Så räddades Song till livet

För exakt ett år sedan var festen definitivt över för den nordiska data- och teleoperatören Song Networks. Skuldbördan på över 5 miljarder kronor i obligationer var nära att knäcka bolaget och de räddningsförsök som styrelsen hade påbörjat i tysthet hade dittills varit misslyckade. Pressen på bolaget att hitta en lösning ökade vecka för vecka.

Maktfrågan i Song var samtidigt oklar. Den tidigare huvudägaren, amerikanska Providence, signalerade tydligt att man var på reträtt sedan större delen av Song-aktierna hade sålts. Grundaren och vd-n Ivar Strömberg var på väg bort från sin post. I praktiken låg kontrollen över bolaget i händerna på anonyma obligationsägare som inte var samordnade och saknade en tydlig röst.

Situationen var delikat. Till skillnad från många andra krisdrabbade telekom- och IT-bolag hade Song nämligen en fungerande verksamhet. Över 20 000 kunder köpte nättillgång av Song som under 2001 hade passerat 2 miljarder kronor i omsättning. Risken var stor att kunderna skulle fly om krisen blev akut. Förutsättningarna för den nya vd som bolaget skulle rekrytera var inte de bästa. Trots det tog Tomas Franzén jobbet. Han hade precis lämnat vd-posten i börsnoterade AU-system i samband med Telecas uppköp.

– Jag visste mycket väl vad jag gav mig in på. Jag fick tillgång till all information innan jag bestämde mig. Det var inte självklart att det skulle gå att vända utvecklingen men det fanns förutsättningar och det kändes som ett spännande uppdrag, säger Tomas Franzén.

Huvudprioritet var att hitta en lösning på bolagets finansiella problem. Obligationslånen måste bort från balansräkningen, inte minst för att de kostade 650 miljoner kronor per år i räntor.
Lånen hade lösts under åren kring millennieskiftet.

Uppbackat av investmentbankerna Lehman Brothers och Goldman Sachs lyckades Song mellan maj 1999 och januari 2001 låna över 5 miljarder kronor på obligationsmarknaden. I mars 2000, på toppen av börsbubblan, parallellnoterades bolaget på O-listan och Nasdaq. Noteringen gav ytterligare 4,3 miljarder kronor. Börsvärdet låg under några veckor kring 30 miljarder innan färden utför inleddes.

Lika snabbt som pengarna kom in plöjdes de ner i ett eget nordiskt bredbandsnät. Song var också en aggressiv köpare av andra bolag. Mest spektakulärt var kanske köpet av internetoperatören Wineasy som gav grundaren Johannes Bertorp 100 miljoner kronor kontant. Song beräknar i dag att man har investerat omkring 7 miljarder kronor i egen infrastruktur.

Att pengarna lades på en fysisk tillgång är en av orsakerna till att det överhuvudtaget fanns ett intresse att rädda bolaget. Songs nordiska nätverk ansågs som färdigbyggt i början av 2002 och de framtida investeringsbehoven var betydligt lägre än de historiska.

Lehman Brothers och Goldman Sachs samt svenska Handelsbanken, som också medverkade vid noteringen, fick redan under hösten 2001 uppdraget att hitta en lösning på skuldproblemet. Vid denna tidpunkt hade bolagets aktieägare fortfarande initiativet men någon lösning hittade man inte på den skakiga marknaden. Investmentbankerna hade dock lyckats få Telenor intresserat av Song. En lösning med Telenor diskuterades under hela våren.

– Samtidigt satte jag i gång flera andra spår som vi arbetade med. Eftersom vi befann oss i en finansiell knipa så var det bra att ha olika handlingsalternativ, säger Tomas Franzén.
Ett sådant spår arbetades fram tillsammans med Thomas Lifvendahl, ansvarig för företagsobligationer på Öhman fondkommission. På marknaden hade Song-aktien tappat kraftigt i värde under 2001 och början av 2002 och det samma gällde obligationerna.

Flera institutioner och andra typer av investerare hade börjat intressera sig för Songs obligation som ett alternativ till aktien. Medan aktien betraktades som mer eller mindre värdelös kunde obligationerna ge mycket tillbaka vid en eventuell rekonstruktion. Förutom att obligationslånet gick före aktieägarnas rätt till bolagets tillgångar kunde Song inte heller göra några större förändringar av verksamheten utan långivarnas tillstånd.

