Redo för nästa steg

“Ska man förändra världen?… Då får man ligga i.” Artisten Robert Brobergs kortaste låt tar inte ens 15 sekunder att framföra. Men förmodligen en livstid – minst – att göra allvar av. Inte många har energi och ambition att ge sig på en sån uppgift, men en som har det är Sveriges finansminister, Magdalena Andersson.

–Jag blev politiker för att jag ville förändra världen. Jag ville minska orättvisorna. Det var en stark drivkraft.

Hela världen?

–Det började med hela världen, absolut. Men sedan har jag ju kommit att arbeta mer nationellt än internationellt.

Fast realpolitik är att kompromissa. Fler än en avsutten politiker har vittnat om hur frustrerande det kan vara att göra avsteg från principer och kohandla om hjärtefrågor när verkligheten tränger sig på.

–De drömmar man har när man är barn upptäcker man väl senare att de inte är helt realistiska. Men min bild är ändå att politiken har bidragit till att utveckla både Sverige och världen på ett fantastiskt sätt under min livstid.

Andersson kom upp i maktens minareter 1996 när Göran Persson blev statsminister. Som exempel på bra politiska reformer från den tiden nämner hon kunskapslyftet, utbyggnaden av högskolan och maxtaxan i barnomsorgen. Men hon lyfter också fram budgetsaneringen.

–Det var ju en fantastisk insats av politiken för att få Sverige på fötter.

Magdalena Andersson förefaller vara en energisk sort när hon någon minut sen kommer till departementets konferensavdelning, nästan småspringande. Hon talar fort, bestämt och ordrikt men klart och redigt. Tvekar i stort sett inte en enda gång under det timmeslånga samtalet. Oklanderligt klädd i svart klänning, svarta pumps och en ljusblå kavaj skulle hon kunna gå raka vägen upp i riksdagens talarstol, till ett möte med ledningen för någon storbank eller träffa ministerkolleger i Bryssel.

Det föregående mötet verkar hänga kvar i tankarna någon minut till dess vi har slagit oss ner runt ett bord. Då tittar hon på Affärsvärldens utsände med en rak, vaken blick och ber om en presentation som sträcker sig aningen längre än namn och titel. När fotografen diskret ansluter några minuter senare avbryter hon sig mitt i ett svar, hälsar och säger igenkännande:

–Du har fotograferat mig förut.

Det stämmer. I Enköping under valrörelsen i augusti, enas de två om.

När Socialdemokraterna förlorade valet 2006 var Andersson statssekreterare hos dåvarande finansministern Pär Nuder. Så försvann hon från radarn till dess Stefan -Löfven gjorde henne till partiets ekonomipolitiska talesperson 2012. Redan någon månad senare prydde hon Affärsvärldens omslag med rubriken ”Javisst, fru finansminister”. Det var naturligtvis mest på skoj men i takt med att valet närmade sig blev ”profetian” allmer sannolik. Statsministerkandidaten är givetvis den viktigaste personen i en valrörelse, men frågan är om inte finansministern är minst lika viktig i en regering. Det är då de fagra vallöftena ska smidas om till praktisk politik och det innebär så gott som alltid att finansministern blandas in.

I USA säger de ”It’s the economy, stupid” och i Sverige är vi ännu mer lakoniska: ”Jobben.” Två sätt att hårdraget sammanfatta vad politik – eller i alla fall valrörelser – går ut på. De politiker som gör mest troligt att de kan skapa tillväxt och jobb vinner val. Men ligger det egentligen i politikernas händer? Standardsvaret är att politikerna inte skapar jobb, däremot kan de skapa goda förutsättningar för svenska och utländska företag att investera här, vilket i sin tur skapar jobb. Magdalena Andersson skriver under på det.

–Ja, men så är det. Det är privata företag som skapar jobben. Politiker kan skapa förutsättningar. Sen är det viktigt att säga att offentligt finansierade jobb också är riktiga jobb, som lärare eller läkare. Men att vi ska kunna betala deras löner bygger på att det finns privata företag och anställda i dem som betalar skatt.

Följdfrågan blir förstås om vi har goda förutsättningar i Sverige.

–Jag tycker att det finns jättemycket som är bra. Vi har väl fungerande institutioner med jämförelsevis lite byråkrati. Skatteverket brukar till exempel få höga betyg. Sen finns det naturligtvis saker vi måste jobba på. Många företag säger att det är problem att hitta rätt kompetens. Infrastrukturen är en annan sak som företagare pekar på där det finns uppenbart förbättringsutrymme.

