Så ska Kina skaka om väst

Kina spelar inte efter samma näringslivskulturella regler som andra. Det är den kinesiske basketspelaren och NBL-stjärnan Yao Ming ett exempel på. I väst skulle knappast någon stjärna få sponsorkontrakt med både Pepsi och Coca-Cola. Men Yao Ming har avtal med båda företagen samtidigt. Visserligen är det ena ett personligt kontrakt, medan det andra rör det kinesiska landslaget, men faktum kvarstår: Världens mest kända läskkonkurrenter har gjort avsteg från sina gamla principer när det gäller just det här sponsorkontraktet.

Varför då? Avsteget är vid närmare eftertanke förståeligt. Eftersom Kina numera stimulerar den privata konsumtionen i allt högre utsträckning så kan mycket väl läskedrycksindustrin bli nästa stora tillväxtbransch. Och med en potentiell marknad på, i runda slängar, 500-600 miljoner konsumenter, så gäller det kanske för båda företagen att inte vara alltför principfasta. Dels vill inget av företagen bli det som måste vika sig i sponsorstriden och därmed förlora världens kanske viktigaste reklampelare, dels finns det tillräckligt med konsumenter i Kina för att göra bägge företagen till tillväxtmaskiner i många år framöver.

Yao Mings unika kontrakt med de båda ärkefienderna är bara ett exempel på hur imponerande Kinas ekonomiska påverkan har blivit. Landet spelar en allt viktigare roll i analysen av världsekonomin. Och det finns oerhört mycket som gör intryck när man betraktar Kina ur ett ekonomiskt perspektiv. Alla parametrar blir av naturliga skäl stora när det handlar om det väldiga landet. Det viktigaste beviset av alla på landets betydelse är kanske att det numera är världens näst största ekonomi, i alla fall om man tar hänsyn till att prisnivån i Kina är betydligt lägre än i andra länder när bruttonationalprodukten räknas samman.

De stora tillväxtbranscherna i världen under senare år har också varit helt andra än de vi varit vana att läsa om. Även detta ligger Kina bakom. I järn- och stålindustrin har tillväxten legat på 15-20 procent årligen, när ett till synes omättligt behov av stål ska tillgodoses i Kina. På senare år har vi också sett hur oljepriserna stigit när den kinesiska efterfrågan skjutit fart och slukat en allt större andel av världens oljeresurser. Och med sina stora kapacitetsbrister har oljeindustrin knappt hunnit med att leverera i önskad takt.

Kina har alltså stått för en betydande del av det världsekonomiska konjunkturlyftet under de senaste åren. Enligt tidskriften “The Economist” har landets ekonomi svarat för en dryg tredjedel av tillväxten i världen under de senaste tre åren. Det är dubbelt så mycket som den amerikanska ekonomin har bidragit med.

Att den japanska ekonomin äntligen har fått luft under vingarna efter en lång tids kräftgång kan också spåras till efterfrågan från Kina. Det har varit en starkt bidragande orsak till att exportsektorn fortsatt att gå bra, vilket till slut också tycks ha gett de japanska konsumenterna råg i ryggen.

Men Kina influerar också inom ekonomiska områden som är större än den japanska exportmarknaden. Världens valutamarknader styrs alltmer av hur Kina behandlar sin valuta. Alla går nu och väntar på den kinesiska revalvering som ska komma. Hur mycket valutan ska skrivas upp, eller i vilken form en ny valutakursregim kommer att etableras, är de stora frågorna.

Räntemarknaderna har också påverkats kraftigt av Kina. Gåtan med de fortsatt låga långräntorna har knutits till att Kina placerat pengar i utländska, främst amerikanska, statspapper och därmed tryckt ner räntorna. Och med gigantiska placeringar i utländsk valuta styr Kinas på många sätt skeendena i världsekonomin. Den amerikanska dollarn skulle sjunka som en sten ifall kineserna började ta hem sina placeringar.

Kina bestämmer också i kraft av sin storlek vilka världens framgångsbranscher kommer att vara framöver. Framför allt handlar det om branscher som gynnas av landets stora behov av infrastrukturinvesteringar, i form av vägar, järnvägar, energiförsörjning, teletjänster med mera. Ett problem är visserligen att den kinesiska byråkratins kvarnar kan mala långsamt. Många stora projekt har blivit kraftigt försenade. Men i takt med att den ekonomiska tillväxten flyttar från den heta kustregionen längre inåt landet krävs omfattande investeringar för att locka företagen.

Affärsvärlden skulle dock också vilja slå ett slag för utvecklingen av den kinesiska hushållssektorn. Ett område där det verkligen märks att allt fler kineser har pengar att röra sig med är bilförsäljningen, som stadigt ökar med 10-20 procent årligen. Inom några år väntas den kinesiska bilmarknaden vara världens näst största efter USA, trots att regeringens åtgärder för att dämpa bilförsäljningen har haft viss effekt.

Även konjunkturellt ser det ut att bli den privata konsumtionen som i allt högre grad ska stå för den kinesiska expansionen under de kommande åren. Många av de ekonomiska åtgärder som kinesiska ledare har vidtagit under de senaste åren har syftat till att dämpa en överhettning inom investeringarna. Denna har fått extra bränsle i form av de utländska företagens direktinvesteringar i landet. Runt 50 miljarder US-dollar per år pumpar västföretagen in i Kina.

Kinesiska varumärken hoppas inte bara på den inhemska marknaden utan också på att bli globala varumärken. Än så länge är medvetenheten om kinesiska varumärken ohyggligt låg utanför Kinas gränser. Det kan dock ändras mycket snabbt, tvärt emot vad många bedömare tror. Västvärldens varumärkesexperter var till exempel mycket tveksamma också till de koreanska varumärkena när de lanserades globalt för 20 år sedan. I dag är varumärken som Samsung, LG och Hyundai sedan länge etablerade över hela världen. Inget säger att de kinesiska varumärkena inte kan göra samma resa.