Så slår sig Karnell fram i hårda kampen om förvärv: ”Alltid känsligt”

I en stram flygel i betong vid Artillerigården på Östermalm uppstår ofta kärlek på måndagsmorgnarna.

På Karnell Groups huvudkontor, vid Armémuseum på Riddargatan, inleds varje vecka med ett pitchmöte av nya case, som bolagets analytiker hittat i sina databaser.

Men även om tycke uppstår, är steget långt till romans.

“Det går aldrig att ropa hej”, säger VD:n Petter Moldenius med ett leende, som vittnar om en vana att mötas av dörrar som stängs framför näsan.

Anledningarna till nobbarna som den unga serieförvärvaren möter är många: Motparten vill inte sälja nu, ägarens barn ska ta över eller så är priset helt enkelt inte rätt.

“Så det handlar om att bygga en stor pipeline”, säger den kostymklädde friaren Moldenius.

Han uppskattar att ett tiotal bolag tränger igenom nålsögat och hamnar i visiret varje vecka.

På Karnells önskelista står följande: Omsättning på 50-350 Mkr, helst över 10% Ebita-marginal. Nyckeltalet return on capital employed (ROCE) också det viktigt i kalkylen.

Mycket kokar förstås ner till det fria kassaflödet. Och hur mycket man betalar.

“Vi vill vara disciplinerade med prissättning, det är grunden för god avkastning”, säger han.

Hur många serieförvärvare tål Sverige?

Med sin M&A-bakgrund på konkurrenten Lagercrantz är Moldenius djupt skolad i den finansiella ingenjörskonst som utgör en serieförvärvare.

Det är också ett av de bolag som han då och då tittar avundsjukt på.

“De har gjort en imponerande transformation från elektronikdistribution till att bli ett nischat kvalitetsbolag. Jag är kanske partisk, men vi har tagit med oss mycket därifrån”, säger han.

När nu både Röko och Asker Healthcare noterats i närtid måste man ändå ställa frågan: Hur många serieförvärvare tål Sverige?

“Fenomenet har fått mycket medieuppmärksamhet nu, men för oss som hållit på med det är det exakt samma modell, struktur och typ av bolag. Det är inget nytt, men fler har fått upp ögonen för det”, konstaterar VD:n.

Framgångarna från föregångare som Lifco, Addtech och Indutrade har inte heller gått amerikanska investerare obemärkt förbi.

“De hör av sig, vill ha ett första möte och förstå oss bättre. Det är en tydlig skillnad mot tidigare”, säger han och fortsätter:

“Nu är vår största ägare Capital Group, en stor amerikansk aktör. Det är mycket som händer nu.”

Kapitalförvaltaren gick in i bolaget ett par månader efter Karnells börsnotering, som skedde i mars förra året.

Nu har det gått nästan ett år. Hur ser du tillbaka på den här tiden?

“Det var ett tufft läge, vi var först ut att börsnoteras på riktigt 2024. Det krävde mycket mer arbete än när marknaden var het 2021–2022. Då var det bara att räcka upp handen”, minns VD:n.

200 investerarmöten under en period på sex månader ledde fram till IPO:n.

Att göra en notering under årets första kvartal är dessutom ovanligt.

“Du måste bli klar med årsredovisningen, få den granskad av en börsrevisor, och ha det som grund till prospektet. Det är ett tajt schema. Men vi gjorde det bra”, säger Moldenius.

Vad är den största skillnaden mot att verka i en onoterad miljö?

“Vi har haft externa aktieägare från start, så vi har kört kvartalsrapporter länge. Skillnaden är mer optisk och regulatorisk. Du måste synas och höras på ett annat sätt. Men vi tycker det är en bra plattform – enkel att förhålla sig till när man väl har etablerat den”, säger VD:n.

Upp 54% på ett år

I den senaste kvartalsrapporten rapporterade man en ökad omsättning om 32%, samtidigt som Ebita ökade 42% jämfört med året före.

Karnells starka debutår på börsen har också belönats av marknaden.

Aktien är upp 54% sedan klockringningen våren 2024.

Det ligger i linje med den uppvärdering som andra populära serieförvärvare fått under samma period.

“Det finns en tydlig koppling mellan många av oss. Modellen är i många fall densamma: Decentraliserad struktur, självfinansierad tillväxt. Skillnaderna ligger mer i vilka bolag man letar efter”, säger Moldenius.

Ni måste ändå stöta på dem?

“Vi jobbar väldigt proaktivt och kontaktar 5–10 bolag i veckan. Det gör att vi kan skapa vårt eget universum snarare än att konkurrera om samma objekt via rådgivare. Vi lägger 80% av tiden på proaktivitet, 20% på inkommande processer.”

Samtidigt avslöjar VD:n att Karnell ofta drar det kortaste strået i förvärvssituationer.

“Ibland kan det vara mer strategiska köpare, ibland private equity. De vi typiskt springer in i är Sdiptech, Bergman & Beving och Lagercrantz, berättar Moldenius.

