Sälj fängelserna!

Svenska fängelser blir sämre. Landets högste fängelsechef, generaldirektör Bertel Österdahl, är ovanligt rättfram i den senaste årsredovisningen. Han skriver: “Kriminalvårdens resultat har försämrats även år 2000” (Afv:s kursivering).

Österdahl själv värjer sig i en intervju för ordet kris. Han påpekar tvärtom att en hel del statistik pekar på motsatsen. Till exempel minskar antalet rymningar och missskötta permissioner.

Alla andra som Affärsvärlden intervjuat med anledning av den här artikeln använder emellertid ordet kris, politiker såväl som proffs.

Så här ser verkligheten ut i siffror:

* Fler döms till fängelse, år 2000 var ökningen 2-3 procent. Fler döms till längre fängelsestraff.

* Pengarna till kriminalvårdsstyrelsen minskar. Anslaget har sänkts 2 procent till drygt 3,9 miljarder kronor.

* Personalomsättningen i landets fängelser har ökat, särskilt i storstäder.

* De timmar då fångar rehabiliteras (tänk på vård i ordet kriminalvård) krymper stadigt. På fem år har vårdmomentet mer än halverats så att nu mindre än 6 procent av arbetsdagarna ägnas dessa frågor.

* Knarkmissbruket ökar. År 2000 var tre av fem av de dömda narkotikamissbrukare.

* Fler fångar som begår våldsbrott har psykiska problem. Det medför tuffare miljöer i fängelserna

* Gängbildningen och våldsamheterna i fängelser ökar. Upplopp, som i Gävle i november, är ovanliga, men slagsmål, hot och annat våld är vardagsmat.

Halv miljon per fånge

Det är lätt för en utomstående att påpeka att det tycks vara svårt att hålla ordning på 3 712 fångar, medeltalet interner under fjolåret. Särskilt effektfull blir iakttagelsen om man beaktar att nästan alla fångar sköter sig. En färsk rapport visar att de mycket svårhanterliga fångarna bara är 220 stycken.

Sätt siffrorna i relation till kriminalvårdsstyrelsens budget för anstalterna på 2,2 miljarder kronor, och det står klart att årskostnaden är cirka 600 000 kronor, ungefär vad den får betala som bor på bättre hotell lika lång tid.

Liknelsen är giltig enbart i ett avseende och visar egentligen bara att det är svårt att med mer pengar komma till rätta med bristerna i fängelserna. För detta krävs andra åtgärder.

Bara förvaring

Och att mer pengar skulle satsas på branschen förefaller osannolikt. Kriminalvården för en hopplös kamp om skattemedlen när dessa inte räcker ens till de områden som vanligt folk prioriterar högre: vård, skola, omsorg och för all del också snöskottning. I regeringens budgetförslag för i år kom heller inga tillskott.

Fängelser, och i än högre grad häkten, tycks mer och mer ha utvecklats till förvaringsplats och i viss mån arbetsläger.

Inget fel med det, kan tyckas. En del av själva fängelsestraffet är just att det ska verka avskräckande och då är ju isolering på en förvaringsplats ett delmoment. De långa häktestiderna är dock ett allvarligt rättssäkerhetsproblem. Bland annat just därför att de är omänskligt långa och inte sällan drabbar oskyldiga.

Tre av fem återfaller

En viktig del av fängelsetiden är att den ska förbereda för ett vanligt hederligt liv.

Också här är det svårt att säga annat än att svenska fängelser har misslyckats.

Tre av fem som muckat döms för nya brott inom tre år. Hur många därtill som begår brott utan att de grips och döms vet förstås ingen. En studie från Brottsförebyggande rådet visar att av en grupp villkorligt frigivna var hälften dömda eller misstänkta för nya brott blott sju månader efter muck. I det här sammanhanget är det till föga tröst att utfallet är ännu sämre i andra länder. En del av problemet bottnar i att kriminalvården har relativt kort tid på sig att återföra brottslingar till ett hederligare liv, oftast bara några månader.

Inget, utom kriminalvårdens visioner, talar just nu för att utvecklingen ska vända:

Antalet fängelsedömda kommer tvärtom att öka framöver av flera skäl:

o Domstolarna dömer till hårdare straff (se tabellen härintill).

o Samhället accepterar i högre grad “hårdare tag”.

o Polis- och domstolsväsendet har fått ökade anslag. Polisen får cirka 600 miljoner kronor extra år 2002. All erfarenhet visar att fler poliser betyder fler dömda.

Inför dessa förutsättningar tycks generaldirektör Bertel Österdahls ambition vara måttfull:

– Vårt mål är att om tio år ska 50 procent av fångarna inte återfalla i brott (i dag 40 procent). Det är en rätt hög målsättning. Man måste ha perspektivet att alla ska ut i samhället igen. Då måste de vara i bättre skick än när de kom in, säger Österdahl som efterlyser helhetsperspektiv i samhället, inte minst förebyggande satsningar i skolan:

– Man kan på ett mycket tidigt stadium se vilka barn som är i riskzonen. Tyvärr har inte skolan eller samhället resurser för att ta hand om dessa, vilket jag bedömer som mycket allvarligt.

Några enkla lösningar finns sannerligen inte. Trenden mot mer och hårdare brottslighet finns i hela Västeuropa och ropen på hårdare tag finns över hela kontinenten. Privatiseringar och kanske en “fångpeng”, som öppnar för flexibla lösningar och möjliggör fler metoder, kan vara en lösning.