Så kan klyftan överbryggas

Den skarpaste kritiken mot det politiska systemet kommer från ekonomer. Från det hållet levereras också recepten på vad som bör göras åt problemen och analyserna av vad som oundvikligen kommer att ske:

“Låt marknaden sköta mer”, är ekonomiprofessor Bo Söderstens råd. Den allt friare ekonomin utgör ett hot mot politikernas makt, och penningpolitiken har de ju självmant överlämnat till experterna.

Ekonomiprofessor Lars Calmfors föreslog i höstas att experternas roll i politiken skulle stärkas. Hans konkreta idé var att en tribunal av experter skulle få yttra sig om viktiga ekonomisk-politiska förslag innan de behandlas av riksdagen och att experter skulle få möjlighet att fråga ut politikerna offentligt inför vissa beslut.

Tvingas möta kunskapen

Experter skulle inte ersätta politiker men dessa skulle tvingas konfrontera sina bedömningar med den vedertagna kunskapen och därför också ordentligt motivera sina ställningstaganden. Det skulle leda till bättre beslut och samtidigt kanske minska kritiken mot politikerna för populism och bristande kompetens.

“Den genomsnittliga väljaren kan inte vara välinformerad om allt. Därför kan de politiskt verksamma manipulera information. Medialogiken kräver också korta, förenklade besked och en politiker ska vara slagkraftig i debatten snarare än kunnig och saklig”, säger Lars Calmfors.

Han menar att experterna är eniga om mycket, till exempel inom arbetsmarknadspolitiken. Men det är en kunskap som ofta negligeras i den allmänna politiska debatten. Med mer sakligt motiverade beslut av politikerna skulle medborgarna lättare kunna utkräva ansvar för enskilda beslut. Idag har väljaren bara stora paket av politik att ta ställning till vart fjärde år.

Oundvikligt

“Politikerna kommer i allt mindre grad att leda vården och skolan. Det är bara politiskt revirtänkande som håller emot, men det kommer lik förbaskat att ske”. Det tror Jan Bröms, chefsekonom på SACO, som under många år har studerat den offentliga sektorn och särskilt sjukvården.

“Nu gäller det bara att hitta en ny teknik för politisk styrning”.

Lobbying är en form av styrningsförsök, som särskilt intresseorganisationer och storföretag använder sig av i ökande utsträckning. Det framgår av en av Demokratiutredningens rapporter. Näringslivet har blivit skickligare på att påverka beslutsfattarna. Ofta används konsulter men kontakterna sker dock framför allt med tjänstemännen och i mindre utsträckning med politiker.

En överraskande stor del av den politiska makten ligger också hos tjänstemännen, fann statsvetaren Shirin Ahlbäck i sin doktorsavhandling. “Det är viktigt för demokratin med oberoende kunskap. De politiska besluten tas idag i ett makalöst tempo som går ut över grundligheten. Experternas synpunkter bör debatteras mer, men samtidigt måste det vara klart att det är politikerna vi kan utkräva ansvar av”, säger Shirin Ahlbäck.

Bolagisering en utväg

Ett sätt att bryta politikermakten ute i kommunerna är att lägga över tillgångarna i kommunala företag. Idag är hälften av bostads- och energibolagen bolagiserade. Det blir också allt vanligare att kommunala verksamheter samägs med privata intressenter – också det ett sätt att bryta den ensidiga politikermakten.

1998 fanns 505 stycken sådana blandade företag, eller 28 procent av alla kommunala bolag. Särskilt vanligt har detta blivit inom energisektorn.

I Norrköping har kommunen ett energibolag ihop med Sydkraft och styrelsen består idag av fem personer varav tre är politiker. VD Bengt Egard tycker att det är bra att samgåendet har lett till mindre ideologi och politiska viljor och mer professionell fokusering på verksamhetsfrågor. “I en sådan här mogen och avreglerad bransch är det bättre med konkurrens”, säger han.

Tjänstemännens sätt att hantera

oacceptabel politisk styrning är att “rösta med fötterna”. De slutar, helt enkelt. På senare tid har framför allt en rad socialchefer slutat. Ett av problemen är de ekonomiska besparingarna. Ett annat är att man har olika syn på lagar och domstolsutslag som berör verksamheten. Ett tredje problem är den oklara rollfördelningen.

I en undersökning som refereras i Demokratiutredningen talas om att det finns en föraktfull attityd mot akademisk utbildning från vissa kommunalråd. Samtidigt konstaterade statsvetaren Stig Montin i en rapport åt Landstingsförbundet att det är personalen i sjukvården som ger landstingen den legitimitet de åtnjuter, men att folk godtar politikerstyret så länge verksamheten fungerar väl.

Fler eller färre politiker?

Vad säger då politikerna själva? Socialdemokraternas svar, som formulerades på partikongressen nyligen, är att öka antalet förtroendevalda – med 10.000 på tio år. Men det kanske bara är en dröm, ty när tidningen Kommun Aktuellt före s-kongressen gjorde en enkät bland partiets kommunalråd ville inte ens var femte öka antalet politiker.

Socialdemokraternas partisekreterare Lars Stjernkvist kan tänka sig att partier som har svårt att få fram kandidater ger platser åt andra än partimedlemmar – åtminstone i domstolarnas nämnder.

“Men det här duger bara som absolut sista lösning. Partierna måste ha nomineringsrätten och väljarna veta vem den valde representerar och kunna utkräva ansvar”.