Risk för dyra affärer pressar Telia

Telia har anlitat både Morgan Stanley och Merrill Lynch som rådgivare för att gå igenom möjliga affärspartners. Svenska staten har UBS Warburg som rådgivare medan Goldman Sachs överraskande nog arbetar med både Sonera och TDC (Tele Danmark). Telenor arbetar sedan tidigare med Merrill Lynch. Så ser det ut när den nordiska telekombranschen nu äntligen verkar vara på god väg att stöpas om.

Beskedet om Telias storstilta planer på att skapa ett Nordic Telecom har betydelse på flera plan. Det viktigaste är att Telia inte bara fått ett klart mandat att agera köpare, utan att Telia har råd att köpa vilken aktör som helst i Norden, både i Danmark och Finland. Nu räknar analyshusen på olika förvärvsalternativ och hur stor utspädningseffekten blir för Telia vid en nyemission.

Telia är högre värderat än de nordiska konkurrenterna och väntas därför behöva betala en premium, frågan är bara hur hög den kan behöva bli och om det leder till att Telias vinst per aktie sjunker. Det är denna osäkerhet som pressar Telaiaktien. På onsdagen pendlade Teliaaktien kring 57 procent, en nedgång med 10 procent på några dagar.

Sonera och TDC har istället stigit på spekulationer om ett kommande uppköp. I båda bolagen har storägarna – amerikanska SBC och finska staten – mer eller mindre öppet deklarerat en vilja att sälja av sina aktier. Noterbart är att både finska och danska analytiker verkar se just Telia som den industriellt mest sunda affärsparten.

Det finns andra samarbetspartners som kan passa in i Telias nordiska strategi. I Finland finns förutom Sonera även det mindre Elisa, med Radiolinja. Den senare har en fördel i att bolaget varken är hårt skuldsatt eller äger andelar i osäkra 3G-lincenser.

I Danmark finns förutom TDC även Sonofon, idag ägt till 54 procent av Telenor och 46 procent av amerikanska Bell South. Enligt uppgift till Ekonomi24 talar Telenor och TDC återigen med varandra, något som skulle bädda för att Telia förvärvar Sonofon istället.

Bell South hör, i likhet med TDCs storägare SBC, till den grupp av amerikanska teleoperatörer som tröttnat på sin europeiska satsning och är påväg att sälja sina aktier. En möjlig utveckling är därför att Telia köper Bell South aktier i Sonofon redan innan TDC och Telenor förhandlat färdigt, enligt Ekonomi24s källor.

Att svenska regeringen öppet låter Telia ta initiativet i den nordiska strukturomvandlingen har tagit övriga politiker på sängen. Statsminister Göran Persson ringde själv upp moderatledaren Bo Lundgren, i Washington förra veckan, för att försäkra sig om att näringsutskottet skulle ta upp Telia på tisdagens möte. Näringsminister Björn Rosengren fick under helgen kontakt med näringsutskottets ordförande moderaten Per Westerberg, som själv befann sig i Warsawa. Och vänsterns Johan Lönnroth blev brutalt överkörd.

Dessförinnan lär näringsdepartementet ha sysselsatt ett dussin jurister för att utreda möjligheterna för Telia att genomföra en eller flera nordiska strukturaffärer utan att behöva gå vägen via ett godkännande av riksdagen. Det var när detta visade sig omöjligt som statsministern fann det för gott att kontakta näringsutskottets ordförande för en snabbehandling.

Möjligen fungerade bråket kring Postens misslyckade förvärvsförsök av ASG för två årsedan som en varning. I ASG-affären fick regeringen bara drygt en vecka på sig att reagera och det var för kort tid.

Någon nordisk konstruktion med parter som samarbetar på lika villkor är det inte heller tal om, enligt Ekonomi24s källor. Det handlar om rena aktieförvärv eller kontantförvärv där Telia blir den köpande parten, precis som i fjolårets förvärv av norska Netcom Asa.

Huvudkontorsfrågan blir då inte någon verklig stötesten eftersom Telia bestämmer det självt. Risken är förstås att Telia därmed visar sig för självgott. I bildandet av Nordea verkar det som om Hans Dalborgs ödmjuka nordiska diplomati trots allt fungerade som dörröppnare. Och huvudkontoret blev kvar i Stockholm.

Däremot skissas det redan nu på att skapa ett framtida holdingbolag – just Nordic Telecom – som vilar på tre ben – det fasta nätet, mobilnätet samt ett internationellt carrierben. Vart divisionskontoren för de tre respektive delarna hamnar beror förstås på vilka tre parter som tillslut kommer ingå.