Ett av Socialdemokraternas mest om-tuggade vallöften var att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Det skulle, allt annat lika, innebära 140?000 nya jobb i ett land med 360?000 arbetslösa idag. Ingen smal sak.

Magdalena Andersson erkänner att det är en ”utmaning” men identifierar tre områden som ska prioriteras för att komma dit. Det första är att skapa ”ett annat samarbetsklimat än vad vi har i?dag mellan politiken och näringslivet”. För att förbättra det inrättar regeringen ett innovationspolitiskt råd som ska ledas av statsministern.

–Vi måste hitta en gemensam syn på hur vi som litet land i en globaliserad värld kan använda våra resurser på bästa sätt så att före-tag vill investera i Sverige. Vi vill också se hur vi kan få en ny industrialisering i Sverige. Vi har ju tappat många industrijobb samtidigt som vi har en hög kompetens inom det området.

Det andra området är utbildning, eftersom många företag har svårt att hitta personal med rätt kompetensprofil.

–Och då kanske inte enbart för de jobb som kräver hög utbildning, utan för de som behöver en kortare kompletteringsutbildning.

Det tredje är att förbättra Sveriges infrastruktur.

–Vi behöver dessutom bygga mer bostäder, inte minst i tillväxtregionerna där bristen på bostäder hindrar företag från att växa och utvecklas.

Ja, efterfrågan på bostäder är stor på många håll och räntorna är rekordlåga. Låter som ett idealiskt område för att skapa jobb och tillväxt. Så varför byggs det inte mer? Magdalena Andersson nämner att planprocesserna tar lång tid. Dessutom är det många kommuner, inte minst i Stockholmsregionen, som inte är intresserade av att det byggs eftersom det ökar kraven på kommunen att tillhandahålla skolor, förskolor, service och infrastruktur.

Kan statsmakten göra något åt det?

–Det är något som vi tittar på.

Vad kan ni göra?

–Det kommer vi att återkomma till. Men vi föreslog i valmanifestet ekonomiska incitament till kommuner som ser till att det byggs. Vi måste också se över hur konkurrensen fungerar på den svenska byggmarknaden. Den kanske kan förbättras…

I kampen mot arbetslösheten håller finansministern fram Tyskland och Österrike som föredömen.

–De länder som har lägre arbetslöshet än Sverige är framför allt de länder som har lägre ungdomsarbetslöshet. Det är någonting där i övergången mellan skola och jobb som fungerar bättre där än det gör här.

Finansmannen Carl Bennet förespråkade i Affärsvärlden häromveckan det tyska systemet där ungdomar arbetar halvtid och utbildar sig på den andra halvan av tiden mot att företaget betalar en tredjedels lön. Om det blev lika framgångsrikt i Sverige skulle det innebära 50 000 till 60 000 nya ungdomsjobb. Magdalena Andersson lyfter fram de så kallade yrkesintroduktionsavtalen som en intressant svensk modell. Ungdomarna arbetar 75 procent och får lön för det, resten av tiden utbildar de sig.

–Nu har inte de här avtalen givit så många jobb än och frågan är varför. Det får vi titta på och utvärdera.

En krass ekonom kan möjligen misstänka att kostnaden fortfarande blir för hög jämfört med en utbildad, fullt produktiv anställd så att det helt enkelt inte framstår som tillräckligt attraktivt ur arbetsgivarens synvinkel.

–Vi föreslår ju också trainee-jobb i välfärdssektorn, som är en annan variant för att få in ungdomar på arbetsmarknaden. Där är subventionen 100 procent och det borde ju vara extremt attraktivt för arbetsgivarna.

Något som regeringen däremot tänker ta bort i två steg, med start i vårbudgeten, är den rabatt på arbetsgivaravgiften för ung-domar som alliansregeringen införde. Enligt Magdalena Andersson har åtgärden sågats som dyr och ineffektiv av en enig expertkår.

–Man sänker ju arbetsgivaravgiften för de åtta av tio ungdomar som trots allt har jobb och som skulle ha haft ett jobb ändå. Nu har vi testat det här i flera år och ungdomsarbetslösheten har inte sjunkit. Det är dags att använda de 15 miljarder som det kostar på något bättre sätt.

