Regeringen tror på konkurs

Trustorvarning är utfärdad. Misstanken gror om att det är skojare som är i farten i Saab Automobile, okända internationella “finansmän” med diffusa tillgångar.

Med den inställningen är det inte underligt att regeringen har bestämt sig för att vara benhård. Statsminister Fredrik Reinfeldt har slagit fast att staten inte ska ta på sig rollen som riskkapitalist när inte ens de normalt mest riskvilliga på marknaden tror att Saab har en framtid. Och Reinfeldt var tydlig när han sommartalade i Vaxholm i lördags. Han raljerade över oppositionens krav på industristöd.

Den retoriska frågan “vi kanske ska köpa bilfabriker?” drog ner skrattsalvor och statsministern framhöll omställningsprincipen: “nya jobb ska komma när gamla går förlorade.” Det är ingen idé att komma till regeringen för att få förluster täckta i industriföretag, slog Reinfeldt fast.

Koenigsegg Group måste alltså hitta hela finansieringen för Saab-förvärvet på den privata marknaden, utöver de eventuella lånen från Europeiska Investeringsbanken. Staten kommer inte att ge några överbryggningslån och för att regeringen ska garantera EIB-lånen på drygt fyra miljarder som köpet av Saab från GM förutsätter måste resten av finansieringen vara trovärdig.

I dag är den knappast det. Var pengarna ska komma ifrån är “höljt i dunkel”, som TT skrev när Koenigsegg Group trumpetade ut att det nu finns ett bindande köpeavtal med GM.

Koenigsegg Group ska själva betala 720 miljoner för något som sägs vara värt elva miljarder. Det är kanske inte så underligt att jämförelsen med Trustor kommer i gång. Särskilt som företrädarna för Koenigsegg hittills inte har givit regeringen den minsta insyn i hur affären ska genomföras. “Om de hade haft rent under så hade vi fått se det”, lyder en målande beskrivning från initierade kretsar.

Särskilt misstänksam blev man i kanslihuset när finansiären Mark Bishop hoppade av i juli. Bishop var den person regeringens tjänstemän hade störst förtroende för i konsortiet. När han valde att kliva av stegrades farhågorna om att allt inte stod rätt till. Förklaringen om att han inte ville vara med om medieexponeringen verkade krystad.

Just nu befinner sig alltså Saabaffären i ett Moment 22. Regeringen utfärdar inte garantier för EIB-lånet så länge inte resten av finansieringen är klar. Koenigsegg Group får inte tag på ytterligare tre miljarder på den privata marknaden så länge inte regeringen ger garantier för EIB-lånet.

I och med att rekonstruktionen är slutförd kan Saab åter begäras i konkurs. Sannolikheten för det växer dag för dag. De nya ägarna saknar uppenbarligen finansiella muskler och Saab säljer bara några hundra bilar i månaden.

Viljan att leverera på kredit till Saab är rimligtvis låg. Leverantörer som redan har blivit blåsta på en stor del av sina fordringar i rekonstruktionen vill sannolikt inte bli det igen. Det ser alltså ut att snabbt gå mot en konkurssituation. Då ställs saken på sin spets.

Ska regeringen låta Saab gå omkull och öka den redan höga arbetslösheten bland industriarbetare i Västsverige mindre än ett år före ett val? Just nu verkar svaret vara ja. Regeringen tänker fullfölja den hårda linje som hittills gått hem i opinionen (utom möjligen i Trollhättan).

Ansvar kommer att bli Fredrik Reinfeldts och den borgerliga alliansens mantra inför valet. Och ansvar är att inte kasta bort skattebetalarnas pengar på dödsdömda bilfabriker.