Rörlig avgift sämre

Nu får det vara nog! Fondsparare, med handelsminister Leif Pagrotsky, i spetsen, har svårt att smälta att fondbolagens förvaltare inte kan prestera bättre än indexfonder, trots väl tilltagna avgifter.

När bankerna dessutom visar goda vinstnivåer, anser gemene man att det borde finnas plats för avgiftssänkningar, både när det gäller banktjänster och fondsparande.Utifrån dagens avgiftsdebatt kan man tro att prestationsbaserade avgifter ska bota misstron mot avgifterna. Senast var det SEB:s VD Lars Thunell som tog tillfället till att opportunistiskt lova fonder med prestationsbaserad avgifter, enligt en avgiftsmodell lanserad i Dagens Industri.

Fast avgift

Enligt den ska fondbolaget ta ut 200 kronor i fast avgift, plus en avgift på 0,3 procent av det förvaltade kapitalet om fonden ger avkastning i linje med index förutsatt att avkastningen är positiv, samt en prestationsrelaterad avgift på 15 procent på den del av avkastningen som överstiger index. Om index backar ska den prestationsbaserade avgiften bara tas ut för den del av avkastningen som är positiv.

Även om det är bra med morötter för förvaltarna, är det knappast troligt att förvaltarna vågar trotsa flockbeteendet i någon högre grad. Modellen premierar också aktivitet i börsuppgång jämfört med aktivitet i nedgång,.

Små subventioneras

»Det är när börsen går ned som aktiv förvaltning behövs allra mest, och man ska komma ihåg att en förvaltares kostnader är lika stora oavsett om börsen går upp eller ned. Men medan det är lättare att följa med i uppgång är det svårare att ta riktiga ‘bet’ i marknaden i nedgång«, säger Christer Elmehagen, VD på AMF Pension, som är en lågprisaktör med många småsparare. Prestationsbaserade avgifter gynnar högprisaktörer, eftersom det minskar den tydliga priskonkurrensen, menar han och andra förespråkare av enhetliga avgifter.

Om småspararna, som ger bolagen stora administrationskostnader men låga intäkter, inte längre subventioneras av sparare med mycket kapital kommer olönsamma småsparare att motas bort. 200 kronor i basavgift innebär i praktiken en rejäl avgiftshöjning för dem som sparar lite.

»Prestationsbaserade avgifter är en ‘rip off’ mot kunderna, då de skulle få betala mer. Det skulle krävas 20 års sparande för att komma upp i motsvarande avgiftsnivå«, säger Christer Elmehagen, och utgår då från ett vanligt månadssparande på 200 kronor.

Även Pia Nilsson, VD för Fondbolagens förening reagerar mot en hög, fast basavgift som norm, eftersom majoriteten av fondspararna har ett mindre sparkapital än 25.000 kronor.

»För mig är det viktigt att ett förslag gynnar alla«, säger hon.

Pedagogisk press

Resultatbaserade och differentierade avgifter kan bli verklighet och har ett värde i vissa fall, men passar då bäst i vissa specifika, aktiva aktiefonder.

För en bredare grupp fonder överväger nackdelarna. Bland annat blir svårare att göra direkta jämförelser mellan olika fonder, bland annat för att det blir krångligt att redovisa dagliga jämförelsekurser.

De fondbolag som arbetar med rörliga avgifter, exempelvis Salus Ansvar Öhman, bekräftar också att det är en pedagogisk utmaning.

När det kommer till fasta avgifter är det inte tillåtet med fast grundavgift i kronor enligt Lagen om värdepappersfonder. Enligt Fondbolagens förening finns det bolag som fått nobben av finansinspektionen. Det är tillåtet att ha en fast avgift, men den måste uttryckas i procent.

Men regler är till för att ändras när det är motiverat. Men i det här fallet finns betydligt bättre sätt att främja konkurrensen, och därmed prestationsviljan hos bolagen. Allt talar för att en slopad »flyttskatt«, reavinstskatt vid fondbyten, skulle höja temperaturen på marknaden.