Finansmannen Tommy Jacobson: ”Jag hade lika gärna kunnat sitta på Hall”

Han kryssar mellan borden med sänkt nacke, fast blick och bestämd boxargång. Caféet ligger i ett torn på Östermalm, där techinvesteraren och finansmannen Tommy Jacobson bor på sextonde våningen och frun Frida på elfte.

Han är en extrem vanemänniska som vill ha saker på sitt sätt. Assistenten Nicole Hyltefors har redan ställt fram kaffe, smörgås och juice. Här träffas de varje morgon för att gå igenom dagens schema.

Tommy Jacobson slår sig ner och tar av sig Marshallhörlurarna, som han nu äger i dubbel bemärkelse, efter att Zound Industries nyligen köpte det ikoniska högtalarföretaget Marshall. Jacobson är storägare i Zound via sitt venture capitalbolag Zenith och investmentbolaget Varenne.

“Det är den största affären jag har gjort och det kommer att bli den bästa jag gjort. En ren drömaffär”, säger han nöjt.

Prislappen blev 1,3 miljarder kronor och det tog närmare ett och ett halvt år innan affären gick i lås.

“Det har varit ett 24/7-jobb”, berättar han och låter lite trött.

UTSPARKAD HEMIFRÅN

Tommy Jacobson har gått många ronder i livet på sin väg från arbetarhemmet i Linköping till hårdförhandlande finansman.

Uppväxt i ett hem där man inte skulle studera vidare efter grundskolan och med en alkoholiserad pappa, slet han sig loss från jobbet som flygplansnitare på Saab och lyckades som första person i släkten gå både gymnasiet och universitetet. Som belöning blev han utsparkad hemifrån.

”Jag är så trött på den där historien. Ja, jag hade den där barndomen och det gick så här och det vet hela Finansstockholm. Idag är det inte ens exotiskt.”

Han funderar en lång stund på varför det så ofta fokuseras på hans bakgrund. Kanske är det för att folk i finansbranschen hellre börjar sin livshistoria med Handels.

“Jag tänker ofta ‘tänk att livet blev så här’. Jag visste inte ens att det fanns ett sådant här liv när jag var 16 år. Jag hade lika gärna kunnat sitta på Hall, men jag har gjort rätt val och min stora tillgång är att jag är duktig på att rekrytera människor. Det är min styrka”, säger han.

Tommy Jacobson ser sig själv mer som entreprenör än finansman.

“Finansman vill man inte bli kallad, entreprenör ska man vara, alla jävlar är ju entreprenörer nu helt plötsligt!”

LEVDE EXIT-LIV

Och det är bolagsbyggande han brinner för.

I början av 90-talet startade han Trevise kapitalförvaltning, döpt efter “de tre vise männen” Tommy Jacobson, Sune Nilsson och Torbjörn Söderberg.

“Vi kompletterade varandra jättebra. Tobbe var skitduktig på aktier, Sune var skitduktig på rådgivning och jag var visionären som ville bygga.”

Målet var att starta en schweizisk privatbank, även om arbetarsonen från Linköping inte ens visste hur en sådan såg ut.

“Jag kom in i Stockholms finansvärld i slutet av 80-talet som aktiemäklare och jag tyckte privatbank verkade så coolt. Det skulle vara diskret och inga skyltar.”

Men det hann aldrig bli någon privatbank. Efter bara fyra dagar på börsen köptes Trevise upp av Unibank 1997 (nuvarande Nordea) för 220 miljoner kronor. Där lade han grunden till sitt kapital och sin fortsatta karriär i branschen.

Han levde ut hela registret som finansman på Stureplan i bästa Exit-stil och kraschade fullkomligt på nyårsdagen år 2000, efter att ha kräkts av stress varje morgon innan jobbet. Hans dåvarande fru skrapade bokstavligt talat upp honom från golvet och körde honom till psyket, berättar han. Sedan dess har det varit en lång, sökande väg tillbaka, för att bli en betydligt mer ödmjuk person, enligt honom själv.

År av terapi har också gjort honom bättre på att läsa människor, tycker han och det är människor han investerar i.

“De flesta aktieäffärer jag gjort i livet har gått åt helvete. Jag är ingen bra investerare. Jag är duktig på att bygga bolag och jobba med entreprenörer, där känner jag mig hemma, där kan jag bidra. Men som aktieinvesterare… om jag skulle ha drivit en aktiefond så skulle jag inte rekommendera dig att investera i den”, säger han med ett skratt.

Men att köpa in sig i bolag är ju samma sak?

”Jo jag vet, men jag tänker inte så.”