På tal om skatter och avgifter så fyller ”århundradets skattereform” 25 nästa år. Sedan dess har systemet byggts på och till och om, nästan till oigenkännlighet. Det har införts värnskatt, jobbskatteavdrag och ny fastighetsbeskattning samtidigt som arvs- och förmögenhetsskatterna har avskaffats och momssatser har differentierats.

Är det dags för en ny skattereform?

–Jag förberedde en sådan redan 2006 när jag var statssekreterare med ansvar för skattefrågor och jag ser inte att behovet av en reform har minskat sedan dess. Däremot har jag inte uppfattat att det finns något större intresse för en reform från de fyra borgerliga partierna i riksdagen. Och så länge de agerar som ett parti så bedömer jag att det är omöjligt.

Men nu byter de borgerliga partiledare en efter en och verkar angelägna att profilera sig med egna frågor. Det är väl inte heller troligt att de presenterar en gemensam budget de kommande två åren och därmed borde det skapas förutsättningar att göra upp med något eller några av dem.

–Jag följer med spänning utvecklingen på den borgerliga sidan. Vi får väl se vad som händer, säger Magdalena Andersson kryptiskt.

Hon vill inte gå in i detalj på vad en reform skulle innehålla, men ger ändå vägledning om hur hon tänker.

–Om man tar den förra reformen som utgångspunkt så kan man säga att det fanns väldigt många poänger med den. Sedan har det hänt en del, som att vi har gått med i EU. Vårt skattesystem är ännu inte fullt ut anpassat till EU och det gäller till exempel olika former av uppskov med skatten. I EU ska man få ta med sig uppskoven när man flyttar och då är det svårare att ha koll på dem. Reavinstskatt vid bostadsförsäljning är ett sådant uppskov, men det finns fler.

En annan skillnad i dag är att världen är så mycket mer globaliserad, att människor, företag, produktion och kapital rör sig snabbare och lättare mellan länder och kontinenter.

–Det bör man också ha med sig när man tittar på en ny skattereform.

Klimatkrisen stod inte heller på dagordningen förra gången. I dag skulle man behöva ta hänsyn till hur miljöstyrande skattesystemet är. Det är relevant inte minst när oljepriset är så lågt som det är nu. Demografiska faktorer som högre andel pensionärer i befolkningen är en fjärde faktor man skulle behöva ta in, enligt Andersson.

Något som har kritiserats på senare tid, i synnerhet från vänsterhåll, är att arbete har beskattats betydligt hårdare än kapital under lång tid i västvärlden. Fransmannen Thomas Piketty väckte exempelvis stort uppseende för två år sedan med en bok på det temat. Men Magdalena Andersson vill inte gå så långt som att utlova att den relationen ska ändras i en framtida skattereform. I alla fall inte för Affärsvärldens läsare.

–Det går ju alltid att diskutera. Men kapitalbeskattning är svårare i dag än det var på 1990-talet därför att världen är så mycket mer globaliserad och kapital är väldigt rörligt.

Det för oss in på frågan om fastighetsskatten. Ekonomer, och många betydligt mer omdömesgilla och hedervärda personer än så, är rörande överens om att fastigheter är en ovanligt bra tillgång att beskatta, just därför att den inte flyttar.

–Den frågan är död. Svenska folket vill inte ha fastighetsskatt och vi ska inte ha någon.

En vän av det sunda förnuftet kunde ändå tycka att politikerna borde gå före och visa vägen här, i stället för att böja sig för en vilsen folkmajoritet. En sådan kan som bekant tycka allt möjligt märkligt om allt från dödsstraff till vinförsäljning på Ica utan att politikerna viker sig.

–Inför valet 2006 argumenterade jag mig gul och blå för fastighetsskatten. Så det är inte så att jag inte har varit på den frågan. Jag har försökt leda i denna debatt och misslyckats. Och jag tänker inte försöka igen.

En högre skatt på boende, i utbyte mot lägre reavinstskatt vid försäljning av bostaden, skulle också föra det goda med sig att bostadsbeståndet skulle utnyttjas bättre, samtidigt som det skulle lägga sordin på de skenande bopriserna och förebygga en bostadsbubbla, en annan möjlig huvudvärk för finansministern.

