RED VALÖR: Ut med språket!

En febril aktivitet äger just nu rum på de svenska företagensekonomiavdelningar. Tusen sinom tusen redovisningsbevandradetillbringar merparten av sin vakna tid långt från skridskobanor,skidspår och bardiskar i jakten på Resultatet.

Klart att det är viktigt: det är ju detta mytomspunna årsfacitsom skall ge alla anställda den tillfredsställelse, ellerskamkänsla, de så väl förtjänar. Och det är ju resultatet somger analytiker och placerare den hart när oslagbara känsla avvälbefinnande som en perfekt prognos skänker.

Dessutom kan ju VD rentav få ett hyggligt tantiem omöverenstämmelsen mellan resultat och budget är den rätta. Äralla sålunda överens om att resultatet är viktigt för allainblandade? Bra, då kör vi: Varför skall det ta så lång tid attfå reda på hur det egentligen gick? Telekomgiganten Motorolalyckades haspla ur sig sitt resultat på tio dagar (helgdagarinkluderade). Här i Svedala får man vänta tills framåt slutet påmånaden på de alerta storfräsarna och i kanske ytterligare tvåmånader (eller mer!) på de mer saktfärdiga bjässarna.

Är Motorola så överlägset i sin ekonomiska redovisningsfunktionatt det lämnar konkurrensen i dammolnet bakom sig? Har bolagetlåtit sina anställda knapra någonting som gör dem mer effektivaän andra? Knappast. De har, gissar Valör, snarare insett vad detegentligen handlar om.

Vad det egentligen handlar om är att få ur sig ett resultat,gärna i linje med marknadens förväntningar, så snabbt sommöjligt så att alla inblandade kan gå vidare. Förhandsbeskedsnabbt, fullständig rapport litet senare. Kan det egentligenvara svårt, det? Nej, så klart inte. Marknadens förväntningarhar alla ägarkramningsansvariga med självaktning god kläm på -dels därför att de läser prognossammanställningar och vid behovgenomför egna intervjuer med inflytelserika analytiker, delsdärför att de också vid behov klarlägger för vilsekomnaanalytiker vad de egentligen borde förutse.

Dessutom har man innan helårsresultatet skall sammanställas hafttre förövningar i form av kvartalsrapporteringar, då såväl ägaresom bolag fått möjlighet att jämka sina ståndpunkter. Den somföljt ett bolag ett helt år och gör allt för att komma rätt börinte ha någon svårighet att göra det.

Men det sanna resultatet då? Det borde man väl ändå få ägna enhel del tid för att ställa samman? Egentligen inte. Många avSignaturens äldsta och bästa vänner är ekonomiansvariga på olikaplatser i näringskedjan och de bekräftar med en mun vad dennågotsånär redovisningsförfarne redan anar, nämligen attresultatet är ytterligt möjligt att styra så att det hamnar därman vill.

Hur mycket? Uppskattningarna varierar, förstås, men en välfungerande ekonomichef bör kunna tänja sig tjugo procent uppåtoch nedåt utan risk för sträckningar, mer vid särskilda behov.Sanning är någonting relativt i den ekonomiska världen, så ärdet ju.

Alltså: vi har investerare/placerare/analytiker som är rätt välmedvetna om vad företaget borde ha åstadkommit under året. Dehar gjort företagsledningarna uppmärksa