Regeringen: Politik är att vela

EMU, skatterna, Estonia, kärnkraftsavvecklingen och tunnelngenom Hallandsåsen är bara några av frågorna där regeringentycks lida av beslutsvånda. Att en socialminister avgår eftertre månader understryker tve-hågsenheten. Partiledaren GöranPersson som tycker om att sätta upp styrande mål har dockdeklarerat att han tänker sitta kvar fem år till.

Marknaden tolkar

När det gäller EMU har under veckan marknadens Rosenbadologertolkat mumlet som att regeringen verkligen har bestämt sig ochatt mest formaliteter återstår. Det ska bli extra partistämmanästa år och mycket pekar mot en folkomröstning snart därefter.När partiledningen väl fattat beslut vore det sensationellt ompartiet röstar emot. Men någon verklig opinionsbildning kommernog inte i gång före EU-valet i juni.Öppen strid mellan olika ministrar råder när det gällerförsvaret, skatten på hushållstjänster och arbetsrätten, ochfull enighet lär det inte bli om EMU. Och hur ska det gå medmaxtaxan på dagis, det mest uppmärksammade vallöftet? När det nusägs vara dags för obligatoriska vinterdäck avslöjas attstatsministern själv avstyrde ett sådant förslag för bara ett årsedan. Nå, det är väl inte fel att ändra sig. Någon gång.

Lämnat över viktiga frågor

Viktigare än däcken är hur man ska få ordning på lönebildningen,den för svensk ekonomi mest avgörande frågan och villkor för ettlyckat EMU-medlemskap. A-kassan ska vara enomställningsförsäkring har man sagt, men blir den det utanbeslut om förändringar? Märkligt nog har statsministernöverlämnat beslutsrätten över flera viktiga frågor, bl.a.arbetsrätten, till arbetsmarknadens parter. Regeringen hotar medinskränkningar i strejkrätten och obligatorisk medling om inteparterna kommer överens, vilket inte tycks ha gjort intryck.Skälet till försiktighet och tövan är säkert i första hand detsvaga opinionsstödet för socialdemokraterna. Samtidigt blickarregeringen ängsligt också mot finansmarknaden. Det som krävs föratt den interna opinionen ska stå emot lockelserna frånvänsterpartiet ogillas av marknaden, och vice versa. Därför blirbudskapen tvetydiga och svårtolkade.En annan motsättning är att ökad tillväxt och därmed ökadsysselsättning troligen kräver åtgärder som strider motvänsteropinionens krav. Socialdemokraterna kan förlora både omsysselsättningen inte ökar tillräckligt och om den genomför deåtgärder som många, även inom partiet, anser vara nödvändiga föratt så ska ske.

Obeslutsamhet

Socialdemokraternas mest uppseendeväckande obeslutsamhet hargällt EMU. Valutaunionen är ett osäkert och skakigt projekt,sade statsminister Persson för något år sedan som motiveringtill att Sverige borde vänta och se hur EMU utvecklar sig.Beslutet ska underställas svenska folket i val ellerfolkomröstning, lyder den officiella motiveringen.Det måste ses som mycket märkligt och ovanligt att ledningen fördet största och regeringsbärande partiet efter många år inte hartagit ställning till en så viktig fråga. Att inväntafolkopinionen innebär något helt annat än Olof Palmes valspråk:Politik är att vilja, som speglade att socialdemokraterna ansågsig vara ett opinionspåverkande idéparti.Tage Erlander lade 1959 fram en proposition om ATP, trotsmindretal i en föregående folkomröstning och trots att enopinionsundersökning visade att även de flesta socialdemokraterföredrog folkpartiets och högerns förslag. Men ATP-frågan blevErlanders stora politiska seger (och Bertil Ohlins avgörandenederlag) som gav socialdemokraterna framgångar under hela1960-talet med över 50 procent av rösterna i valet 1968.Med starten av valutaunionen tycks tvivlen skingras på mångahåll, enligt det engels-ka ordspråket The proof of the puddingis in the eating. För regeringen kan det inte ha kommit somnågon överraskning att euron fungerar som betalningsmedel. Barade mest okunniga, eller minst intresserade, bör ha tagit intryckav detta. Men det tycks vara de som har avgörandet i sin hand.