Så fick Robur straffrea

Torsdagen den 14 februari 2008 sålde Swedbanks fondbolag Robur aktier i handelsbolaget G & L Beijer. Inget märkvärdigt med det. Robur är landets största fondförvaltare och säljer och köper mängder av aktier varenda dag. Men just i den här affären var lite speciell genom att Roburs ägande gled under 5 procent i det industriella handelsbolaget.

Det betyder att ägarförändringen ska anmälas till Finansinspektionen (FI) enligt de så kallade flaggningsreglerna. (Se faktaruta på sidan 44.)

Men inte förrän den 13 mars, nästan en månad för sent, rapporterade Robur saken till FI.

Det var den sjunde flaggningen som Sveriges största fondbolag hade missat under åren 2007-2008. Strax därpå kom också en åttonde lapsus, (se lista på sidan 45).

Robur blev till slut anmält för elva regelbrott (tre visade sig dock vara korrekt rapporterade) och FI:s straffavgifter låg, enligt då gällande taxa, på totalt runt 20 miljoner kronor. Swedbanks koncernchef Michael Wolf reserverade också noga summan i bankens bokslut för år 2009.

Men FI är uppenbarligen mildare än Michael Wolf trodde – betydligt mildare. Av de åtta överträdelserna har inspektionen avskrivit sex, utreder fortfarande en och fällde i våras Swedbank i ett ärende, G & L Beijer. Därför kunde Michael Wolf i halvårsrapporten 2010 lägga tillbaka 19 av de reserverade 20 miljonerna till bankens resultat.

I den enda fällningen gav inspektionen dessutom Swedbank nästan 80 procent rabatt på straffavgiften då den sänktes från 570 000 till 120 000 kronor.

Swedbank hade argumenterat inför FI för att slippa straffavgift för sitt agerande i G & L Beijer, eller åtminstone få den sänkt. Argumenten var att Robur hade minskat sin maktposition, inte ökat den. Att det bara gällde en flaggning under femprocentsspärren. Och att det endast gällde röstsvaga B-aktier, så att det var femprocentsgränsen för kapital, inte röster, som passerades.

Finansinspektionens enhetschef Mattias Anjou och jurist Robert Karlsson ställde sig kallsinniga till Swedbanks undanflykter. Inget av Swedbanks argument hade stöd i lagen. Men på grund av inspektionens långa handläggningstid – från augusti 2008 till mars 2010 – sänkte de ändå avgiften.

Det var alltså inspektionens eget sölande som ledde till att Swedbank fick rabatt. Men medan FI teg om Roburs sex nedlagda fall offentliggjorde myndigheten när den avskrev eller sänkte avgifterna för andra storägare som missat eller struntat i att flagga. Inspektionen hänvisade även i de fallen till långa handläggningstider, vilket Affärsvärlden.se har skrivit om.

– 2008 hade vi andra rutiner och i viss mån också mindre resurser. Det var ett dramatiskt år (finanskrisen slog till med full kraft hösten 2008, reds anm). Vi hann helt enkelt inte med, säger presschefen Jonatan Holst.

Förra året såg Finansinspektionen över hur den arbetade med flaggningar och ändrade även avgiftssystemet.

– Vi är själva kritiska till hur det fungerade tidigare och det är ett av skälen till varför vi inte arbetar på det sättet i dag, säger Jonatan Holst.

Men enligt Anders Dahl – som arbetade i olika positioner på Robur 1999-2007, bland annat som chef för aktiehandeln – är det hela obegripligt eftersom reglerna är tydliga.

– Med de riktlinjerna som finns så är det mycket svårt att förstå att det ska ta sådan tid att fatta beslutet – det är egentligen lätt materia då reglerna är glasklara, säger Anders Dahl.

Han är numera på SIS Ägarservice som specialiserar sig på att följa aktieägandet i börsbolagen, och var den som upptäckte missarna och anmälde ärendet till Finansinspektionen i maj 2008.

Av Anders Dahl fick Finansinspektionen allt serverat på silverfat, med bolagsnamn, tidsangivelser och ökningar eller minskningar. Det var en lätt sak att i den dåvarande avgiftstabellen avläsa hur stor straffavgiften skulle bli.

Men FI agerade inte förrän mer än ett år senare. Den 2 juli 2009 ställde inspektionen frågor om missarna till Robur.

– Då hade några av dem preskriberats, något som händer efter två år. Dessutom skedde två av dem innan de nya reglerna trädde i kraft den 1 juli 2007. Efter korrespondensen med Robur skrev vi även av fyra stycken ärenden och gick vidare med två, säger Jonatan Holst.

Men av de sex fallen kan endast ett – en flaggning i Orc Software som Robur missade andra kvartalet 2007 – ha varit preskriberat 2 juli 2009. De andra hade månader kvar till deadline.

Swedbank hade helt enkelt tur då inspektionen hade interna problem och gav amnesti. Fast det hindrade inte att en annan som felade samtidigt som Robur åkte dit rejält.

Våren 2009 klippte FI till med sin högsta straffavgift hittills, 4 miljoner kronor, för att den amerikanska hedgefonden TPG-Axon Capital Management LP hade missat en flaggning.

Fonden minskade den 28 februari 2008 sitt innehav i gruvföretaget Lundin Mining till under 5 procent av aktierna, men rapporterade inte saken förrän drygt två månader senare, i maj 2008.

Amerikanerna missade alltså sin flaggning samma månad och år som Swedbank gjorde fel i G & L Beijer. Amerikanerna sölade visserligen en dryg månad längre än Swedbank, men på den tiden gjorde förseningens längd ingen större skillnad för straffavgiften.

