Red Valör: När tystnaden tystnar

Det är inte så länge sedan som Signaturen inför hustrun kundekonstatera att debatten i allt väsentligt (det politiskakäbblandet därmed undantaget) hade avstannat i Sverige. Den endavägen var på något sätt utstakad och alla följdes åt. Men nu hardet, varseblir Valör, åtminstone utbrutit några småtvister omriktningen. Tystnaden har äntligen tystnat.

Aktieägarvärde. Börsföreträdare och fondförvaltare har börjatfråga sig: Är det verkligen aktieägarvärde vi vill skapa och iförlängningen ha? Frågan är rätt ställd. Näringslivets ohejdadevärdeskapande, vars tvenne grundbultar är fokusering tillkärnverksamheten och optimering av kapitalstrukturen, är, vilketlätt inses, mer ett sätt att mobba företagsledningarna ännågonting som varaktigt ger klirr i kassan. Skälen är två:

För det första mår människan bra av att ha fler saker att hållareda på. Enkelspåriga företagsledare som aldrig ger sig utanförkärnidén blir ju inte hela människor. Titta däremot på PGGyllenhammar. Han ser ut att må prima, men så har han ju betettsig som en riktig renässansföretagsledare under större delen avsin livstid också. Det är inte svårt att förstå vilka som hittatpå alltsammans: Värdeslavdrivarna Gardell, Dahlbäck ochgrabbarna som i sina företag har en massa verksamheter att hållareda på, förstås. De vill uppenbarligen ha möjligheten attsjälva bete sig som renässansfurstar, medan deras företagsledaresliter häcken av sig med fokuserade kartongproducenter, slimmadegolvplattebolag samt sönderstressade lastbilsfirmor, varsfärdskrivare hela tiden anger value added this instant. EGOISTISKT, I SANNING!För det andra är det där med att kapitalmarknaden ställer uppnär företagsledningarna har vettiga projekt i själva verket ärett argument för att dekapitalisera företagen. Alla som försöktevidmakthålla livsgnistan i ett fastighetsbolag under början avnittiotalet vet vad Valör talar om. Desssutom: När de verkligaaffärstillfällena yppar sig vill man verkligen inte släppa in enmassa klåfingriga investmentbankirer i smeten, och naturligtvisinte heller springa Kungsträdgården runt och dänga väska medprospekt över sina briljanta idéer. Goda nyheter sprids alltförsnabbt.

Kvällspressen fabricerar sina nyheter, har många länge påståttutan att motbevisas. Nog är det väl tur att åtminstone det enabladet tar tidningen från munnen och ägnar åtta redaktionellasidor om dagen åt att bevisa motsatsen.

Outsourcing är en annan trend som länge varit alltför oomtvistad.Tack och lov att motståndet nu höjer sin röst. Det där med attkasta ut dataavdelningen, bevakningstjänsterna,fakturahanteringen, direktionsköket, centrala konstförrådet ochvaktmästeriet är nog bra i teorin, men vad leder det till ipraktiken? Karriärmöjligheterna i företaget beskärs å detgruvligaste. Alla som någon gång satt sin fot i ett storföretagvet att möjligheten att bygga upp små miniimperier vid sidan omkärnverksamheten är det som driver färgstarka personer attstanna kvar i koncernen. Den som inte kan bli chef förkompressorförsäljningen kan alltid bygga upp en stordataavdelning med de senaste mördarapplikationerna. Och omvänt:Hotet klarar ni inte det här, gubbar, kommer ni i bästa fall attkunna nå pensionen som ansvariga för internposten måste finnasför att tillvaron skall kunna vara meningsfull. Renodling ärklenodling! Varför inte förpassa det otäcka begreppetoutsourcing till den verksamhet där det hör hemma: djurskötselmed EU-bidrag i Norrlands inland? Seriositeten och det pompösaallvaret i näringslivet har länge varit en källa att ösa ur förrevymakare och pastischkockar. När alla aktörer förefaller attta sig själva och det de gör på allvar, är det alltför lätt attdriva med dem. Därför sänder Valör denna vecka en tacksamhetenstanke till Skanskas styrelse som på ett övertygande sätt, iföljetong dessutom, visat att det är samma sandlådetendenserkring styrelseborden som annorstädes.