Har ni förlorat budprocesser mot dem i närtid?

“Sånt är alltid känsligt, men det har vi absolut. Utan att nämna några namn.”

Vad gör ni för att sticka ut i konkurrensen?

“Vi är mindre, vilket gör att vi kan erbjuda en närmare relation. Det är ofta roligare för ett bolag att bli ett viktigt dotterbolag hos oss än att bli nummer 112 i en jättestor koncern.”

Förra året köpte man fyra bolag för 413 Mkr, motsvarande 1,5 gånger omsättningen och 9,1 gånger rörelsevinsten, enligt en analys av Affärsvärlden. Vid noteringen ifjol uppgav Karnell att de historiskt köpt bolag för 3-8 gånger rörelsevinsten.

Men även om serieförvärvarhajpen möjligen nått sin mediala peak här och nu ser VD:n ingen risk för att värderingarna dras upp.

“Konkurrensen är i alla fall inte lika extrem som den var under en period. Men det är klart, i de publika processerna blir det högre multiplar”, säger Moldenius.

Går in i Italien

En lärd läxa kommer från kurskraschade Storskogen.

“Vissa större aktörer har bromsat in, gått för snabbt fram och fått för hög skuldsättning. Men det är också därför vi diversifierar geografiskt. Vi har redan två bolag i UK och jobbar nu mer mot Italien”, säger VD:n.

I trakterna runt Milano har även jätten Lifco hittat guldkorn.

Karnell riktar sökljuset mot familjeägda bolag, gärna med export mot DACH-regionen.

“Det är hög kvalitet, ofta egen tillverkning. Marknaden är också transparent Det är lätt att identifiera lönsamma bolag”, förklarar Moldenius.

Aktivitetsnivån har även ökat i Storbritannien, där lägre värderingar gjort marknaden mer attraktiv.

“Men i slutändan handlar det om mikro – varje enskilt bolags meriter, finansiellt och strategiskt. Visst spelar makro roll, men vi utvärderar på bolagsnivå”, säger VD:n.

Process utan andra budgivare

Det senaste förvärvet, av det marina tillverkningsbolaget Männistö, gjorde man i Finland.

Med en årsomsättning på 6 MEUR är det egentligen i minsta laget för Karnell. Men när företaget dök upp på radarn kunde de inte motstå frestelsen.

“Vår finska kollega ringde upp, vi besökte dem och tog med en VD från ett dotterbolag. Det blir ofta en bilateral process utan andra budgivare”, berättar Moldenius.

Ett avtal skräddarsys, där legio är att Karnell köper strax över 90% av bolaget. Den säljande entreprenören behåller 10% och jobbar vidare 2-3 år.

“Ofta ska de gå i pension, trappa ner eller flytta till Spanien. De får lite mer frihet”, säger han.

Hur följer ni upp bolagen ni köper?

“Sex styrelsemöten per år är standard. Vi håller hårt på det decentraliserade – så länge planen följs har de stor frihet. Om ett bolag börjar underprestera blir vi mer aktiva, men vi vill undvika att ta operativt ansvar. Det har funkat hittills.”

Undviker gå in operativt

Den iskalla byggkonjunkturen har också drabbat Karnell. I Finland, där man äger två bolag med exponering mot sektorn, har läget varit än mer alarmerande än i Sverige.

“Då har vi haft tätare möten, ibland varje eller varannan vecka. Men så länge vi känner att ledningen exekverar och gör sitt bästa, då stöttar vi. Vi vill undvika att behöva gå in operativt, det är inte vår modell”, säger Moldenius.

Blir ni mer aktiva i att kapa kostnader när det är tufft?

“Ibland, men oftast kommer initiativen från bolagen själva. Det är det fina med den här modellen, bolagen är så nära sina kunder att de snabbt förstår när något måste göras.”

En viktig del av riskminimeringen ligger i bolagets diversifieringsstrategi, som sker på flera nivåer. Både genom att inte ha för stor exponering mot enskilda kunder och att vara i olika slutmarknader och geografier.

“Vi vill vara marknadsledande inom nischer snarare än brett utspridda”, säger VD:n.

Inriktningen, som ofta innebär lägre marginaler än hos de bolag jättarna Lifco, Indutrade och Lagercrantz fiskar upp, belönas inte heller med samma kärleksfulla värdering som den konkurrenterna åtnjuter.

Förhoppningen är ändå att äktenskapet till det förvärvade bolaget ska bli för alltid, och få marginalerna att långsamt krypa uppåt. Men även om Karnell inte värderas till samma himlastormande multiplar som serieförvärvarsyskonen, tar VD:n det med ro.

“Vi ser det så klart, men fokuserar på att göra jobbet och fortsätta bygga värde genom disciplin och långsiktighet. Resultaten kommer att visa sig över tid”, avslutar Petter Moldenius.

Läs också:

Karnell: Årets bästa IPO 2024