Så vänder vänstern vinden

Den borgerliga alliansen vann det förra valet efter en omfattande förnyelse ledd av Moderaterna. Det börjar bli bråttom om Socialdemokraterna och oppositionen ska kunna upprepa det tricket.

På 1 maj uppmärksammades mest löften om dyra återställare. Med tanke på de underskott som väntar efter valet kan det bädda för en svår svekdebatt att lova högre a-kassa, sjukersättning och sänkta skatter för pensionärerna.

Det den förre finansministern Kjell-Olof Feldt kallade valfeber tycks redan ha smittat S-ledningen. För att inte tala om de förväntningar som LO-ekonomernas krisprogram på 75-80 miljarder kan väcka hos en del väljare.

Det kan bli väldigt besvärligt vid ett regeringsskifte. Socialdemokraterna får då ta över ett budgetunderskott som sannolikt ligger mellan 100 och 200 miljarder.

Att då genomföra dyra vallöften håller inte. I grund och botten är nämligen S-toppen och regeringen överens. Det är ingen skillnad mellan Thomas Östros och Anders Borg. Skuggfinansministern och finansministern vill båda komma tillbaka till stora offentliga överskott så snabbt som möjligt. Annars kommer Sverige inte att klara nästa kris.

Därför är det inte så underligt att Mona Sahlin försiktigtvis är väldigt oklar om när vallöftena ska infrias och hur de ska betalas. Att arbetet ska börja “dag ett”, som Mona Sahlin sade i sitt tal i Malmö, behöver inte betyda snabb leverans.

“I den takt ekonomin medger” är en gammal bekant formulering som kan komma väl till pass när partikongressen i höst ska lägga grunden för förhandlingarna med V och MP om oppositionens alternativ.

När skatteintäkterna rasar och kostnaderna för arbetslösheten skjuter i höjden kan det helt enkelt bli ohållbart att gå till val med dyra reformlöften. Risken är uppenbar för att väljarna tycker att sådant är oansvarigt i den ekonomiska krisen.

Åtminstone de medelklassväljare i mitten som har stadiga jobb. Det är just de väljarna som avgör varje val i Sverige. De vill kanske inte rösta på ett alternativ som verkar öka underskotten ännu mer. Med risk för stigande räntor och skatter.

Men om det inte går att vinna valet på att lova återställare hur ska det då gå till?

Möjligen genom att hitta en grundläggande kritik av det som skapat krisen och lova en förändring. Som Barack Obama i USA. Det behöver inte vara särskilt konkret bara det träffar rätt.

Centern gjorde det i början av 1970-talet när partiet red på den gröna vågen med sin kritik av centralismen. Moderaterna gjorde det senast med sitt tal om utanförskap. Och nu kan man ana politikens återkomst.

I krisens spår kan vänsterns väg bli att försöka återupprätta det starka samhället. I Norrköping citerade Thomas Östros Tage Erlanders vision “om ett samhälle som är så starkt att människor slipper vara svaga”.

Chefen för Socialdemokraternas tankesmedja, Anne-Marie Lindgren, skriver i sin veckoanalys att det är dags att politiken åter blir det “nödvändiga verktyget för att väga upp de starka ekonomiska intressen som annars tar makten”.

Marknadstänkandet som fått dominera även inom socialdemokratin måste brytas, enligt Anne-Marie Lindgren. Det ska visserligen fortfarande gå att välja skola eller dagis. Men politiken måste styra resurserna dit där det är angelägnast att de finns.

Cancervård är viktigare än 20 privata vårdcentraler i en och samma stadsdel. Medborgarna ska inte ses som politikernas “kunder”, ansvar krävs av alla, argumenterar Anne-Marie Lindgren.

Och när marginalväljarna ser effekterna av de senaste årens marknadsekonomiska excesser är det inte alldeles omöjligt att gemensam solidaritet kan bli inne igen.