klart att med tiden, när han fortsatte att köpa aktier, så lade vi märke till det.

Industrivärden kontrollerades sedan gammalt av det så kallade Systemet, ett sinnrikt korsägande genom en rad stiftelser knutna till Handelsbanken och skogsbolaget SCA. Tillsammans hade dessa drygt 50 procent av rösterna i Industrivärden, som i sin tur kontrollerade de andra bolagen. I praktiken innebar detta att hela den mäktiga sfären styrdes av tre fyra personer där ordförandena i Industrivärden, Handelsbanken och SCA var de viktigaste.

Enligt Anders Nyrén skilde sig Fredrik Lundbergs syn på företagande, risk, investeringar och ägande nog inte så mycket från den som Systemets företrädare hade. Ändå var det något som särskilde Lundberg och fick de andra att vara en aning på sin vakt. Det var att Lundberg investerade sina egna pengar, medan Systemets riddare bara var anställda tjänstemän. Om det kom till kritan var det ingen tvekan om vems intressen Lundberg skulle tillvarata i första hand.

Lundberg fortsatte att öka sitt ägande i Industrivärden och 2011 var han bolagets enskilt störste ägare med drygt 20 procent av rösterna. Anders Nyrén medger att vid det laget hade sfärens väktare vaknat och var ganska oroliga för Lundbergs framfart.

– Absolut. Det var ju två olika kraftfält som rörde sig mot varandra och det gällde att få till en borgfred.

I Jens B Nordströms bok Tronstriden, som kom i höstas, berättar Sverker Martin-Löf att när Fredrik Lundberg även ville köpa in sig direkt i sfärens byggbolag Skanska ställde Martin-Löf ultimatum. Om Lundberg utmanade Systemet om makten över sfären skulle han röstas bort. Därefter slöts en överenskommelse som beseglades med champagne på Industrivärdens kontor. Lundberg fick köpa en rejäl post i Skanska, som han dessutom betalade en premie för. I gengäld lovade Lundberg att inte köpa fler aktier i Industrivärden. De centrala delarna i överenskommelsen annonserades i en pressrelease. Systemet var lugnare, men oron var inte helt borta.

– Det är klart att med den här kraften som låg och ökade sitt ägande så var det en instabil konstruktion. Man ska också komma ihåg att Lundberg parallellt köpte in sig även i portföljbolagen Skanska, Sandvik och Handelsbanken. Så han närmade sig oss från två håll, kan man säga.

År 2014 fyllde Sverker Martin-Löf 71 år och det började bli bråttom att få till en successionsordning i sfären. Tanken var att när Martin-Löf lämnade skulle de tre vd:arna Anders Nyrén (Industrivärden), Pär Boman (Handelsbanken) och Jan Johansson (SCA) ta klivet upp och bli ordförande i sina respektive bolag. Men det var inte exakt bestämt i vilken ordning och framför allt inte när. Då inleddes katastrofen, fast det förstod Anders Nyrén inte riktigt, i alla fall inte till en början.

– Det hade skrivits några artiklar tidigare både om flygplanen och jakt­anläggningen i Härjedalen, så det som Svenskan skrev då i början av december 2015 var egentligen inga nyheter. Dessutom handlade det inte om mig personligen i början. Det fanns andra som både var mer intresserade av jakt än jag och som hade flugit mer med planen, till exempel Pär Boman.

Före jul försökte Sverker Martin-Löf lugna kritikstormen genom att meddela att han skulle lämna sina styrelseuppdrag, men först vid stämmorna år 2016, alltså ett och ett halvt år senare. Det bet inte. Skriverierna fortsatte med ständigt nya avslöjanden och i mitten av januari gjorde Martin-Löf ett utspel som sannolikt beseglade hans öde. I Dagens Industri framförde han misstankar om att Industrivärdens huvudkontor var avlyssnat. Hakor kraschade mot golv över hela Sverige. Det förtroende för Martin-Löf som eventuellt fanns kvar försvann. Om han nu hade de här misstankarna, varför berättade han om dem i Dagens Industri? Varför gick han inte till polisen? Eller försökte få fast avlyssnaren?

Några dagar senare gav Martin-Löf vika för trycket och meddelade att han skulle lämna redan vid stämmorna samma vår. Detta förhållande tvingade de övriga sfärtopparna att snabbt förhandla fram en lösning för att fylla tomrummet.