Magdalena Andersson säger sig inte vara så orolig för att stabiliteten i det finansiella systemet, alltså bankernas styrka, ska hotas av svenskarnas stadigt stigande belåningsgrad. Däremot, säger hon, finns risken att ett ras i bostadspriserna göra hushållen oroliga för sin ekonomi och leder till ett konsumtionsfall som kan slå hårt mot tillväxten och samhällsekonomin.

Och det är inte vad vare sig Sverige, regeringen eller Magdalena Andersson behöver just nu. Hon har upprepade gånger sagt att ”ladorna är tomma” och fått utstå mycket kritik för det eftersom den allmänna uppfattningen har varit att den borgerliga regeringen lämnade statsfinanser i god ordning efter sig.

Nu stämmer det att den svenska statsskulden motsvarar måttliga 36 procent av BNP, men det Andersson oroar sig för är snarare att Sverige i dag har ett budget-underskott som taktar kring en procent över en konjunkturcykel.

Det är 75 miljarder kronor under det överskottsmål som riksdagen har fastställt. I snitt per år.

–Vi varierar kring minus 1 procent i stället för plus 1 procent, som vi borde. Givet att vi har en ganska svag återhämtning i Europas ekonomi och hög arbetslöshet så tycker inte jag att vi ska komma med ett besparingspaket på 75 miljarder. Men jag vill visa att det heller inte finns utrymme för ofinansierade reformer, och det var därför vi inte hade några sådana i vår budget.

Vilka kostnader i budgeten oroar du dig mest för?

–Sjukskrivningarna har ökat sedan 2010 och fortsätter att öka. Framför allt är det kvinnors psykiska ohälsa som ökar. Det är ju oroande i sig, men inte minst därför att vi vet att sjukskrivning inte alltid är den bästa medicinen. Risken är att med längre sjukskrivningsperioder så blir det svårare att komma tillbaka till arbetet. Vi måste fråga oss vad det är i vårt samhälle som får kvinnor att må så här och vad vi kan göra för att få dem att må bättre.

Samtidigt som kostnaderna för sjukskrivningar ökar har regeringen aviserat att den så kallade bortre parentesen i sjukförsäkringen ska tas bort.

Är det en bra idé att göra sjukförsäkringen mer förmånlig i det här läget?

–Fast av dem som blir utförsäkrade i dag är det bara 2 procent som kommer tillbaka till arbetsmarknaden. Det är svårt att säga att det är en stor succéreform. Jag tror vi måste hitta andra sätt att komma åt problemen. Vi lyckades vända en liknande trend i början av 2000-talet. Det borde gå igen.

Ja, ska man förändra världen. Då får man ligga i.

Magdalena Andersson

Ålder: 48 år.

Bor: Villa i Nacka.

Familj: Maken Richard Friberg, en son på 15 år och en dotter på 13.

Utbildning: Civilekonom vid Handelshög-skolan i Stockholm, studier i Wien och på Harvarduniversitetet i USA. Oavslutad forskarutbildning vid Handels-högskolan.

Karriär: Statsrådsberedningen 1996–2004, statssekreterare på finansdepartementet 2004–2006, rådgivare till Mona Sahlin 2007–2009, överdirektör på Skatteverket 2009–2012. Ekonomisk-politisk talesperson för Socialdemokraterna 2012–sept 2014. Finansminister okt 2014–

Lön: 124?000/mån

Fritid: Klättring, vandring, paddling, långfärdsskridskor. Gillar berg.

Senast lästa skönlitterära bok: The Luminaries av Eleanor Catton.

Magdalena ­Andersson om …

… vinster i välfärden:

– Om man gör vinst för att man gör ett bra jobb och har en bra process och alla är nöjda med kvaliteten så tycker jag att det är helt oproblematiskt. Sen tycker jag kanske att de pengarna ska återinvesteras i verksamheten och inte föras iväg till något skatteparadis.

– Vi har inget förslag om att man ska förbjuda privata företag i välfärdssektorn ­eller förbjuda vinster. Och det är klart att man ska kunna göra vinst om man har ett privat företag. Allt annat vore ju konstigt.

… Greklands prekära ­situation

– Givet att den nya regeringen i Grekland vill ha kvar euron och det grekiska folket också vill det, så är inte en ”Grexit” det mest uppenbara scenariot. Särskilt inte som EU-länderna vill att de ska vara kvar. Jag utgår från att den nya grekiska regeringen kommer vara pragmatisk i de diskussionerna.