SCA:s mäktiga stiftelser

Har ni styrelsebeslut på det här?” frågade en gång en rådgivare som satt runt ett bord med ordföranden och storägaren Fredrik Lundberg och hans styrelse. Fredrik Lundberg tystnade några sekunder, la ner pennan, svepte med blicken över styrelseledamöterna och svarade: ”Nu har vi det.”

Den historien, som berättas om Lundberg, säger en del om hur fort det kan gå. Om han vill.

Egentligen är Fredrik Lundberg inte känd för att fatta snabba beslut. Tvärtom sägs han bolla tankar fram och tillbaka, spela djävulens advokat med sig själv och väga för och emot innan några drastiska åtgärder vidtas. Det är när han väl bestämt sig som det går fort. Så var det när han sålde Östgöta ­Enskilda Bank till Danske Bank och när han sålde industrisystemleverantören Cardo till låsspecialisten Assa Abloy. För att ge två ­exempel. Nu spekuleras det friskt i vad Fredrik Lundberg har i kikaren när det gäller SCA.

Efter att SCA i augusti 2016 gick ut med att bolaget skulle delas i två delar har friarna stått på rad. En grupp riskkapitalister har enligt Dagens Industri varit intresserade av hygienverksamheten, men i de flesta fall har köparna varit sådana som vill komma åt det nya renodlade skogsbolaget. Många gånger har det inte gällt hela skogsbolaget, utan delar. Några vill åt skogen, ­andra suktar efter de fabriker och sågverk som också ingår. Men för en ny köpare att genomföra en delning av skogsbolaget är lättare sagt än gjort. Ett hinder är SCA:s personal- och pensionsstiftelser. De kan verka obetydliga i sammanhanget, men har mer att säga till om än man kan tro.

***

Valet av Fredrik Lundberg till ord­förande i Industrivärden våren 2015 innebar början på slutet av systemet, som det kallas, som styrt Handelsbankssfären under decennier. Systemet innefattar ett omfattande kors­ägande där tre bolag utgjorde kärnan: investmentbolaget Industrivärden, skogs- och hygienbolaget SCA och själva Handelsbanken. Genom att äga aktier i varandra kunde ett antal tjänstemän i de tre bolagen kontrollera hela sfären.

Det innebär att SCA inte bara är ett skogs- och hygienföretag. Det är också ett makt­bolag, vilket inte var en helt obetydlig faktor för ägare och ledning när SCA skulle delas.

Aktierna som Handelsbanken och SCA äger ligger framför allt i Handelsbankens och SCA:s pensions- och personalstiftelser. Dessa stiftelser är självständiga, juridiska enheter och i deras styrelser sitter representanter för såväl arbetsgivare som arbetstagare. Det innebär att bolagets anställda via ägande i sfärens bolag har inflytande över sfären på ett sätt som anställda i andra bolagsgrupper inte har. Sten Burman är ordförande i SCA:s pensionsstiftelser och han säger att aktieägandet i framför allt Industrivärden har varit uppskattat, inte minst av personalen.

– Vi har behållit Industrivärden-aktierna. Det gillar facket. Då äger de anställda trots allt sina ägare, som har till uppgift att förvalta ­bolaget väl, säger han.

Historiskt har stiftelserna i sfären fattat egna beslut, berättar en före detta medlem i styrelsen för en av Handelsbankens stiftelser.

– Det fanns ofta en samsyn mellan stiftelsen och bankens styrelse, men det formella beslutet låg hos stiftelsen, säger styrelsemedlemmen.

SCA:s stiftelser står något längre bort från ledning och ägare än Handelsbankens gör. Deras ordförande är oberoende. Ledamöterna utgörs även där av både arbetsgivare och arbetstagare, men de förra är snarare mellanchefer än toppchefer och styrelseledamöter.

I arbetet med att dela SCA i två delar, som pågått sedan augusti förra året, ingår också att dela SCA:s stiftelser. En av stiftelserna är baserad i Tyskland, SCA Vorsorge-Treuhand. Den hänför sig till personal i SCA:s tyska dotterbolag och tillhör hygienverksamheten. Stiftelsen följer således med till hygienbolaget. Den äger i dag 3,2 procent av aktierna i Industrivärden.

De övriga pensionsstiftelserna, en stiftelse för arbetare och två för tjänstemän, har personal i båda verksam­heterna. Dessa har man varit tvungen att dela mellan skogs- och hygienbolaget.

Makten, eller aktierna, kommer dock även framgent att skötas gemensamt.

