Sahlins seger långt ifrån säker

Vem kan man lita på i ekonomiska orostider?

Svaret kommer att avgöra nästa val. Trots att botten tycks ha gått ur ekonomin under sommaren spelar statsminister Fredrik Reinfeldt (m) högt och lovar sänkt arbetslöshet.

Oppositionsledaren Mona Sahlin (s) fortsätter att ligga lågt med handfasta åtgärder, men häcklar regeringen för passivitet.

Förra torsdagen avslutade SVT:s Aktuellt sin sändning med att tala om att fredagens stora nyhetshändelser var OS-invigningen i Peking, VM i bastubad i Finland och att socialdemokraterna i Österrike skulle hålla kongress.

Tydligare kunde knappast sommarstiltjen illustreras. Men ibland svänger det som bekant snabbt. Dagen efter var Ryssland och Georgien i praktiken i krig med varandra och med lördagens politiska sommartal – Reinfeldt i Vaxholm och Sahlin på Södermalm i Stockholm – är halvtidsvilan i svensk politik över.

Med två år till valet ser det ut som om socialdemokraterna och Mona Sahlin har en ganska lätt resa fram till att återta regeringsmakten. I flera mätningar har s ensamma högre opinionssiffror än regeringspartierna tillsammans.

Visserligen försvarar sig Fredrik Reinfeldt med att den regering som inte är kritiserad i halvtid ingenting har gjort. Men allmänhetens dom måste ändå kännas ganska hård efter några synnerligen goda år där de allra flesta fått ökad köpkraft och sysselsättningen ökat till rekordnivå.

Alliansregeringen har ju verkligen levererat det de lovade före valet, bara för att bli straffade för det bland andra Alf Svensson kallat “hjärtlösa” nedskärningar.

Även i kanslihuset måste man oroa sig för hur det ska sluta när tillväxten drar sig ner mot nollstrecket och arbetslösheten rimligen kommer att öka igen. Att slå sig för bröstet för minskat utanförskap när statistiken visar att det blir fler som står utanför är ingen avundsvärd uppgift.

Därför är det djärvt och möjligen dumdristigt av Fredrik Reinfeldt att åtminstone indirekt lova att sysselsättningen ska fortsätta att öka. Medlet är att möta lågkonjunkturen med fortsatta skattesänkningar som ska öka arbetsviljan ytterligare.

Statsministern satsar helhjärtat på att försöka upprepa framgången från 2006. Moderaterna och alliansen står för arbetslinjen, “alla som vill och kan ska jobba”, medan socialdemokraterna bara pratar om bidrag till dem som inte jobbar.

Fredrik Reinfeldt hoppas att han vuxit till en statsman som en majoritet av väljarna föredrar att lita på i ekonomiskt oroliga tider. Mona Sahlin ska jagas för att ge besked om hur hon ska få sin politik att gå ihop. Ungefär som tidigare s-regeringar brukade förfölja de gamla moderaterna.

Och det är långt ifrån givet att Mona Sahlin går segrande ur den trovärdighetskampen. Hennes sommartal var en upprepning av allmänna löften som återställd a-kassa, men inget om bortre parentes och nedtrappad ersättning som tunga partiföreträdare förespråkar. Det kom inga besked om var socialdemokraterna ska ta pengar till de förbättringar som antyds, inga besked om att riva upp några av regeringens skattesänkningar.

Klimatprogrammet som var nyheten för dagen innehåller långtgående visioner, men inte heller här någon finansiering. Att bara 5 000 personer deltagit i klimatrådslaget är heller inte mycket att yvas över.

Över huvud taget var det svårt att få känslan av det stora starka oppositionspartiet i Vitabergsparkens glest besatta friluftsteater. Särskilt som en stor del av dem som tagit sig dit var åhörare som i en eller annan mening har sin försörjning inom den politiska sfären. Det ingick så att säga i jobbet att lyssna på Sahlin.

IF Metalls ordförande Stefan Löfven, som också sitter i socialdemokraternas verkställande utskott, hade dagen till ära dragit på sig blåjeansen av märket Hugo Boss. Från talarstolen citerades artisten Henrik Schyffert tre gånger, Olof Palme en gång.

Henrik Schyffert och dyrbara märkesjeans på Metallbasar är kanske symptomatiskt för Mona Sahlins nya socialdemokrati.