Så enkla är inte sambanden längre

Inflationen i Sverige är på väg upp, men stiger inte så snabbt som Riksbanken förväntat. I augusti låg inflationstakten kvar på 1,1 procent sedan juli, medan takten för KPIF (med fast bolåneränta) låg kvar på 1,4 procent. Jo, visst är vissa priser på väg upp, men andra drar nedåt eller håller emot en ökning för inflationen. Bland annat prisökningar på el och kläder har dragit upp inflationstakten de senaste tolv månaderna.

Riksbanken pekade i sin senaste penning­politiska rapport på att även tjänstepriserna som ingår i konsumentprisindex (KPI) tagit mer fart i år, som hittills ökat med 2,0 procent i genomsnitt. Att jämföra med förra årets ökning på 1,3 procent. Men det handlar inte om att tjänsteföretagen i allmänhet lyckats höja sina priser mer i år än förra året. Det handlar i stället om att priserna stigit på vissa tjänster, som exempelvis restaurang och banktjänster.

Priserna på flygresor svänger kraftigt och påverkar inflationen upp eller ned beroende på månad och när flygbolagen anpassar priser efter säsong. Exempelvis i augusti föll priserna på utrikes flygresor med 27,8 procent jämfört med juli, en anpassning till att semestern normalt tagit slut för dem som har arbete.

Något som däremot stadigt dragit upp inflationen i år är sänkningen av rot-avdraget som höjt priserna på rot-tjänster. Det drar upp tjänste­priserna i KPI med cirka 0,3 procentenheter. Även en rejäl höjning av trängselskatten i Stockholm i år har drivit upp tjänstepriserna.

De tjänstepriser som ingår i KPI är inte heller helt jämförbara med förra året eftersom SCB klassat om mobiltelefoner från tjänst till vara i KPI. De normalt fallande priserna på mobil­telefoner drar alltså i stället ned prisutvecklingen på varor i KPI, medan priset på tjänster har lyfts med åtminstone ett par tiondelar till följd av denna omgruppering.

Vad jag försöker komma till är att uppgången för tjänstepriserna i år gäller vissa tjänster, skattehöjningar och även en teknisk ändring i beräkningen av mobiltelefoner i KPI. Dessutom täcker inte KPI in priserna på alla typer av tjänster utan endast dem som hushållen möts av.

Producentpriserna på tjänster, däremot, har i år gått åt andra hållet än tjänstepriserna som ingår i KPI. Producentpriserna steg i sin helhet med endast 0,4 procent i årstakt under andra kvartalet, enligt SCB, en historiskt svag utveckling. Hur hänger det ihop med en stark inhemsk efterfrågan i Sverige? Det är ett nytt fenomen som Riksbanken inte tar upp i sin rapport. De pressade tjänstepriserna kan bland annat förklaras av prisfall för transporter samt fortsatt digitalisering och pristransparens som möjliggör prisjämförelser, men också av att tjänsteföretagen möter ökad konkurrens från utländska producenter.

Riksbanken tror att det starka ekonomiska läget kommer göra det lättare för företagen att höja priserna, men nämner ingenting om att det är företag som säljer tjänster till andra företag som i hög grad står bakom det nuvarande höga resursutnyttjandet i Sverige. Det är också denna typ av företag som i relativt hög grad möter prispress och konkurrenstryck från utlandet. Det driver på utvecklingen av tjänster med hjälp av innovationer och teknisk utveckling som håller priserna nere.

Om denna insikt inte lyfts fram i Riksbankens resonemang är risken stor att inflationen åter överskattas i centralbankens prognoser. Riksbanken verkar kallt räkna med att stigande resurs­utnyttjande leder till stigande priser och snabbare löneökningar, men så enkla är inte sambanden längre.

Ett steg i rätt riktning

Riksbanken publicerade nyligen en studie där bland annat för- och nackdelar med att återinföra ett toleransintervall kring inflationsmålet diskuterades. Enligt min mening skulle det underlätta för Riksbanken att kommunicera varför det kan ta längre tid att nå målet och därmed vinna förtroende för det. Storleken på tolerans­intervallet och vilket inflationsmått som ska användas bör också övervägas.