Reinfeldts revolution

När moderaterna nyligen gjorde ett skatteutspel där de förklarade att de håller på att lägga om sin ekonomiska politik, var det ett första steg på vägen att radikalt ompositionera partiet inför riksdagsvalet 2006. Det var också den första större strategiska förändring som Fredrik Reinfeldt gjort efter sina första 100 dagar på toppen och ett tecken på att slaget om nästa riksdagsval redan är inlett.

Revanschlusten brinner i partiet efter brakförlusten i riksdagsvalet 2002, och det lyft som Reinfeldt åstadkommit i opinionsmätningarna, till 18-20 procent, har givit mersmak. EU-valet i juni blir ett första elddop, en kontrollstation före riksdagsvalet om två år. EU-valet är också ett ödesval, om (m) inte förbättrar sig från de 15,3 procent de skrapade ihop 2002 får de bara två mandat mot tidigare 19. Då har partiet reducerats till en marginell spelare i EU-parlamentet och samtidigt fått svårare att avfärda 2002 som en engångsföreteelse.

Moderaterna genomgår en revolution, både när det gäller människorna och politiken. Bakgrunden är insikten om att partiet måste närma sig väljarna och att det inte går att fortsätta på den inslagna vägen.

Den fullständiga utrensning som inleddes efter det senaste valet och som fortsatte under förra våren innebär att i princip alla moderater på centrala poster, på kansliet, i partiledning och partistyrelse samt skuggministrar, är nya. De viktigaste undantagen är Beatrice Ask, ny ansvarig för rättsfrågor, och Per Westerberg, ny ansvarig för sociala frågor.

Slakten är historisk, inget annat parti har i modern tid genomfört så dramatiska personförändringar på så kort tid. Moderaterna styrs i dag närmast oinskränkt av 60- och 70-talister med en starkt pragmatisk hållning. Det allt överskuggande målet är att vinna valet 2006.

Förändringsarbetet drivs huvudsakligen av tre personer, förutom Reinfeldt själv är det partisekreteraren Sven-Otto “Toto” Littorin, med ett förflutet i partiet och inom kommunikation, och ekonomen Anders Borg. Borg har tidigare bland annat arbetat med Klas Eklund på SEB och på riksbanken. Som chefekonom och kanslichef är Borg en tjänsteman utan egen politisk plattform, men han utpekas ändå som en nyckelperson.

Andra personer som flyttat fram sina positioner är förra EU-parlamentarikern Gunilla Carlsson och kommunalrådet Kristina “Kicki” Axén Olin som nu är första respektive andra partiordförande under Reinfeldt. Reinfeldt själv är en långdistansare som tagit plats i toppen efter tålmodigt fotarbete och beskrivs som en god analytiker och lyssnare med förmåga att ena människor.

“Som ny partiledare för moderaterna är han borgerlighetens starkaste hopp, den tydligaste statsministerkandidaten under 40 år och dessutom den självklara ettan på Affärsvärldens lista över unga makthavare”. Med den motiveringen seglade Fredrik Reinfeldt in som en av de högst placerade nykomlingarna på Affärsvärldens årliga maktlista.
Den nya partiledningen, som består av åtta personer, har under det senaste halvåret lagt all sin tid på att se över politiken. Utgångspunkten har varit:

* Gör politiken mer verklighetsnära.
*Sluta lova sådant man inte kan hålla, som massiva skattesänkningar.
* Bli mer folkliga.

– Om man bara har visioner är det svårt att få väljarnas förtroende, vi ska driva frågor som berör människors vardag. Vi måste utgå ifrån världen som den ser ut, inte hur den borde se ut. Det innebär också att vi måste slakta en hel del heliga kor, säger Sven-Otto Littorin.

Och det är inga små kossor det handlar om, här slaktas eller plastikopereras några av moderaternas huvudfrågor som de har gått till val på de senaste 10-20 åren. Det gäller exempelvis “systemskiftet”, den gigantiska privatiseringsvåg som drog över Sverige i början av 90-talet och starkt präglar ägarstrukturen i den offentliga sektorn än i dag. I fortsättningen ska det inte spela så stor roll om en verksamhet, som skola eller vård, bedrivs i privat eller offentlig regi, det viktiga är att den fungerar väl.

Andra feta kossor är:

* Arbetsrätten, (m) motsätter sig inte längre principiellt anställningsskydd.
* Skattesänkningar, skatterna ska inte alltid sänkas i alla lägen, det skapar ingen trovärdighet. Ibland måste utgifterna få öka.

Moderaterna gjorde nyligen ett skatteutspel där de förklarade att de håller på att lägga om sin ekonomiska politik. Det innebär bland annat att skattesänkningar i större utsträckning måste komma låginkomsttagare till del.

De tre huvudområden som moderaterna har pekat ut som sina är annars skolan, brottsbekämpningen och tillväxten. Det är traditionella kärnfrågor för partiet, så har vi att göra med “kejsarens nya kläder”? Det vet vi inte förrän politiken är spikad.

Även vården och sjukersättningarna är stora frågor där politiken ännu inte ligger fast. På många sätt befinner sig moderaterna för närvarande i ett ingenmansland där många problem ännu saknar en lösning. Paradoxen är att Fredrik Reinfeldt och hans nya lag vet att de måste röra sig mot mitten för att fånga röster på vänsterkanten, samtidigt får de inte förlora sitt ideologiska fotfäste. Utan vänsterrösterna kommer de aldrig att vinna något val. Men för att göra det krävs inte bara att man skruvar i politiken utan också ett helt nytt sätt att kommunicera.

– Vi var tidigare alldeles för teknokratiska både i språk och förhållningssätt mot väljarna. Politiken måste gå att genomföra inom mandatperioden, vi måste tala om vad vi ska göra på kort sikt, inte bara på lång sikt, gå från makro till mikro, säger nye kommunikationschefen Per Schlingmann. Han är 33 år och var presschef i Moderata ungdomsförbundet när Fredrik Reinfeldt var ordförande.

Moderaterna jobbar nu utan reklambyrå, delvis på grund av sin svaga ekonomi. Valförlusten har urholkat kassan rejält och budgeten på ynka 4 miljoner räcker inte långt. Men tanken är också att budskapet till väljarna inte ska uppfinnas på någon smart byrå vid Stureplan.

– Vi kan aldrig vinna ett val med en reklamkampanj, budskapet måste komma inifrån, säger Per Schlingmann.

Samtidigt arbetar moderaterna intensivt med att öka antalet medlemmar. Även om vikande medlemsantal är ett problem för alla partier är krisen inte lika akut överallt, för moderaterna innebär nuvarande trend att de inte har några medlemmar kvar 2008.

– Vi måste sänka tröskeln för medlemskap, människor ska inte känna att det är krävande att gå med. Vi arbetar med att skapa ett system för e-sympatisörer på nätet. Det ska vara oerhört enkelt för väljarna att manifestera sitt stöd. Det kan bli en revolution för partiarbetet, säger Sven-Otto Littorin.Problemen

Väljarflykt, framför allt bland unga och kvinnor.

Dålig koppling mellan vision och realpolitik.

Dålig väljarkommunikation.

De nya käpphästarna

Bort med teknokratin, in med vardagsnära frågor.

Valbarhet, praktiskt genomförbar politik snarare än avlägsna visioner.

Pragmatisk hållning, kovändning i exempelvis skattepolitiken.