Red Valör: Misslyckade makthavare

Valör älskar våren. Ingen tid är så full av förtröstan som den. Bolagsstämmornas stolta storvulenheter smetas likt istidstjocka lager av lack och gladpack över det gångna årets sprickor och förnötningar. Glädje över det som varit deklareras och blickarna vänds framåt, mot den möjlighetsbågnande sedantiden – långsikten – för vilken vi i dagsläget står väl rustade, frustande av välmenande, kapacitet och skarpa strategier.

Låt oss titta på några praktikfall. Regeringen har presenterat sin budget. WM-Data, IT-branschens själva fundament, har haft bolagsstämma. H&M, den svenska skräpmatsmodemästaren, har levererat bokslut för millennieskiftets kvartalsliga omnejd. Rapporterna från de tre bär tydliga likheter.

Förnöjsamheten med det föregående är tydlig. I finansplanen skriver regeringen inledningsvis: “Sverige står starkt i början av det nya seklet. Tillväxten är hög, sysselsättningen stiger, arbetslösheten minskar och priserna är stabila”.

Lars Harryson, chef för WM-Data som under många år förgyllt Valörs portfölj, påpekade i sitt tal till ägarna att 1999 blev bolagets bästa år någonsin vad avser total omsättning och vinst. H&M:s kvartalsrapport (som föregicks av en oskickligt skött vinstvarning för några veckor sedan) inleds också med ett konstaterande av att omsättningen ligger 14 procent över det mycket starka fjolåret.

Men skrapa på den finansiella fernissan! Det tar inte särdeles lång tid att komma ner på den egentliga ytan. Och att den ter sig som den gör, är inte uppmuntrande med tanke på att WM-Data och H&M ska föreställa två av marknadens absolut mest välskötta bolag.

WM-Data levererade kort efter de inledande uppmuntringsorden en vinstvarning som sände aktiekursen till svindlande djup, åtminstone vad gäller teknikaktier. Mycket i kommunikationen från bolaget tyder på att dess ledning mycket sent insåg hur illa det stod till med lönsamheten.

H&M, som försörjer Signaturens brorsdotter med grälla och moderiktiga persedlar, erkänner för första gången i modern tid att kostnadsutvecklingen inte är under kontroll. Självfallet är det mycket illa i en bransch där vinnaren lever just på att vara litet smartare än konkurrensen i varje liten detalj.

När Valör, som alltid visar omsorg om nationens framåtskridande, närmar sig den politiska scenen faller blicken på idel optimism. Bakom budgetskrivningen står en regering som uppenbarligen inte styr landet efter egna intentioner. Regeringen har uppenbarligen förvandlats till en utnämningsbyrå för landshövdingar, departementsnomenklatura och dess likar. Syd-afrikaskandalen som förra veckan ventilerades i KU har inte höjt statsministerns anseende. Läget kompliceras av att det vänstra stödpartiet tycks ta marknadsandelar oavsett hur det beter sig.

Sammanfattningsvis kom alltså förra veckans förtröstansrika ord ifrån tre makthavare som egentligen har all anledning att mana sina styrkor till skärpning, var och en på sitt sätt. Fast några sådana maningar hördes inte.

Naturligtvis är vare sig budgetar, bolagstämmotal eller kvartalsrapporter den ideala platsen för självkritik. Tvärtom ligger det ju i sakens natur att offentlig kommunikation ska bära positiva förtecken, oavsett hur mörk den egentliga innebörden är.

Tror regeringen på sitt eget ekonomiska tillväxtbudskap? I så fall finns det nu gott om möjligheter att verkligen stärka den svenska ekonomin genom strukturgrepp som blir mer oaptitliga om de genomförs i en lågkonjunktur. WM-Datahövdingens kommentarer i efterbörden av vinstvarningen har inte innehållit någon egentlig självprövning, bara en feg förhoppning om att konkurrenterna nog också kommer att få det svårt med sina kommande rapporter. H&M hävdar att bolaget “satt in åtgärder” för att komma till rätta med kostnadskontrollen. Men detta har inte höjt förtroendet. Snarare trodde nog marknaden att de nu insatta kostnadsåtgärderna var sådant som ständigt pågick i ett bolag av H&M:s kaliber.

Vad lär vi oss av allt detta? Pragmatik, käre läsare: lyssna gärna på makthavarna och gå idogt på bolagsstämmor om du är lagd åt det hållet. Men om du ställs inför valet mellan stämmotalet och ännu en landgång – välj då den senare när dörrarna börjar stängas. Chansen att få i dig någonting matnyttigt blir mycket högre då.