Respit för Europa

För två veckor sedan var eurosamarbetet en hårsmån från att falla samman, i alla fall enligt spanska El Pais som refereras av Financial Times. Frankrikes president Nicholas Sarkozy ska ha varit så arg på att Tyskland inte ville ge mer stöd till Grekland att han slog näven i bordet, bokstavligt talat, och hotade att lämna valutan.

Det gav uppenbarligen resultat. Tyskarna hoppade på tåget och så kom stödpaketet på ofattbara 7 000 miljarder kronor som fick marknaderna att skena norrut igen. Men är krisen verkligen över? Att döma av lägesanalysen som vår medarbetare i Bryssel, Bengt Ljung, gör på sidan 28, så är svaret: Ja. Med det viktiga tillägget: Fast bara på kort sikt.

Paketet ger andrum åt alla de utsatta euroländerna i framför allt Sydeuropa. Samtidigt krävs det att dessa länder reder upp sina usla statsfinanser. Det betyder lägre utgifter och högre skatteinkomster enligt samma recept som Sverige använde för att klara ut sin skuldkris i mitten av 1990-talet.

Förmodligen kommer politikerna i några av de utsatta länderna, som Portugal, att klara av att städa upp sina statsfinanser. Men det är tveksamt om alla klarar det. Andra kommer att sakna den politiska kraften att genomföra nödvändiga åtgärder och hemfalla åt det gamla vanliga fuskandet med siffror. Risken är därmed överhängande att det blir nya kriser för både euron och EU. Och då är det tveksamt om samarbetet går att rädda på nytt genom att någon dunkar handen i bordet. Eller om det ens räcker med 7 000 miljarder kronor. n

PS! På sidan 12 förklarar Niklas Ekdal varför både EU och EMU är värda att bevara. Trots allt.

Apropå…

Rökfritt: Förbud även utomhus? Lite väl hårt. Men förmodligen går det igenom.

Valvindar: Opinionsläget känns allt ostadigare. Frågan är om inte Niklas Ekdal får rätt och att Alliansen vinner.

Sårbarhet: Askan är tillbaka. Lita aldrig på en vulkan.