KONFLIKTEN MED WIKTOR

Efter Trevise startade han Quesada kapitalförvaltning tillsammans med Sune Nilsson, som bland annat gjorde lyckade investeringar i Unibet och kanske inte lika lyckade i Wedins. Kapitalförvaltningsdelen av Quesada köptes också upp av en bank. Den här gången var det EFG som knackade på dörren.

Tommy Jacobsson behöll den andra delen som blev investmentbolaget Varenne, som han drivit sedan dess.

”Jag tyckte det var roligare att bygga än att förvalta. När vi sålde så hade vi 4,5 miljarder i kapitalförvaltningen men det låter skrattretande lite nu”, konstaterar han.

De fick mer eller mindre tillbaka Quesada när EFG gick i konkurs och sålde det nyligen igen, nu till Wiktor Family Office.

En affär som initialt presenterades med glada gruppbilder och en prislapp på runt 150 miljoner kronor, men som sedan följts av konflikter, Swedsec-anmälan och skadeståndsanspråk från Wictor Family Office mot Sune Nilsson.

“Jag vill inte prata för Sune, det är så mycket pengar det handlar om. Det får han sköta själv”, svarar Jacobson på frågan om vad som egentligen hände.

Har du och Sune Nilsson fortfarande affärer ihop?

“Alltså han är ju inte med i Zenith, men vi umgås. Sen har vi gemensamma investerare, många av våra investerare i Zenith kommer från honom.”

ZOUND DEN STORA STJÄRNAN

Tommy Jacobson ska nu lägga allt fokus på Zenith, venture capitalbolaget som investerar i nordiska techbolag i tidiga faser.

“Jag fick nyligen in Saminvest (statligt riskkapitalbolag, reds. anm.) som den första institutionella investeraren, så vi försöker svänga om där, men det är inte så enkelt.”

2022 stängdes fonden Zenith VC 1 efter att ha rest cirka 1 miljard kronor i kapital. Zenith VC 2 har hittills rest cirka 400 miljoner kronor, med ett mål på 500 miljoner.

Bland innehaven lyfter han förutom Zound också fram Minna som jobbar med betallösningar åt stora banker och importfinansieringsföretaget Treyd, som enligt Jacobson går som tåget.

“Men Zound är den stora stjärnan i Zenith. När de är borta får vi börja om igen.”

Är du inte långsiktig i Zound nu efter köpet av Marshall?

“En kompis till mig, Staffan Persson, en tvättäkta finansman som kan förvandla den här mackan till pengar”, han viftar med smörgåsen i luften innan han fortsätter, “han sa en gång ’ jag är alltid långsiktig så länge jag äger nåt’, så det beror ju på. Om vi blir erbjudna 50 miljarder för Zound så skulle vi bli hängda om vi inte sålde.”

2019 anlitades Carnegie som rådgivare för en försäljning eller börsnotering av Zound. När planerna avbröts så störtdök värdet på de onoterade aktierna, efter att de vräkts ut på marknaden.

”Just ja, det gick ju bra, det skötte jag bra!” suckar Jacobson och blundar medan han masserar tinningen.

”Vi samlade de argaste investerarna efteråt och där stod jag i en timme och blev utskälld av 50 pers. Det var lite absurt. Så länge jag har något att säga till om så kommer vi inte att notera Zound.”

“ROLIGARE UTANFÖR BÖRSEN”

Jacobson vill helst undvika börsen helt.

“I grunden tycker jag inte att börsen är bra för ett bolag. Compliance-jobbet har blivit så stort. Ett styrelsemöte i Truecaller är 80 minuter compliance och 20 minuter business. Om man inte behöver tror jag att man ska undvika börsen så mycket man kan för businessens skull.”

Truecaller var ett av Zeniths större innehav men efter börsnoteringen så delades alla aktierna, då värda cirka 1,3 miljarder kronor, ut till de närmare 200 andelsägarna. Numera finns Truecaller bara i Tommy Jacobsons privata portfölj.

Strax efter intervjun säljer han av drygt en tredjedel av aktierna för närmare fem miljoner kronor, till en kurs han tidigare sagt att han aldrig skulle sälja för.

“Det var olycklig tajming att jag blev tvungen att sälja lite Truecaller just nu, för att investera i annat. Jag tycker också att det är roligare att handla utanför börsen och satsa på unga entreprenörer. Det är min grej”, säger Jacobsson.

RIZZO EN STEN I SKON

Hans investmentbolag Varenne är under avveckling och ska vara helt borta inom ett halvår.

“Det är snart bara det där eländet Rizzo som är kvar i Varenne nu.”

Lika gärna som han vill prata om ögonstenen Zound och förvärvet av Marshall, lika ogärna vill han prata om investeringen i krisande Rizzo Group, som varit en riktig sten i skon, ända sedan Trevise-tiden i form av Wedins.