Obligationerna kunde köpas på marknaden till under 15 procent av nominella värdet och därmed var spekulationen i full gång. Även Song självt försökte dra nytta av pressen på marknaden och köpte tillbaka 17 procent av obligationerna för 139 miljoner kronor.

Förslaget som diskuterades fram med Öhman var ett rakt byte av obligationerna mot nytryckta Songaktier i kombination med ett tillskott av kapital från nya investerare.

Konsekvensen blev att Song arbetade med två huvudalternativ under våren och sommaren, det ena var en Telenoraffär och det andra en obligationsinlösen.

Styrelsen beslöt den 9 juli att försöka genomföra Telenoraffären. Förutom att förhandlingarna hade kommit längst är en annan förklaring till beslutet att rådgivarna på investmentbankerna backade upp affären tillsammans med Songs mångårige ordförande och storägare Lars Windfeldt. Han valde att lämna styrelsen i slutet på juni med hänvisning till att han ville lägga all tid på rekonstruktionen. Men Telenorspåret stötte snabbt på patrull.

Obligationsägarna ställde sig kritiska till villkoren. En grupp bestående av JP Morgan, Sisu Capital och den svenska investeraren Sven Norfeldt bildades. Denna konstellation representerade omkring 50 procent av obligationerna.

Den 13 augusti avbröt Telenor och Song förhandlingarna eftersom obligationsägarna inte backade upp affären. De hade i stället fått upp intresset för det andra huvudalternativet. Song hade i början av augusti meddelat att bolaget inte längre kunde betala räntorna på obligationerna. Det var en tydlig signal till parterna att en överenskommelse måste fram snabbt.

Redan under juni, innan Telenorbudet kom, hade Song tillsammans med Öhman börjat diskutera med Vattenfall och Stena om att de skulle delta i en rekonstruktion. Vattenfall satt som ensam ägare till problemtyngda operatören Arrowhead och kunde tänka sig att gå in i en affär om Song samtidigt tog över Arrowhead. Stena satt på en stor kassa och såg möjligheterna att komma över Songs nät till en låg kostnad jämfört med ursprungsinvesteringen.

När Telenoralternativet föll i augusti blev en rekonstruktion tillsammans med Vattenfall och Stena huvudalternativet. Öhman lyckades på kuppen manövrera ut Lehman Brothers och Goldman Sachs från den ledande rådgivarrollen under den fortsatta processen.

– Vi inledde fyrpartsförhandlingar mellan bolaget, obligationsägarna, Stena och Vattenfall och i slutet på augusti hade vi en första överenskommelse. Då började jag känna mig säker på att det skulle gå att hitta en lösning, säger Tomas Franzén.

Men det dröjde fram till början på oktober innan ett avtal var undertecknat. Därefter gick rekonstruktionen snabbt. Songkoncernen hade i princip två moderbolag ovanför de rörelsedrivande dotterbolagen i Sverige, Norge, Finland och Danmark. Förutom det svenska moderbolaget fanns ett bolag i Holland som ägde dotterbolagen och som dessutom hade ställt ut samtliga obligationer. Större delen av rekonstruktionen kunde därför skötas i Holland utan att de rörelsedrivande bolagen påverkades.

Uppgörelsen byggde på att de befintliga aktieägarna godkände villkoren vid en extra bolagsstämma samtidigt som en majoritet av obligationsägarna röstade för att byta in obligationer mot aktier. Under november fick rekonstruktionen klartecken från parterna och i början på december kunde en domstol i Amsterdam förklara obligationsinlösen juridiskt bindande.

– Det fanns dagar då man var lite trött på processen. Alla var överens men det var otroligt mycket juridiska frågor att lösa. I efterhand kan man dock se att rekonstruktionen gick snabbt jämfört med liknande processer i andra bolag, säger Tomas Franzén.

Inte mindre än åtta olika advokatbyråer i Sverige, Holland och USA arbetade med rekonstruktionen. Songs kostnader för rådgivare i samband med rekonstruktionen uppgick till 112 miljoner kronor men då räknas även Lehman Brothers och Goldman Sachs arvode in. Ytterligare 28 miljoner kostade nyemissionerna.

– Det är en jättesumma, men man kan jämföra det med att vi kunde skriva ner lån på 5,3 miljarder och ta in 495 miljoner kronor i nytt kapital från marknaden, säger Tomas Franzén.

