Så fixar man matcherna

Ända in på 1980-talet var elitfotboll en fritidssyssla i Sverige, åtminstone delvis. Allsvenskans spelare hade ofta jobb som brandmän eller brevbärare, typ, vid sidan av planen. Ändå kunde ett gäng glada halvamatörer från IFK Göteborg vinna Uefacupen under decenniet. Två gånger.

Det skulle aldrig hända i dag, och inte bara därför att Uefacupen har gått i graven. Den europeiska fotbollsbranschen har genomgått en förvandling, nästan lika genomgripande som den inom flygindustrin. Numera styr pengarna elitfotbollen på ett sätt som knappast någon kunde föreställa sig då.

I de bästa ligorna är korrelationen mellan vad en klubb betalar i spelarlöner och slutplaceringen i serien omkring 90 procent. Sverige ligger i Europas utkant, både geografiskt och fotbollsmässigt, och här är siffran 70 procent. Men nu drar Malmö FF, tack vare inkomstbringande internationellt cupspel i höstas, ifrån de svenska rivalerna så mycket ekonomiskt att klubben med hög statistisk sannolikhet kommer dominera svensk fotboll under kommande år (se sid 28).

Det är lätt att tro att det dödar intresset för sporten om ett fåtal lag blir för dominerande. Men faktum är att erfarenheterna från Europa snarast pekar på motsatsen. I praktiken är det bara tre eller fyra lag i varje land som gör upp om titlarna. Men dessa lockar publik även till övriga lags arenor och ökar intresset också från deras supportrar och från media.

Det är alltså bra för svensk fotboll att Malmö går bra, sportsligt och ekonomiskt. För att höja nivån ytterligare borde man skrota kravet på att ideella föreningar äger röstmajoriteten i klubbarna. Det skulle öppna nya penningkranar och kanske, kanske skapa förutsättningar för en ny svensk europeisk cuptitel på sikt.

Grekland är tillbaka

Det har varit oroväckande tyst om Grekland i spalterna. Tills i måndags. Läs Olof Manners pricksäkra krönika på sid 13.