Red valör: I stället för porträtt i olja

Ve oss! Demografiska kalkyler indikerar att antalet utgivnadirektörsbiografier kommer att öka med 40 procent per år denärmaste tre till fem åren.Förr i tiden försökte makthavare göra sig odödliga genom attlåta måla sina porträtt i olja. Vad är mer naturligt än att mani informationsåldern i stället låter framställaosanktionerade,strikt journalistiska, kritiska avbildningar i bokform? Även omantalet böcker i år ökar dramatiskt, förutspår Signaturen attutgivningstakten kommer att öka än hastigare vartefterfyrtiotalisterna trappar ned. Herreje! Och tonen är ungefärdenna:

Redan när vår hjälte var i fjortonårsåldern, ladeortsbefolkningen märke till honom som en strävsam yngling medantydan till klädsamt skägg som spänstigt cyklade nedförhuvudgatan mot det gamla järnverket. Med dagstidningen i vänsterhand, en brödrost på pakethållaren och en kaffekopp i höger handfick han samtidigt frukost och senaste nytt. I innerfickan påkavajen hade han en bunt strategiförslag.Jag kunde inte ett skit, har han i senare intervjuer kommenteratden perioden. Men jag fick lära mig att idéerna är fem procent,genomförandet nittiofem procent och att fyrtiofem procent ärgoda medierelationer. Matematiken fick andra sköta. Kanske varäven det en framgångsfaktor.Den unge mannen fick tidigt omgivningens ögon på sig, känd somhan var för sin otålighet, sin udda tidsuppfattning (Du fårfemton minuter på dig att dra ditt förslag, mellan 12.03 och12.31) och sin kroniska sömnbrist (Redan då kunde jag bara sovai limousiner på väg till flygplatser samt på golvet i chefsrum).Han plockades in som vice VD för den då sömniga plogtillverkarenStrandvik.Genidraget att ta fyra miljarder kronor i strukturreserv, baraför att året därpå redovisa en vinst på klädsamma 3,7 miljarder(en stor summa pengar med dåtidens mått mätt) förde honom helavägen till Stockholm och Woffelbergimperiets innersta kärna. Detvar här han väckte stor uppmärksamhet genom att mygla till sigen representativ tolvrummare på Strandvägen: Jag har ingetumgänge nu, men ämnar skaffa mig när jag blivit en världsberömdindustriman om fyrtio år, förklarade han sin begäran för densfäriske huvudmannen.Denna sin talang för fastighets- och byggfiffel skulle hansenare ha stor nytta av som ordförande i byggjätten Skumska.Efter en kort period som chef för verksamheten i USA (Jag minnshonom som otroligt energisk. Han hjulade uppför fyra trappsteg itaget utan att tappa telefonluren, vittnar en medarbetare)flyttade han hem igen för att axla det verkliga ansvaret,VD-skapet för Tröttkörda Allmänna Bolaget.Näringslivets Goldie Hawn, som han kallats för sin förmåga attanvända samma upprörda ansiktsuttryck hela tiden, lät integräset gro under fötterna. Han fusionerade koncernen med enannan lika hopplös centraleuropeisk skapelse – Bayerische Elend- och skapade den multihemska giganten T.A.B.B.E. Om-stöpningen lät inte vänta på sig. Varje anställd omdefinieradestill en matris med såväl decentraliserat lönsamhets- sompersonalansvar. Klarar en medarbetare inte av sina bägge roller,avskedar vi bägge två och spar dubbelt så mycket pengar,förklarade han sina tankar. Och vinsten – efter återföringarfrån tidigare strukturreserveringar, men före kostnader föroverheadprojektorer – sköt i höjden.

Vår hjälte har blivit en flitigt anlitad talare vid allskönsdebatter om miljö, spädbarnsvård, företagsstrategier,nationsstyrning med stordator samt schack (98 procent av speletär att ställa upp pjäserna rätt från början, resten är sådantsom Kasparov och sådana får reda ut, brukar han skämtsamt säga)och har även börjat författa en bok om Corporate Governance.Familjelivet är en väl förborgad hemlighet. Även för hans fru,tycks det: Det är en gåta hur våra barn har kunnat bli till. Vadjag kan erinra mig har han aldrig varit hemma så länge.Kommentaren säger en hel del om vår hjältes förmåga att utnyttjatiden väl, utan att fastna i oväsentligheter. Djävulen sitter idetaljerna, som han själv uttrycker det.Vi kritiska författare till denna journalistiska biografi hardefinierat ett antal framgångsfaktorer för denne bländandeledare som finns förtecknade i ett fyrtio sidor långt appendix islutet av praktverket. Svagheterna får anstå till en senareforskningsansats. Leve Mannen, Myten och Medierättigheterna!