Ordförande Sten Burman säger att uppdelning och sätesförändring av pensions­stiftelserna är på gång. Stiftelserna delas upp i flera mindre tårtbitar, ett tiotal stycken.

– Vi håller på att dela upp det som ska delas. Man klyver dem i delar som är relaterade till de olika underbolagen.

Därtill finns personalstiftelser, vars verksamhet är personalstödjande avseende bidrag till utbildning och fritidsbostäder. De kommer även framöver att ägas gemensamt.

Om friarna skulle vilja dela upp bolaget i ytterligare delar, skulle därmed nya bekymmer dyka upp . Med ”fel” ägare skulle stiftelserna kunna vara mer besvärliga än vad de varit i den hittills pågående processen.

***

SCA är Europas största privata skogsägare. I Sverige går det inte att bolagisera skogsfastigheter. Att komma över 2,6 miljoner hektar i bolagsform är därför unikt och ett av få sätt för AP-fonder, pensionsfonder och liknande att äga skog. Juridiska personer har heller inte rätt att köpa skogsfastigheter av fysiska personer. Mot den bakgrunden är det inte konstigt att flera pensionsförvaltare ­började räkna på vad skogen kunde vara värd så fort delningen av SCA annonserades.

Sparkoncernen Skandia samt private equity-bolagen Nordic Captial och finländska Dasos bjöd tillsammans 44 miljarder kronor, enligt DI. Försäkringskoncernen Folksam har också visat intresse, liksom ­flera av SCA:s branschkolleger. Nordic ­Capital har enligt källor till DI gett upp kampen, medan Skandia gått vidare och försökt hitta en ny partner.

Olika aktörer har, som ovan nämnts, ­varit intresserade av olika delar av SCA:s skog. Pensionsförvaltarna har framför allt varit intresserade av skogen. Medan exempelvis Nordic Capital har velat köpa den omfattande industriverksamhet som finns inom skogsbolaget.

Även andra aktörer har visat intresse för delar av SCA:s skogsverksamhet.

De signaler som friarna får just nu är negativa. Det finns flera förklaringar. En är att Fredrik Lundberg, enligt uppgifter till Affärsvärlden, vill ha ett marknadsvärde på bolaget innan det säljs.

– Budet på skogsdelen ligger på mellan 40 och 50 miljarder kronor, men i säljarens ögon är skogen värd långt mycket mer än så, säger en finansiell rådgivare som räknat på skogen.

Det beror också på att man vill slippa undan eventuell kritik. Om Holmen, där Fredrik Lundberg är storägare skulle köpa skogen, skulle ett direktköp omedelbart ge upphov till spekulationer om huruvida han ­betalat rätt pris eller inte.

Därför händer ingenting förrän delningen av SCA verkligen ägt rum och den är planerad till andra halvåret 2017.

Vad som händer sen är ännu skrivet i stjärnorna. Men om ytterligare delning kommer på tal är det risk att köparen stöter på problem. Företrädare för bland annat Pappers har varit tydliga med att de inte ser med glädje på en styckning av SCA:s skogsverksamhet.

– Vad vi misstänker är att de köper upp ­bolaget för att sedan dela på det och sälja ut det till högstbjudande. Det är inget som vi tycker är en bra idé, sa Roger Boström, ordförande för Pappers på massabruket Östrand till Sveriges Radio, när spekulationerna om ett bud pågick som mest.

Men det är alltså lättare sagt än gjort.

Köpare måste nämligen förhålla sig till stiftelserna i SCA, i synnerhet den som köper för att stycka. En del av problematiken är löst genom att man nu delar upp pensionsstiftelserna i olika tårtbitar, men för den köpare som vill sälja ut annat än hela dotterbolag kan det bli problematiskt.

– Givetvis skulle det kunna bli problem med stiftelserna, säger Robert Lundgren. facklig representant i SCA:s koncernråd. Det är medlemmar i rådet som förhandlat om hur en delning av stiftelserna ska gå till.

– Det här är något som varit förmånligt för anställda i SCA. Varför skulle vi kasta bort det? Därför har vi varit måna om den här ­delningen, säger Robert Lundgren.

Ännu krångligare kan det bli när det gäller SCA:s personalstiftelser.

– Där finns inga tårtbitar. De vårdas noggrant av personalen och där kan det bli problem. Man måste övertyga personalen, säger en av Affärsvärldens källor.

De kör man inte över så lätt.

– Skogsfacket är inte att leka med, säger en annan källa.