RIKSBANKENS JA: EMU-debatten drar igång

Jaet finns i riksbanksfullmäktiges svar på Calmforsutredningenoch det är enhälligt; alla åtta ledamöter – varav fyrasocialdemokrater – ställer sig bakom det.

Det kommer lägligt; debattarenan har hittills nästan heltbehärskats av nejsägare, försiktiga och tveksamma. Moderater ochfolkpartister får ursäkta, men det har faktiskt saknats enledstjärna som talar för EMU med politisk tyngd och med klaraargument.Det är värt att notera att även inom den lågt ligganderegeringen har det börjat röra på sig. När utbildningsministerCarl Tham gick ut med ett starkt nej med demokratiargumentet somgrund, följde andra ministrar efter, senast den nyeförsvarsministern (och statsvetaren) Björn von Sydow, somunderkänner Thams argumentering. Det blir allt mera uppenbartatt regeringen inom sig är lika splittrad som detsocialdemokratiska partiet.

Riksbanken går emot den försiktiga Calmforsutredningen på någrapunkter.

Den håller inte med om att Sverige har en annan ekonomiskstruktur som gör landet känsligare för så kallade asymmetriskachocker i framtiden. Sveriges näringsliv är tämligen väldiversifierat, och skiljer sig inte nämnvärt från de blivandekärnländerna i EMU.

Dessutom har omläggningen av den svenska finans- ochpenningpolitiken undanröjt risken för den typ av självförvålladechocker som vi upplevde under 1970- och 80-talen. Den skarpastekritiken bottnar möjligen i en oro hos riksbanken. Den gällerCalmforsutredningens syn på en nationellt styrd penning- ochvalutapolitik som ett slags försäkring om vi skulle hamna feloch ekonomin skulle behöva bringas på fötter. Denna syn kan fåallmänheten att tro att stimulerande räntesänkningar ochvalutadeprecieringar skulle kunna användas för att ta sig ursjälvförvållade ekonomiska chocker. Det skulle i sin tur skapastora trovärdighetsproblem. Den svenska trovärdigheten ärnyetablerad och kan lätt raseras vid nya signaler om en svenskackommoderande politik av det slag som Calmforsutredningenantyder. Inte så väl genomtänkt, dundrar riksbanken.

Riksbanken tror inte på att reformeringen av arbetsmarknaden ochlönebildningen klaras av lättare utanför EMU. -Man kan ju intelåta denna reformprocess hänga på tillgången till en egen valuta– och penningpolitik (som fullmäktige menar att Calmforsantyder). Gör man det, ökar det bara risken för flersjälvförvållade störningar.

Riksbanken tror överhuvudtaget inte det går att föra någon egenpenning-och valutapolitik, ens under den kortare tid det ärmöjligt för Sverige att stå utanför. Ty att Sverige måste gå medi EMU, förr eller senare, det är utredningen och riksbankenöverens om.

Slutligen anser riksbanken att Calmforsutredningen underskattatrisken för diskriminering – och därmed kostnaderna – vid ettutanförskap. De svenska bankerna riskerar t.ex. enkonkurrensnackdel utan samma tillgång till intradagskrediter ieuro som EMU-bankerna. Överhuvudtaget överstiger desamhällsekonomiska vinsterna kostnaderna med bredare marginal änCalmforsutredningen tror.