Du har haft dem länge, gillar du skor eller?

”Du är en sån som älskar att plåga människor! Hur många gånger har du nämnt Wedins idag? Varje gång är som ett knivstick i magen! Om jag gillar skor?! Ja köp gärna ett par, jag kan fixa!”

Han gestikulerar brett och jag håller ett vakande öga på högern.

”Det har blivit ett ok som jag inte kan släppa. Först trodde jag – under en infantil period – att jag kunde tjäna pengar på dem, men efter 15 år så insåg jag ju att det inte gick. Nu har jag dem för personalen.”

Han förklarar:

“Det är ungefär 400 anställda i Norge och Sverige, många av dem ensamstående kvinnor. Om jag kan klara bolaget och rädda jobben för dem skulle det vara fantastiskt. Det är lite av en pro-bono investering kan man säga. Men investerarna borde vara mer förbannade på mig, för det är ju deras pengar”, säger han och skakar på huvudet.

Han är styrelseordförande i Rizzo Group och har dem även i sin privata portfölj, där han enligt Holdings är back närmare 98%.

”Jojo, pilotskolan ska man ju tro på. Vi ska dö ihop”, säger Jacobson med ett skratt.

Rizzo aviserade för en tid sedan ännu en nyemission. På frågan om han ska teckna dröjer han lite på svaret.

“Jag vet inte. Det beror lite på intresset från andra också…”

“INVESTERA ALDRIG I SPORT”

Jag river av plåstret och passar på att fråga om investeringen i Djurgårdens IF, där Tommy Jacobson var ordförande under många år.

”Jag tror det står noll i värde, om inte så borde det stå det. Numera har jag en helig regel att aldrig investera i något som har med sport att göra. Det är det säkraste sättet att bli fattig”, konstaterar han.

Han slutade som ordförande för Djurgårdens IF 2013 efter att tränaren blivit hotad till livet och där någonstans, med brinnande kors och grishuvuden, dog fotbollsintresset.

“Jag är väldigt lojal och har extremt höga krav på andra när det gäller lojalitet. Jag vill ha snälla människor omkring mig. Snällhet är det finaste som finns.”

KLIPPKORT PÅ MAKE UP STORE

Istället började han med thaiboxning och startade Kamsportstadion.

“I början fick jag stryk så ofta att jag hade klippkort på ett Make Up Store utanför jobbet där jag fick sminka mig på morgnarna, men herregud vad roligt det var”, minns han.

Frukostrutinen är avklarad och vi går vidare till klubben som ligger i källaren på Stockholm Stadion.

Det luktar ovanligt lite boxningssvett, men musiken är hög och ett lunchpass är i full gång i den stora salen, som har DIF-boxaren John Andersson och Marshall på väggarna.

”Jag är en late bloomer. Jag gick min första match när jag var 52, knockades när jag var 54 och fick en hjärnblödning av en knock när jag var 60. Jag fick lära mig den hårda vägen att en rond är tre minuter. Den är inte 2:56 som den var när jag tittade upp på klockan där och fick en spark”, säger han och pekar på de röda siffrorna på väggen.

Han tränar fortfarande varje dag året om och säger att det är det roligaste han vet, men efter alla skador så blir det inte någon mer sparring.

“Nej, den karriären är tyvärr slut, men jag ska bli den bäste på att sparka. Lowkick ska bli min nya grej”, deklamerar han.

GARDELL IDOLEN

Förebilden i fightingvärlden är australiensiske Robert Whittaker. I finansvärlden är det Christer Gardell.

“Jag tycker Gardell är den skickligaste vi har i Sverige. Det han ger sig på, jag menar ABB, Thyssenkrupp… och han skiter fullständigt i etablissemanget. Det är jag väldigt imponerad av.”

Han skiner upp och fortsätter.

“Första gången jag träffade honom var jag så nervös att jag skakade, men han var jättetrevlig. Han är en sån som får mig att känna att allt är möjligt.”

Inte mycket framstår som omöjligt för Tommy Jacobson heller, utom möjligen att bo ihop med sin fru, för det ska han inte göra.

“Aldrig! 1994 bodde jag ihop med en kvinna senast och det här funkar bra. På middagar säger folk oftast ‘Åh sådär skulle vi också ha det!'”

Han vill heller inte sitta i någon styrelse framöver.

”Den som äger mest bestämmer ändå. Jag fokuserar inte på styrelsen, jag äter lunch med VD:n”, säger han bestämt.

MÅNGDUBBLAT VÄRDET

Nicole Hyltefors spänner på honom boxningshandskarna. De jobbar nära ihop och han ser henne som en förlängning av sig själv. Då och då flikar hon in i samtalet när han tar ut svängarna lite väl mycket.

