Så mycket är ett liv värt

Vi utsätts alla för olika former av risker, frivilligt eller ofrivilligt. Ibland är vi medvetna om riskerna, ibland är de helt okända för oss. Risker går att hantera på en marknad, via försäkringar och olika finansiella instrument (optioner, terminer och swappar). Men på många områden krävs offentliga insatser i form av regleringar, investeringar, sjukvård, övervakning och information för att minska riskerna.

Teoretiskt borde insatser vara lika stora för att rädda ett liv men i praktiken ser det annorlunda ut. Det framgår tydligt när vi granskar vad olika samhällssektorer gör för att minska riskerna för sjukdomar, olyckshändelser och död. Variationen är stor och det finns iögonfallande extremvärden. Ett exempel gäller en kraftledning i Bergshamra norr om Stockholm. Den grävdes ner för att minska risken för barnleukemi. Men risken att få leukemi för barn i området var så liten att kostnaden per räddat liv för nedgrävningen blev extremt stor: 14 miljarder kronor! Om vi korrigerar för värdet på den mark som frigjordes för bebyggelse blir livsvärdet ändå så högt som 8 miljarder kronor.

I andra änden finns fall när kostnaden för ett liv bara är några tusenlappar. Det gäller insatserna för att rädda rökares liv. På rådgivning till rökare läggs ner så lite att värdet per räddat liv kan beräknas till 5 000-15 000 kronor. Riskreduktion i form av nikotinläkemedel kostar mer, 30 000-80 000 kronor. Många rökares liv kan alltså räddas för en billig penning.

Kostnaden för att minska risken för radon i hus ligger högre, men fortfarande på en låg nivå, runt miljonen per räddat liv. Av kostnaderna bärs ungefär hälften av den enskilde. Många hus är fortfarande inte sanerade trots att det kan ske till en inte alltför stor kostnad. Vi är mer rädda för strålning från mobiltelefoner och kärnkraftverk, trots att naturlig strålning från solen och radon i hus är betydligt farligare.

I en doktorsavhandling för några år sedan visade Joakim Ramsberg hur stora variationerna är (Are all lives of equal value?, Handelshögskolan i Stockholm). De dyraste åtgärderna kostade flera miljoner gånger mer än de billigaste åtgärderna. Han genomförde en enkät och fick till svar att en genomsnittlig medborgare accepterade att den dyraste åtgärden kostar 95 gånger mer än den billigaste per räddat liv. Enligt motsvarande studier i USA accepteras en variation på en faktor två-tre. Men den verkliga variationen är alltså långt större, både i Sverige och USA.

Mycket skulle vinnas på att variationerna inte var så stora. Många fler liv hade kunnat räddas för samma resurser om varje räddat liv kostat lika mycket. I en Harvardstudie från 1995 av nästan 600 olika livräddande åtgärder har det beräknats att omkring 60 000 liv i USA per år skulle räddas med en mer rationell fördelning av resurserna.

Varför finns dessa variationer? Harvardstudien, som är den mest omfattande som gjorts, kunde inte ge något klart svar. Sannolikt beror variationerna på saker som attityder till ny teknik, graden av upplevd kontroll och vem som betalar.

Allmänheten kräver stora insatser för risker med låg sannolikhet men med stora konsekvenser om olyckan väl är framme. Det ser vi nu, efter den svåra stormen i södra Sverige, när många vill se alla kraftledningar i Sverige nedgrävda, trots att det skulle innebära orimligt höga kostnader. Däremot negligeras risker som är kända och finns i närområdet: bilåkning, rökning, alkohol, osund mat, radonhus. Vi reagerar starkare på nya risker än på gamla och välkända. Politiker har riskuppfattningar som liknar allmänhetens. Små grupper som är politiskt aktiva kan dock få ett oproportionerligt stort inflytande. Experter bedömer däremot risker som mindre, om de ligger inom deras ansvarsområden.

Det kan förklara den obalans vi fått när det exempelvis gäller hälsoskador vid elproduktion. Olja och kol ger betydligt mer omfattande skador än produktion av kärnkraft. Därför kommer en stängning av Barsebäckreaktorerna att öka antalet dödsfall. Enligt data från ExternE, ett EU-projekt, medför en stängning ca 200 dödsfall, de flesta i Danmark. Barsebäck i drift ger upphov till ett cancerdödsfall per år, en hälsorisk som skulle försvinna om driften upphör.

På läkemedelsområdet accepteras betydande skillnader mellan olika behandlingsformer. Att behandla en av våra vanligaste sjukdomar, högt blodtryck, kan kosta allt från 50 öre per dygn, med patentfria substanser, upp till 10 kr med de dyraste medicinerna, trots att de i många fall är likvärdiga. Det finns så kallade särläkemedel, mot ovanliga och livshotande sjukdomar, som kan kosta flera miljoner per år och patient.

Krav på riskminskande åtgärder är paradoxalt nog större på den yttre miljön än när det gäller den inre miljön, alltså vår arbetsmiljö. Det påpekade Lennart Sjöberg, Sveriges ledande riskforskare och professor på Handelshögskolan, i en artikel i Ekonomisk Debatt för en tid sedan. Det beror sannolikt på upplevelsen av kontroll och på att vi är vana vid arbetsplatsen. Det gäller även arbetsmiljöer som innehåller extremt farliga potentiella risker. Man jobbar där dag efter dag, år efter år, vänjer sig vid miljön och upplever den som ofarlig, framhåller Sjöberg.

Får vi någonsin en rationell resursfördelning där insatserna för att rädda liv är ungefär lika stora i olika samhällssektorer? Det är en utopi, menar Sjöberg, eftersom många faktorer förutom antalet räddade liv påverkar besluten. Men om skillnaderna uppmärksammas kan vi åtminstone hoppas på att de gradvis minskar.
___________________

Olika kostnader för att rädda ett liv:

14 miljarder kronor
Reducera barnleukemi genom att
gräva ned kraftledning (Bergshamra).

250 miljoner kronor
Återföringssystem för bensinavgaser

100 miljoner kronor
Brandskydd vid vårdanläggningar

4,5 miljoner kronor
Skydd för hotade kvinnor

2 miljoner kronor
Eliminering av dödsstolpar i trafiken

1 miljon kronor
Radonsanering

0,5 miljoner kronor
Massundersökning prostatacancer

30 000-80 000 kronor
Nikotinläkemedel

5 000-15 000 kronor
Rådgivning till rökare

_____________________

Det finns flera sätt att beräkna värdet av ett räddat liv. En metod bygger på uppgifter om vad människor betalar för säkerhetshöjande utrustning eller vad som betalas extra för riskfyllda jobb. Man kan också utgå från enkäter där individer får uppge sin hypotetiska betalningsvilja för riskreduktion. Inom trafikområdet har man kommit längst med metoder att sätta värde på “ett statistiskt liv”. Vägverket har använt livsvärden sedan slutet av 1960-talet i sina samhällsekonomiska kalkyler. Enligt en studie av statens institut för kommunikationsanalys (Sika) är värdet på ett räddat liv för närvarande 17,5 miljoner kronor (2001 års prisnivå). Sika rekommenderar intervallet 10-30 miljoner kronor för att belysa osäkerheten. I andra länder finns också beräknade livsvärden. De varierar med inkomsterna. I ett rikt land ligger värdet högre. Japan är mest riskavert med 70 miljoner kronor för ett räddat liv. I USA uppskattas värdet till drygt 40 miljoner kronor, i ett land som Portugal bara en halv miljon.
Källa: Joakim Ramsberg: “Are all lives of equal value?”, ESO 1994:14, Tobaksfakta, Sika och The Economist.