Regeringsbesvär

Det bästa man kan säga om samarbetet mellan regeringen och debåda stödpartierna, vänsterpartiet och miljöpartiet, är att detgår knaggligt. När riksdagen har drygt en vecka kvar tilljulledigheten kan man ändå konstatera att samarbetet nödtorftigthar fungerat. Regeringen har fått igenom sin budget.Men man frågar sig hur det ska gå nästa år. Är det möjligt förden socialdemokratiska regeringen att fortsätta ett samarbetesom den egentligen inte vill ha? Det är ju uppenbart fråga omett för socialdemokraterna tvångsmässigt samarbete. Efterkatastrofvalet har det blivit nödvändigt för partiledningen attförsöka ge sken av att den traditionella socialdemokratiskafördelningspolitiken ska återupprättas, vilket uteslutitsamarbete med det borgerliga blocket.

Stängt dörren

Det verkar också som om socialdemokraterna skrinlagt möjlighetenav ett samarbete med de borgerliga. Ett tecken på detta är attden socialdemokratiske ordföranden i finansutskottet JanBergqvist i riksdagens budgetdebatt riktade den skarpaste ochmest oförsonliga kritiken mot kristdemokraterna och folkpartiet.Han hävdade att dessa partier var ohederliga när det gällde attredovisa effekten av de besparingar som skulle finansiera deföreslagna skattesänkningarna.Men socialdemokraterna är inte bara parlamentariskt försvagade.Deras organisation är inte alls lika stark som förr. Denfackliga politiska samverkan har inte heller samma styrka. Påmånga håll bland aktiva socialdemokrater tror man inte längreatt problemen kan lösas genom politiska åtgärder. Lojalitetensviktar.

Allt är ekonomi

Efter valet kom regeringen överens med vänsterpartiet ochmiljöpartiet om samarbete inom fem avgränsade områden – ekonomi,sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö. Men eftersomsamarbetet ska gälla ekonomin handlar det i praktiken omallting, vilket försvarsdiskussionen visar. Socialdemokraternahar hamnat i en besvärligare situation än de velat medge.Socialdemokraterna har under ett par år stegvis lagt om sinpolitik. Koncentrationen på budgetsanering avlöstes före valetav tonvikt på de mer traditionella socialdemokratiska värdena,särskilt vård, omsorg och skola.Efter valet har i stället huvudbudskapet blivit att regeringenska skapa tillväxt och ökad sysselsättning. Med bestämda löftenom ökad sysselsättning samtidigt som inflationen ska förbli lågoch budgeten visa överskott kommer det att ställas stora krav påen politik som gynnar företagande och kapitalbildning ochsamtidigt uppmuntrar till arbete och personlig förkovran.Alla undrar förstås hur det ska kunna ske tillsammans medvänsterpartiet och miljöpartiet. Det senare vill inte alls hahög tillväxt eftersom det sägs utarma miljön utan anser därföratt arbetslösheten ska minskas genom arbetsdelning i stället förgenom ökad tillväxt. Vänsterpartiet vill visserligen ha högretillväxt men hävdar, som enda riksdagsparti, att en sådan börstimuleras fram genom offentliga utgiftsökningar. En sådanpolitik är inte minst miljöpartiet motståndare till.

Höga förväntningar

Hittills har den interna opinionen i samarbetspartierna lugnatsmed att det inte gick att få så stort inflytande eftersombudgeten för nästa år nästan var färdig. Men när det gällervårbudgeten är förväntningarna desto högre. Särskilt inomvänsterpartiet finns kritik mot att partiledningen har gjort förstora eftergifter.Inom vänsterpartiet och miljöpartiet pågår nu förberedelsernaför förhandlingarna med regeringen om vårbudgeten som skapresenteras i mitten av april. Där fastställs utgiftstaket förår 2000 liksom ramarna för de 27 utgiftsområdena. Regeringenhåller sitt traditionella tvådagarsmöte på Harpsund den 17-18december då vårbudgeten ska diskuteras.Det nya näringsdepartementet under Björn Rosengren och MonaSahlin avser att komma med en rad förslag som ska leda till ökadtillväxt. Här kan det bli fråga om att slakta heliga kor och dåförvånar det inte om det kan bli motstånd från de samverkandepartierna. Det kan inte minst gälla inom arbetslivsområdet.

Splittring inom s

Det problematiska regeringssamarbetet tycks ha skapat splittringockså inom det socialdemokratiska partiet, eller kanske gjortmeningsskillnaderna mera tydliga. Flera av de nyaregeringsmedlemmarna uttalar sig friskt om både det ena och detandra, vilket ofta vållar motsättningar.Ett stridsämne är de hushållsnära tjänsterna där Mona Sahlin ochMargareta Winberg har olika uppfattning, delvis också BjörnRosengren. Lars Engqvist har framfört uppfattningar på detsociala området som irriterat Maj Inger Klingvall. Det harsäkert varit vanligt att statsråd också i tidigare regeringarhaft olika uppfattning, men sällan offentligt.När försvaret för någon vecka sedan krävde 9 miljarder ikompensation blev det öppen strid mellan försvarsminister Björnvon Sydow och finansminister Erik Åsbrink. Någon verklig lösningav konflikten blev det aldrig. Försvaret fick låna av sig självtoch statsministern sade att detta bara var en budgettekniskuppgörelse för 1999.

Nytt val i juni

Här stod stödpartierna på finansministerns sida. Särskilt förmiljöpartiet som i motioner föreslagit stora nedskärningar iförsvaret men också för vänsterpartiet var det svårt attacceptera ökade budgetutgifter för försvaret när de själva fåttigenom så litet i budgetförhandlingarna. Båda partierna kommeratt beskriva försvarsbeslutet som en stor framgång.I februari ska socialdemokraternas egen analysgrupp vara färdigmed sin rapport om årets valnederlag. Kanske kommersamarbetsplanerna att påverkas av detta. Det är också dags attfundera på hur ett nytt valnederlag i Europaparlamentsvalet den13 juni ska undvikas. Förra gången, 1955, ficksocialdemokraterna 28,5 procent. Valdeltagandet var 41 procent,vilket betyder att 12 procent av valmanskåren röstade påsocialdemokraterna.