“Jag har inte ens mejl, allt går till Nicole!” ropar han och slår en serie hårda slag.

Marshallhögtalarna som pumpar ut musiken i salen har stått för 85% av Zounds intäkter och Zound har stått för 100% av Marshalls intäkter i form av licensavgifter.

Förvärvet betalades med hälften kontanter och hälften aktier vilket innebar en viss utspädning för Jacobson, som nu blir näst största ägare i Zound med 19% av kapitalet. Marshallfamiljen är störst med 24%.

“Vi har mångdubblat värdet på Zound nu. Efter att tidigare betalat 130 miljoner till Marshall varje år för att tillverka deras högtalare och hörlurar, så hamnar pengarna hos oss istället.”

Förutom Marshalls produkter så gör Zound även hörlurar under Urbanears och Adidas varumärken. Efter förvärvet av Marshall kommer Zound att byta namn till Marshall Group, något som Jacobson förordat.

“Nu är jag ute på djupt vatten men jag hoppas vi kan fokusera på Marshall och inte riktigt lika mycket på Adidas och Urbanears. Det har ju varit en lite känslig fråga huruvida vi ska ha ett eller tre varumärken. Jag tillhör dem som tycker att vi ska ha ett och nu kommer jag att trycka på ännu mer för det”, säger han.

“70% SKITINNEHAV”

Han tror även på en konsolidering av de svenska venture capital-firmorna framöver.

“De flesta är duktiga, problemet är att de flesta är ganska lika. Jag skulle kunna säga fem bolag som är precis som vi. Jag har fått frågan ’Om vi investerat i Luminar, varför ska vi investera i er?’ och det är inte så lätt att svara på, när vi är så lika”, säger Tommy Jacobson och fortsätter:

“De flesta fonder har 70% skitinnehav, 10% stjärnor och resten mediokra. Jag tror Creandum har rekordet i Europa i avkastning på en fond och det är den där de har Klarna och Spotify bland annat.”

Han funderar lite innan han utdelar ett slag mot branschen.

“Om fem år gissar jag att 25% av alla VC-firmorna är borta. Pengarna börjar ta slut för bolagen, det börjar krympa ihop nu med räntan och allt, så jag tror vi står inför en jättestor omställning. En konsolidering av VC-firmorna tycker jag det skulle vara kul att få vara med om!”

HOTADE PERSBRANDT MED STRYK

Tränaren Synøve Asplund kommer förbi och ger honom en svettig men hjärtlig kram. Klubben är hans andra hem och träningsrutinen är livsviktig.

”Jag är en extrem vanemänniska och en trygghetsjunkie. Jag har ju mina diagnoser, är bipolär och har ADHD, så jag måste ha det likadant hela tiden.”

Han äter lunch på Sturehof tre gånger i veckan och när de tog bort räksalladen från menyn så brast det.

”Den där jädra P-G (Nilsson reds. anm.) drog ju in den! ’Jag visste att du skulle ringa’ sa han, så jag är den enda som får räksallad där nu, jag skulle aldrig gå dit igen annars. Där är jag hemma.”

I kampsportshallen har han också hittat investerare. Skådespelaren Mikael Persbrandt är en av dem.

”Jag rök ihop med Persbrandt då han skulle stretcha med min dotter efter ett pass. När han tog av sig på överkroppen så hotade jag honom med stryk om han inte tog på sig tröjan. Efter det investerade vi ihop”, berättar han och fortsätter:

“Det är ett misstag att tro att det bara finns pengar runt svampen på Stureplan. Det misstaget gör jättemånga tycker jag, att man tror att Sverige är svampen. Investerare finns överallt.”

ETT STORT SVART HÅL

Det som fortfarande vid 64 års ålder driver Tommy Jacobson framåt, är längtan efter bekräftelse.

“Som liten fick jag hela tiden höra att jag var värdelös och det hänger med än idag. Jag tycker aldrig själv att jag är bra, även om jag tror att jag klarar av det mesta.”

“Mitt bekräftelsebehov är som ett stort svart hål. Ibland vill jag bara ringa Stefan Lundell på Breakit och be honom skriva nåt så jag får se mitt namn i tidningen. Det är som ett hål i mig som aldrig fylls”, säger han med ett skratt.

Jacobson byter om och vi lämnar klubben. På vägen ut uppdaterar Nicole Hyltefors honom om dagens schema. GAPF har precis mejlat angående ett samarbetsprojekt mot hedersrelaterat våld och förtryck.

“Jag ska engagera mig i lite andra saker nu, med ålderns rätt. Om jag gör ett jobb i världsklass så blir nån jävel som är rik ännu rikare. Är det bara så livet ska vara?” undrar han och tar på sig Marshallurarna igen.