Såfan vinner på risken

Premiepensionssystemet har varit i fokus nyligen på grund av den omgörning som utredare Mikael Westberg föreslagit i kölvattnet av några bedrägeriskandaler. Antalet fonder på fondtorget föreslås dras ned drastiskt och administrationen av utbudet av fonder ska ligga på Sjunde AP-fonden som i dag förvaltar den så kallade soffliggar-fonden Såfan.

Men även om det är beklagligt med de pengar som försvunnit via Allra och Falcon Funds så har premiepensionärerna tappat oerhört mycket mer genom att inte ta den risk som i stort sett all beprövad vetenskap och statistik säger att man ska ta när det gäller långsiktiga, inlåsta pensionspengar.

Den så kallade icke-valsfonden Såfan har sedan nya direktiv kom 2010 gett en avkastning på 263 procent jämfört med 115 procent för fondtorget. När rabatter räknas in minskar skillnaden med några procentenheter.

Den stora skillnaden mellan Såfan och de egenvalda portföljerna är framför allt risknivån, i princip andelen aktier, och i viss mån exponeringen mot Sverige. Över tid är det villigheten att ta risk som ger avkastning, oftast via aktier, och det viktigaste är vilka tillgångsslag som finns i portföljen. Det här konstateras med tydlighet till exempel i Pensionsmyndighetens årsrapport för 2015 som är den sista rapporten att få med siffror över hur aktieallokeringen fördelar sig över olika åldrar.

Där ligger andelen aktier på i snitt 78 procent för de med egen portfölj och varierar inte så mycket med åldern. Mellan 20 och 60 år så fluktuerar den mellan 76 och 80 procent. Samtidigt låg aktieandelen i Såfan för de under 55 år på 125 procent, genom hävstång.

Mycket fokus har lagts på möjligheten att välja fonder och mindre på vad som väljs, vilket är lite märkligt eftersom just beteende i relation till risk både är komplicerat och ofta kontraintuitivt och irrationellt.

Det är till exempel därför man kallar till årliga mammografiundersökningar, i stället för att bara hoppas på att kvinnor i riskgruppen söker sig dit på egen hand.

Någon målsättning att få premiepensionsspararna att ändra beteende finns däremot inte och på Pensionsmyndigheten säger man att det inte ligger i deras uppdrag.

Att trumma in betydelsen i relationen risk/lång tidshorisont görs egentligen inte från något håll. På myndighetens sida måste man använda sökord för att komma till undersidan som heter Stöd för fondval. Där står det väldigt kortfattat att för att få chans till en bra värdeutveckling kan du behöva ta högre risk, vilket på ett sätt är direkt missvisande eftersom ”kan” borde bytas ut mot ”måste”. Inte ett ord om tidsaspekten och risk, som är helt avgörande.

Den viktigaste frågan framåt är kanske inte hur många fonder det finns att välja på utan hur folk hanterar risk. Det är något som man intuitivt skyr vanligtvis, men när det gäller pensionspengar bör det vara precis tvärtom.

Men det kan vara på väg att ändra sig så sakteliga. Den sista oktober hade Såfan 591 miljarder kronor under förvaltning, vilket närmar sig hälften av den totala premiepensionen och bland nytillkomna sparare så (icke-)väljer de allra flesta soffan.