– Bakgrunden här var att Systemet hade tappat tempo. Det var lite tunt med folk som kunde kliva fram och fylla alla tomma skor. Men vi hittade en lösning och när det var klart så skakade vi som var inblandade hand med Fredrik Lundberg på Industrivärdens kontor.

Lösningen gick ut på att Pär Boman tog klubban i SCA efter Martin-Löf, men också i Handelsbanken efter Anders Nyrén som skulle ta hand om Industrivärden. En ny borgfred alltså, men det skulle bara dröja tre månader innan överenskommelsen bröts.

Med Sverker Martin-Löf och strax efter SCA:s vd Jan Johansson borta ur bilden ­vände media uppmärksamheten mot Nyrén.

– Alla pekar plötsligt på mig och säger att jag inte är vatten värd.

Några institutionella ägare ifrågasätter Nyrén som de menar är medansvarig för en osund kultur i sfären. De tänker inte på jetplan och jakter i första hand, utan anser att sfären har agerat egenmäktigt och inte lyssnat på de mindre ägarna i frågor om ersättningar, kvinnorepresentation men också en taktisk manöver där sfären stuvade om sitt ägande mellan olika bolag för att kringgå nya EU-regler. Att Pär Boman var arkitekten bakom omstuvningen och att Fredrik Lundberg också drog fördel av den var det inte många som tänkte på. Nyrén fick skulden.

– Vi lirade inte väl med institutionerna. Det får jag och andra ta på oss. Men i efterhand när jag har pratat med några av dem så tolkar jag det som att de också blev förvånade över det som sedan hände. Det blev en perfekt storm.

Bland annat framkom att Pär Boman skulle få behålla sin vd-lön när han blev ordförande i Handelsbanken. Det hade Boman begärt när det blev klart att han skulle tvingas lämna vd-stolen i förtid.

– Det bestämdes samtidigt som vi gjorde upp allt det andra och i samråd med Fredrik. ’Det är väl rimligt att Pär behåller lönen i två år’ sa han och sen fick jag uppdraget att exekvera det i egenskap av bankens ordförande.

Men när saken läckte ut fick Nyrén bära hundhuvudet. Boman avstod den höga ersättningen och klarade sig från vidare kritik.

Ytterligare ett strå på kamelens rygg kom i de särskilda granskningar av SCA som gjordes av revisorer och andra betrodda. Det visade sig att Anders Nyrén hade attesterat SCA-ordföranden Sverker Martin-Löfs utläggsräkningar i egenskap av ordförande i styrelsens revisionskommitté. Samtidigt attesterade ordförande Martin-Löf vd ­Anders Nyréns utlägg i Industrivärden.

– Sen kommer det en intervju med Fredrik Lundberg i Svenska Dagbladet där han säger att Pär Boman är alldeles fantastisk, men han vägrar uttala förtroende för mig. Där någonstans började jag nog ana oråd.

Artikeln publiceras i mitten av mars och enligt Tronstriden börjar nu en annan process som Anders Nyrén är omedveten om. Pär Boman och Fredrik Lundberg träffar vid flera tillfällen företrädare för fyra institutionella placerare som inte har så stort ägande i Industrivärden, men stort inflytande på aktiemarknaden. I boken beskrivs hur Boman och Lundberg söker stöd för tanken att dumpa Nyrén och i stället låta Fredrik Lundberg bli ordförande i Industrivärden.

Måndagen den 20 april förra året hade Anders Nyrén ett kort möte med Pär Boman där de diskuterade hur de skulle arbeta tillsammans framöver. De bestämde också att ses igen på onsdagen på Industrivärden. Men på tisdagskvällen fick Nyrén ett sms från Boman som ville skjuta på mötet till torsdagen och flytta det till Bomans kontor på Handelsbanken. Dess­utom kom beskedet att Fredrik Lundberg skulle vara med.

– Då förstod jag att klockan var slagen, ­säger Nyrén och beskriver vad som mötte honom när han kom in på Pär Bomans kontor den där torsdagen.

– De satt där och var högröda i ansiktet båda två. Det var uppenbart att de tyckte att det var jättejobbigt. Och det ska de tycka. Det är ju människor som jag har känt i många år och umgåtts med.

