(S)jabbel Reinfeldts gratischans

Det ska f-n vara borgerlig regering i Sverige. Hur de än gör blir det ekonomisk kris när de når makten. Oljekris på 1970-talet, bankkris på 1990-talet och global kreditkris på 2000-talet.

Och då spelar det ingen roll om krisen beror på regeringen eller inte. Den riskerar ändå att få bära hundhuvudet i allmänhetens ögon.

Vore det inte för Mona Sahlins sängkammarfars skulle läget vara riktigt nattsvart för regeringen Reinfeldt.

I Rosenbad satsar strategerna på att finanskraschen är regeringens stora chans. I kristider prövas regeringsförmågan och det är nu Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Maud Olofsson med flera ska bevisa att de klarar av att hantera situationen. I alla fall mycket bättre än en splittrad opposition. Den senaste opinionsmätningen från Synovate, som kom i helgen, visade också hyggliga förtroendesiffror.

Krisen har blivit halmstrået som ska vända opinionen till nästa val. Finansministerns budgetdisciplin, som genererat stora överskott kommer lägligt för att mildra effekterna av stigande arbetslöshet. Allmänheten ska övertygas om att det är tryggast med regeringen vid rodret när skutan riskerar att gå i kvav. De alternativa skepparna kan inte ens komma överens om åt vilket håll de ska styra.

Strategin framgick tydligt när partiledarna debatterade i SVT:s Agenda i söndags kväll.

För Fredrik Reinfeldt var det en uppenbar befrielse att få tala om vänsterpartiets vara eller icke vara i en vänsterregering. Han ifrågasatte att oppositionen kan få ihop ett regeringsalternativ och verkade inte lita på Mona Sahlins löfte om att det skulle fixa sig.

Men kanske kan Sahlin utnyttja samma dynamik som när den borgerliga alliansen formerades. Det var ju just för att den uppgiften ansågs svår, snudd på omöjlig, som varje ny uppgörelse fick sådan uppmärksamhet.

Då sa expertisen att partierna stod alldeles för långt ifrån varandra för att kunna enas. Nu slog kd:s Göran Hägglund fast samma sak. En profetia som kan visa sig ödesdiger.

Finansministerns hårda grepp om pengarna har också vänts emot regeringen. Ministrarna står inte högt i kurs när de använder samma pengar om och om igen för att visa handlingskraft. De är bara förpackningarna som är nya och även borgerliga ledarsidor har tappat tålamodet.

Det spelar heller ingen roll om det är rätt i sak eller inte när Mona Sahlin anklagar Fredrik Reinfeldt för att ha begått allvarliga ekonomiska misstag sedan regeringsskiftet.

När arbetslösheten stiger, färre är med i a-kassan, antalet socialbidragstagare ökar och sysselsättningen faller så är det regeringen som har ansvaret.

Oppositionen har en tacksam uppgift när den pekar på att det inte blev som alliansen sa före valet att det skulle bli. Det blev inte fler jobb och färre bidrag. Det blev tvärtom.

Att det sedan knappast är de borgerligas fel att lånebubblan i USA till slut sprack med oöverblickbara konsekvenser spelar ingen roll.

Socialdemokraterna satsar stenhårt på att blåsa under väljarnas besvikelse. De som redan hade det bra fick det bättre, det var väl inte så det skulle bli, folk är skitförbannade, kommer det att låta från Mona Sahlin & Co framöver.

Anders Borgs uttalanden om att effekterna av den nya regeringens politik kommer att synas efter två år tas tacksamt fram. Se hur det gick!

Ganska eländigt för regeringen, alltså. Som dock fick en gratischans när Mona Sahlin först stängde dörren för ett regeringsprogram med vänsterpartiet, för att sedan tvingas öppna den igen.

Kan man låta landet styras av en person som inte ens lyckas leda sina egna?

Trots att historien med ekonomiska kriser och borgerliga regeringar upprepar sig fick regeringen något att glädja sig åt mitt i all bedrövelse.