RED VALÖR: Journalistministären

Det karaktäristiska med oväntade händelser är svårigheten medatt ana dem i förväg. Följaktligen hade ingen ens reflekteratöver att någonting i stil med de omtumlande månadernahösten/vintern 1997/98, just efter att den svenska regeringenlagt sin budgetproposition, skulle kunna inträffa.

Alltsamman började (enligt vad man nu förstår) med en harmlösoch i det närmaste kåserande artikel i en rosanäringslivstidning – den med den stora läsekretsen. Däri gjordesig några journalister lustiga över det sannolika innehållet ibudgeten (den var ännu inte formellt presenterad), utnämnde sigsjälva till ministrar och lanserade ett motförslag: Så här bordeni göra istället. Normalt skulle tilltaget ha passerat oförmärkt,men av något skäl gjorde det inte det. Kanske var det närhetentill valet, i kombination måhända med en ständigt växandetuppkam i presskollektivet, som fick medias maktambitioner attbörja spira.

De 52 extra miljoner som avsatts i budgeten som extra driftsstödtill media kom snart till användning. En våg av indigneradeartiklar om regeringens, ja faktiskt hela politikerskråetsoduglighet sköljde över nationen. Indignationen serveradesemellertid denna gång med vissa tillbehör: journalisterna hadesatt sig ner och funderat en liten stund extra inför varjeindignationsartikel och presenterade med varje påhopp enalternativ handlingsstrategi. Kanske var kampanjen inte helt ilinje med den pressetik allmänheten förutsätter. Effektiv varden i alla händelser.

(Den minnesgode läsaren erinrar sig kanske att media på senareår – när det satt skuldran till – lyckats välta alla makthavareutom den tidigare Sparbankschefen Göran Collert). På kort tidlade media under sig hela den politiska makten och bildade ennyinstallerad journalistministär. De stora drakarnasledarskribenter delade statsministerposten mellan sig på detsinnrika sätt som bara de som i decennier lyckats samdistribuerakonkurrerande produkter kan tillskapa. Ekonomipressenauktionerade ut finansministerposten till högstbjudande. Ingenförvånades när ministern visade sig ha finansierats av detstorrosa lägret. En mer finansanalytiskt orienterad tidning togöver näringsministerposten. Det nya justitieministerparet, ettpar kollegor från den krisdrabbade kvällsdrakens kriminalsidor,förvånade något mer. Kulturministeriets överhuvud hämtades (utanatt behöva ta vägen via ölbackar på något blåsigt torg iBollnäs) från tingeltangelmedias främsta förespråkare. Skådespeloch deg blev det departementets paroll.

Vilken härlig tid! Skatterna sänktes, bidragen till vissasärskilt behjärtansvärda (vilket var många) ändamål sköt ihöjden och media rapporterade dagligen från gardinfabriker,hembygdsföreningar, byggfuttar och marknaden om gigantiskaframåtkliv för rikets sjumilastövlande mediekrati.

Arbetslösheten förklarades utrotad i och med inrättandet av ettstort antal nya tidningsbuds- och TV-pejlarbefattningar. Dentotala pressfriheten i ordets mest fundamentala bemärkelse! Somsmort är den enda rättvisande beteckningen på hur hjulensnurrade.

Men bakom hörnet väntade ödet. Med blyspäckad vante.Misshälligheterna började inuti själva journalistministären.Alla journalister hade inte fått genomföra sina idéer, och desom blivit lottlösa började snart att på journalisters viskritisera de rådande makthavarna. Trätor uppstod. Till deundanskuffades hjälp skyndade också en grupp människor som bidatsin tid i kulisserna: de forna politikerna. I brist på annansysselsättning hade de jobbat som tidningsbud, avancerat in påredaktionerna vars ofantliga produktion tarvat nyanställningar istorformat och satt nu berett leende, argumentstinna ochmaktfullkomliga bakom de spakar, rattar och kranar somjournalistministären lämnat åt sitt öde.

En förhandlingsdelegation skickades från Rosenbad till DN–skrapan där några av upprorsmakarna installerat sig.Ytterligare en utgick till TV-huset, en till TV4-byggnaden;ytterligare några andra ut i landet. Allmänheten höll andan.Skulle regeringen falla och allt gå tillbaka till det normala?Skulle SAP & Partners ånyo tåga in i Rosenbad?

En efter en kom förhandlarna tillbaka: molokna, tröttkörda ochpå gränsen till genomskinliga efter att ha tömts på argument. Igryningen, på dagen ett halvår efter maktövertagandet, samladesRegeringen för att ta del av förhandlingsdelegaternas samladeresultat – svaren på de eviga frågorna Hur gick det? och Vadsäger dom?.

Delegationsordförandens redogörelse försatte de styrande idjupaste vanmakt.-Dom säger att det inte finns en chans. Dom vill inte tillbaka.Chefredaktör Persson låter, som talesman för presskollektivethälsa följande: Lycka till med att hantera er kris. Vi kommeratt kritiskt granska varje steg ni tar, väcka er nattetid medkrav på kommentarer till struntfrågor och slita er i stycken närni gör fel. Utan att ta något ansvar för läget. Opposition utanopinionssiffror – det är verkligen livet.