Pär Boman läste upp anklagelsepunkterna mot Nyrén från en lapp. Nyrén berättar att de i korthet gick ut på att han hade varit en usel vd för ­Industrivärden under sina 14 år på posten och att han misslyckats med att få ordning på Volvo, Sandvik och Ericsson. Därför kunde det inte längre komma i fråga att Nyrén skulle bli ordförande i Industri­värden, det skulle Fredrik Lundberg bli.

– Jag tyckte det var anmärkningsvärt att bara några veckor tidigare hade jag varit hans chef i banken, och nu satt han och skällde ut mig för att jag var så dålig. Och strax före hade Industrivärdens styrelse, där både Lundberg och Boman ingick, gjort en utvärdering av mig som vd och då hade de inte haft några anmärkningar. Tre månader tidigare ville de ju dessutom ha mig som ordförande.

– Så i nästa andetag bad de mig sitta kvar i de andra styrelser i sfären där jag satt. Med tanke på att de just hade idiotförklarat mig var väl det ganska konstigt? Jag bad att få återkomma om det och lämnade mötet.

Anders Nyréns karriär i sfären var över.

– Jag insåg att jag hade förlorat och jag kände mig helt tom. Fullständigt tom.

Vid stämman den 6 maj valdes Fredrik Lundberg till ordförande i Industrivärden. Sedan dess har bland annat korsägandet i sfären reducerats genom att Handelsbanken och SCA har sålt sina aktier i Industrivärden. En stor del av de röststarka aktierna köptes av Fredrik Lundberg.

– Märk väl att han fick köpa med rabatt, inte med en premie som är vanligt när man köper kontrollposter. Man får hoppas att styrelsen hanterade försäljningen grannlaga så att det inte uppstod något jäv…

Företrädare för banken, som var med om försäljningen, pekar på att den skedde genom ett anbudsförvarande, så kallad book building, som är det vedertagna sättet att sälja större aktieposter, i syfte att inte pressa ner aktiekursen i onödan.

Systemet kontrollerar nu cirka 37 procent av rösterna och styrs av två personer, Fredrik Lundberg och Pär Boman. Den senare har makten över stiftelserna eftersom han är ordförande i både Handelsbanken och SCA. Men enligt Nyrén har Systemet i praktiken fallit samman.

– Industrivärdensfären finns inte längre. Det har blivit Lundbergsfären.

Har det varit Lundbergs mål hela vägen?

– Ja, det tror jag. Men sedan hur han gör det är en annan fråga och där har väl åtminstone jag en del synpunkter.

– Det viktigaste för Fredrik Lundberg är Handelsbanken. Det finns en annan dynasti i Sverige som har en bank, och han vill väl inte vara sämre.

Pär Boman avböjer att kommentera händelserna våren 2015. Det gjorde även Fredrik Lundberg i en intervju i Affärsvärlden nummer 41/2016.

Anders Nyrén satt kvar i styrelserna i Ericsson och Volvo till i våras. I dag driver han egna investerings- och rådgivningsbolaget Nyrco och har bland annat investerat i Coala Life, som utvecklar en manick som gör att man kan ta EKG med hjälp av mobilen.

Han är också delägare och ordförande i en ny fond, Proxy Petroleum. Vidare sitter han i styrelsen i hissföretaget Artico som ägs av Gustaf Douglas investmentbolag Latour. Han och Sverker Martin-Löf har även ett bolag som investerar i entreprenörsföretag.

Och så har han äntligen mer tid att ägna åt sin passion här i livet: golfen.

Anders Nyrén

Ålder: 62.

Familj: Hustru Ulrika, två vuxna barn och en golden retriever.

Bor: Villa i Stockholmsförorten Bromma.

Sommarhus: Båstad.

Kör: BMW X5 Diesel.

Utbildning: Handelshögskolan i Stockholm, MBA vid UCLA i Los Angeles. Hedersdoktor i ekonomi.

Karriär: Controller Beckers 1978, cfo STC 1983, vd OM ­International 1987 , cfo Securum 1992, vice vd Nordbanken 1996, cfo Skanska 1997, vd Industrivärden 2001–2015.

Uppdrag: Sitter i styrelsen i Ernström & Co, Aricto, Proxy Petroleum, Coala Life, Svenskt Näringsliv, Handelshögskolan mm.

Lön 2015: 17,2 mkr.

Fritid: Golf (hcp 14, men har varit lägre), litteratur, musik.

Läser just nu: World Order av Henry Kissinger.