Red valör: Förhållandet som sprack

Kära marknad,

Under Signaturens snart tio år som krönikör för denna tidning har vår relation varit den bästa. Det är därför med sorg i hjärtat som dessa rader författas. Varför? frågar du dig kanske. Det hela är enkelt – du sköter dig inte längre. Du har, som den yngre generationen skulle uttrycka saken, helt typ ballat ur. Jag lärde känna dig som en obestridlig likare av motstridiga investeringsidéer (minns du den tid när man sa “marknaden har alltid rätt”?). Men numera är du helt förändrad.

Vad ska det vi ser runt oss likna? Du är inte konsekvent. Aktiekurserna stiger när räntehöjningar förväntas, men stiger sedan ännu mer när räntehöjningarna uteblir. Aktiekurserna stiger när bolag tjänar mer pengar än någon betraktare har förväntat sig. Fast aktiekurserna stiger också i de bolag som levererar sämre vinster än förutspått. Du belönar rikligt de företag som visat att de kan hålla höga vinstnivåer år efter år och kanske rentav öka sin intjäning. Men du sprider också dina gracer över de bolag som helt saknar historia och förlorar stora summor pengar.

Listan kan göras längre och därför gör Valör det. Du har blivit ytterligt lättimponerad. Så fort en bolagsledning andas en stavelse som kan tolkas som att verksamheten ska få ett större IT-innehåll, skickar du ryggmärgsmässigt upp kursen i yttre rymden. Det har gått så långt att det, bland de få som fortfarande försöker begripa sig på din nästa rörelse, blivit en sport att finna bolag som inte har någon verksamhet alls eller bara en mycket liten sådan. “Då går det ju mycket enklare att ställa om verksamheten till IT”, brukar de säga. Med andra ord, det du egentligen tycks föredra är alltså små bolag, gärna förlustdrabbade och med helt oerfarna ledningar. Argumentera inte, snälla! Ömkligt är vad det är.

Om det ändå bara var Valör som inte begrep sig på dig. Men över hela världen sitter just nu mäklare, analytiker, aktieförvaltare, traders, privatplacerare, kvantanalytiker, strateger, investeringsteoretiker och stickmönsteruttolkare och annat löst folk och sliter det lilla hår som de har kvar efter din exempellösa uppgång den senaste tiden. Ingen förstår vad du håller på med. Och ju högre begåvning man har, ju längre erfarenhet, desto mindre framgång. Att använda intellekt och analysförmåga för att begripa sig på dig, o korkade marknad, är ungefär lika lyckat som att laga sushi med motorsåg. Hjärnan är fel verktyg. Dummast vinner.

Allt det här vore nog gott och väl om det inte vore för en sak: Du förstör våra jobb. Varför i hela friden ska någon betala en analytiker två mille om året för att analysera någonting som inte går att analysera? Varför ska någon belöna en förvaltare för att förvalta någonting med balanserad risk, när hela spelet går ut på att ta så mycket risk som möjligt? Varför ska man snacka med mäklare som sprider samma budskap över hela marknaden när man kan blunda och chansa och lyckas bättre? Strategi? Vem fanken behöver det? Det finns ju för tusan bara en strategi: Köp!

Och, mer viktigt, vem behöver en ekonomikrönikör?

Låt oss klarlägga läget. Krönikörens uppgift är att göra sig lustig över mönster i omvärlden och kanske att med lätta skruvningar av verkligheten belysa de ting som är orimliga i tillvaron. Du har med andra ord knyckt även Signaturens jobb. Läs gärna igenom vad Valör skrivit de senaste fem åren. När krönikorna publicerades var de en diger radda med överdrifter, stolligheter, skarpsynta iakttagelser och parodier. Men det var då det. Numera spelar det ingen roll vilka orimligheter som trycks. Du överträffar allt.

Vi kan inte längre ha det så här.