Rekonstruktionsuppgörelsen innebar att obligationsägarna fick 60 procent av aktierna i det nya Song Networks. Störst av dessa är Sven Norfeldts Dunross med knappt 11 procent, JP Morgan med 7 procent och Sisu Capital med 6 procent.
Vattenfall fick knappt 20 procent för sin investering på 200 miljoner samt för försäljningen av Arrowhead som värderades till 100 miljoner.

Stena fick 11 procent efter att ha satsat 115 miljoner kronor och dessutom garanterat nyemissionen till aktieägarna De kraftigt utspädda gamla aktieägarna som satsat 4,3 miljarder i mars 2000 fick erbjudande om att teckna nya aktier och konvertibler för 180 miljoner kronor. De har i dag totalt 10 procent av aktierna i Song.

Parallellt med den turbulenta rekonstruktionsprocessen påbörjade Tomas Franzén en översyn av verksamheten. Redan i början av sommaren fanns en affärsplan klar där man siktade på att nå positivt rörelseresultat före avskrivningar mot slutet av året. Huvuddelen av prognosen skulle infrias med sänkta kostnader. En mindre grupp anställda sades upp redan före semestrarna. Därefter följde ytterligare 150 uppsägningar i september.

– Det är svårt att vara käck i ett sådant läge. Man kan inte låtsas som att det är något annat än vad det är. Jag försökte beskriva läget som det faktiskt var. Det är bara så man kan bygga trovärdighet på sikt.

Tomas Franzén drog sig inte heller för att skära i ledningen på bolaget. I praktiken har han avvecklat 20 tjänster på moderbolaget. Han tog också över vd-ansvaret för det svenska dotterbolaget.

– Jag tror inte på stora matrisorganisationer, det blir lätt oklara ansvarsområden, säger han.

Ett år efter Tomas Franzéns intåg är ledningsgruppen utbytt, samtidigt som dotterbolagscheferna har fått ökat inflytande och ansvar. En nyckelrekrytering i det fortsatta arbetet är den nya ekonomichefen Joachim Jaginder som Franzén arbetade med på AU-system. Även den gamla styrelsen är på väg att bytas ut. Nuvarande ordföranden Lars Grönberg är den ende som är föreslagen för omval vid vårens stämma. Till ny ordförande föreslås Roger Holtback som har nära koppling till Stenasfären.

Till styrelsen kommer också Raj Raithatha, vd för holländska operatören Versatel som har genomgått en liknande rekonstruktion som Song. I kombination med att Song även vill öka ramarna för bolagets aktiekapital på stämman väcker det vissa spekulationer om framtida affärer. Tomas Franzén säger dock att organisk tillväxt är huvudfokus och att bolaget inte kommer att gå utanför den nordiska marknaden innan lönsamheten är på plats.

– Tanken är att ha en viss beredskap för strukturaffärer, vi vill vara lite förutseende. Men fokus är på Norden, vi måste först bevisa att det vi har byggt upp faktiskt lönar sig, säger Tomas Franzén.

Med den finansiella rekonstruktionen i hamn är just lönsamhetsmålet det viktigaste. Fortfarande återstår mycket arbete med den operativa verksamheten. Tomas Franzén tror att det går att minska kostnaderna med ytterligare 10-15 procent de kommande åren. Några större program flaggar han inte för, snarare en kontinuerlig trimning.

Song hävdar att väldigt få av bolagets kunder hoppade av under rekonstruktionen. Men det krävs ökad försäljning både till befintliga och nya kunder för att lönsamhetsmålen ska nås. Prispressen på marknaden är samtidigt stenhård. Songs egen prognos är att omsättningen stiger från 2,3 till 2,6 miljarder kronor i år. 2004 måste bolaget nå 3 miljarder för att målet om positivt kassaflöde ska nås.Franzéns agenda

Rensa balansräkningen.

Fokusera på driften av och försäljningen i det befintliga nätet.

Stimulera försäljningen av mer lönsamma tjänster.

Minska de totala kostnaderna på kort och lång sikt.

Optimera kvaliteten i verksamheten.Nya Song
Ägarlista efter rekonstruktionen (ungefärlig andel):
Vattenfall 20 procent
Stena 11 procent
Dunross 11 procent
JP Morgan 7 procent
Sisu Capital 6 procent
Goldman Sachs 3 procent
Handelsbanken 3 procent
Källa: VPC och bolaget