En annan skillnad var att amerikanerna inte skickade in några ursäkter eller förklaringar till FI utan prompt erkände misstaget, förbättrade sin kontroll samt anlitade en advokat och två biträdande jurister på sitt Londonkontor för att bättre följa reglerna framöver.

Men den avgörande skillnaden var att FI hann döma ut avgiften under de gamla reglerna, som byggde på börsvärdet på det bolag som hade handlats. Lundin Mining var vid den tiden värt 7,5 miljarder kronor.

Med Robur sölade FI ytterligare ett år, så de nya reglerna för straffavgifter, som kom 15 februari 2010, hann börja gälla. Det nya avgiftssystemet är en trappa. Ju längre flaggningen dröjer desto dyrare blir det. Tidigare betydde tiden inte så mycket, vilket kunde leda till att ägare som var försenade med en flaggning struntade i att flagga och chansade på att inte bli upptäckta, enligt Jonatan Holst.

– Det här ger incitament till bolagen att komma in med försenade flaggningar så tidigt som möjligt, säger han.

Eftersom FI drog fötterna efter sig blev straffskillnaden mellan Robur och TPG-Axon nästan 3,9 miljoner kronor.

Franska finansinstitutet Axa hade inte heller samma tur som Robur. I juni 2008 fick Axa betala 1,5 miljoner kronor. Fransmännen hade glömt att flagga då de gick över 5 procent i Tele2. Axa gick till domstol, men förlorade.

Samtidigt som Robur missade flaggningarna hade bolaget även andra problem. Fondbolaget hade registrerat lägre förvaltaravgifter för två fonder, Rysslandsfonden och Mixfonden, hos FI än vad som fanns i kundmaterialet. Kunderna betalade enligt broschyren, men det är avgifterna som registreras hos inspektionen som gäller. Efter två år, 2009, upptäckte Robur missen och fick betala tillbaka 540 miljoner kronor till spararna.

Dessutom kompenserades Roburs estniska sparare med 89 miljoner kronor. Esterna hade investerat i en lågriskfond men den hade i sin tur placerat i en av Roburs högriskfonder som bland annat placerade i estniska skräpobligationer. Dubbel avgift för Robur, men inte bra för esterna då högriskfonden rasade.

Detta och annat ledde till att koncernchefen Michael Wolf fick nog. Han bytte ut Roburs vd, finansdirektör och halva styrelse. I stället satte han sig själv som ordförande och tog med sig tre Swedbankmedarbetare i styrelsen, bankens riskchef Göran Bronner, chefen för Swedbank Markets Stefan Carlsson och den dåvarande chefen för svensk bankrörelse Kjell Hedman. Ny vd efter Mats Lagerqvist blev Thomas Eriksson från SEB. Därefter har utrensningarna fortsatt, vilket har rapporterats i Silly Season-spalten på Affärsvärlden.se.

Och Robur har skärpt sig. Bolaget har flaggat ett sextiotal gånger 2009 och 2010 med bara en försening, enligt Jonatan Holst.

Men varför den myndighet som har till uppgift att se till att det är ordning och reda vid ägarförändringar inte alltid utdömer de straffavgifter som regelverket stipulerar – det vet vi inte.

Roburs klavertramp

AarhusKarlshamn

– Robur sålde 0,8 procent 29 februari 2008 och gick under en flaggningsgräns. Köparen Didner & Gerge fonder flaggade i tid, men Robur väntade till 4 april 2008.

ÅTGÄRD: Utreds.

G & L Beijer

– Robur sålde 1,5 procent i den industriorienterade koncernen den 14 februari 2008, men flaggade inte förrän 13 mars 2008.

ÅTGÄRD: Straff med rabatt. (Nedsatt straffavgift från 570 000 kronor till 120 000 kronor på grund av Finansinspektionens sölande.)

Carnegie

– Vid årsskiftet 2007/2008 köpte Robur Folksam Fond. Då deras ägande i börsbolagen slogs ihop flaggade de i Husqvarna, men inte i Carnegie där bolagen tillsammans hade 5,4 procent.

ÅTGÄRD: Ingen. (FI utredde inte, oklart varför.)

Hexagon

– Robur minskade under fjärde kvartalet 2007 sitt ägande till under 5 procent av rösterna utan att flagga.

ÅTGÄRD: Ingen. (FI ansåg att det nästan hade gått två år, vilket är preskriptionstiden, då FI tittade 2 juli 2009.)

NCC

– I oktober 2007 ökade Robur sitt innehav till mer än 5 procent av kapitalet och i november samma år minskade fondbjässen till under 5 procent. Robur flaggade ingen av förändringarna, men flaggade vid en senare ökning i januari 2008.

ÅTGÄRD: Ingen. (FI ansåg att det nästan hade gått två år, vilket är preskriptionstiden, då FI tittade 2 juli 2009.)

Orc Software

– Under tredje kvartalet 2007 ökade Robur innehaven till mer än 5 procent och under fjärde kvartalet 2007 minskade Robur till under 5 procent. Fondbolaget flaggade inte för någon av förändringarna, men när Robur ökade igen flaggade bolaget 11 april 2008.

ÅTGÄRD: Ingen. (FI ansåg att det nästan hade gått två år, vilket är preskriptionstiden, då FI tittade 2 juli 2009.)

Beijer Alma

– Robur minskade innehavet till under 5 procent av kapitalet under tredje kvartalet 2007 utan att flagga alls.

ÅTGÄRD: Ingen. (Bedömdes ha skett innan FI fick ansvaret för flaggningar 1 juli 2007.)

Tradedoubler

– Under andra kvartalet 2007 ökade Robur till mer än 5 procent utan att flagga.

ÅTGÄRD: Ingen. (Skedde innan FI fick ansvaret för flaggningar 1 juli 2007.)