Risk för bakslag i världsekonomin

Vart är räntorna på väg? Det råder ingen tvekan om att de är på väg upp i USA i alla fall. Där närmar sig inflationen målet på 2 procent. Troligtvis nås och överskrids det under 2017.

Efter ett års avvaktan, höjde USA:s centralbank Federal Reserve därför styrräntan till 0,75 procent i december. Och dess penningpolitiska kommitté är inne på att fortsätta med räntehöjningar under året. Den nya räntebanan indikerar tre höjningar 2017.

Det beror på övertygande data om en allt hetare arbetsmarknad och ett ökat tryck på löneutvecklingen i USA. Dessutom är förväntningarna på den tillträdande presidenten höga. Genom skattesänkningar, infrastrukturinvesteringar och ökad sysselsättning väntas han elda på hushållens konsumtion så att inflationen accelererar.

En sådan politik motiverar en snabbare takt i räntehöjningarna. Det kan bli ytterligare tre stycken under 2018.

Men hela scenariot förutsätter att Donald Trumps politik verkligen leder till ökade investeringar och fler jobb, som i sin tur lyfter USA:s BNP-tillväxt några snäpp.

En optimistisk prognos för BNP-tillväxten är 2,5 procent 2018. Ett scenario där den tioåriga obligationsräntan kan komma att nå över 3 procent samma år. Än så länge verkar flertalet prognosmakare luta åt det optimistiska hållet, men det kan vara klokt att ha alternativa scenarier i bakfickan.

Det finns nämligen flera motverkande krafter som kan hålla nere takten för tillväxten och därmed inflation och räntehöjningar.

Det första gäller budgetunderskottet. Om Donald Trump under sina första 18 månader får igenom ett stimulanspaket på motsvarande 1 procent av BNP skulle det federala budget­underskottet växa från strax under 3 procent till nära 4,5 procent av BNP i slutet av 2018, enligt Oxford Economics beräkningar. Det är möjligt att en majoritet av republikanerna i USA:s kongress blockerar förslag som leder till ett snabbt växande budgetunderskott. Därför kanske det inte blir så omfattande stimulanser som finansmarknaden hoppas på och som återspeglas i dagens stigande börskurser.

För det andra är det möjligt att Donald Trump gör allvar av sina ambitioner att resa handelshinder mot omvärlden. Det skulle dämpa världshandeln. Presidenten i USA har större handlingsfrihet i sådana frågor, det är en faktor att ta på allvar.

För det tredje, och kanske allra viktigast, kvarstår den starkaste kraften mot stigande inflation och räntor, och det är en lägre tillväxt under de närmaste åren.

Under det senaste året har flera tunga prognosmakare, som OECD och IMF, reviderat ned den potentiella tillväxten i många länder. Genomsnittstillväxten beräknas vara lägre än under 1980- och 1990-talet. Förklaringen är delvis den demografiska utvecklingen, där en åldrande befolkning och en krympande arbetskraft gör det svårare att öka produktionen.

I länder med en växande andel kunskapsintensiv tjänsteproduktion hålls tillväxten dessutom tillbaka av att företagen inte hittar den arbetskraft som matchar deras behov. Så är exempelvis fallet i Sverige för tillfället.

Dessutom har investeringarna i produktionskapital varit historiskt låga under en följd av år. Inom OECD har de varit betydligt svagare efter den senaste finanskrisen, jämfört med tidigare återhämtningsfaser efter en lågkonjunktur. Det begränsar kapaciteten och därmed den potentiella tillväxten.

Var beredd på att följa vilka krafter som är starkast framöver! Det kommer att ge vägledning om vart räntorna är på väg.

Det blir som i Usa

Även om penningpolitiken i euroområdet och i Sverige fortsätter att vara extremt expansiv under 2017 kan vi räkna med att de långa obligationsräntorna på denna sida av Atlanten i viss mån kommer följa med den uppåtgående trenden i USA, om än från en betydligt lägre nivå.