Red Valör: Den bästa av världar

Lövräfsning är så här års en daglig sysselsättning i Signaturens villakvarter. Och det var just i samband med lövräfsning om söndagen som grannen Valter passerade strax utanför Villa Valörs tomtgräns. De flesta grannars mungipor är väl korrelerade med det allmänna börsläget. Icke så Valters. Men så kallas han också “Valtaire”, på grund av en optimism som är lika okuvlig som Voltaires kända romangestalt Candides. Denna vackra eftermiddag utstrålade hans väsen en sällsynt välvilja och glädje, som Valör kände sig tvungen att kommentera.

– Men se hallå på sig, Valter. Det är till att vara på gott humör?

– Så klart. Man kan verkligen inte klaga på någonting! svarade grannen glättigt.

– Ludwigsson gick just förbi. Han förmådde faktiskt klaga på det mesta.

– Den gamle dystergöken. Själv gick jag och tänkte på det fantastiska i allt som sker på börsen.

– På börsen är det väl ändock bara elände och blodbad nuförtiden?

– Blodbad är reningsbad, gamle gosse. Jag hävdar att börsfallet var det bästa som kunde hända.

– Hur då?

– Tänk på alla som börjar spara via PPM i dessa dagar! Vad skulle ha hänt om dom börjat spara i sina högriskfonder – de flesta tycks ju välja sådana – redan i mars? Jo, det kan jag säga dig! Sjuttio procent av pengarna skulle ha varit lika bortblåsta som den före detta lövhögen bakom dig.

Signaturen betraktade resterna av sitt verk och svor tyst. Men Valter var inte färdig.

– Det skulle ha lett till en ännu djupare skepsis mot aktier i de breda folklagren, och därför till sämre sparbeslut. Nu får de aktierna till bra priser och kan förhoppningsvis njuta av en välförtjänt kursuppgång de kommande åren.

– När du säger bättre pris kommer jag osökt att tänka på Telia.

– Helt rätt tänkt! Visst är det kul att halva ledningen avgår?

– Hur menar du, “kul”?

– Kursraset och ledningskrisen var det bästa som kunde hända. Nu har de som jobbar kvar i bolaget helt klart för sig vad som händer om man inte levererar sitt allra bästa. Regeringen har fått känna på mediepiskans sting och folkförtrytelsens sveda. Den kommer säkert att medverka till att nästa ledning – som säkerligen förstår sitt uppdrag – kan koncentrera sig på rätt saker. Dit hade vi inte nått om kursen stuckit i väg som alla trodde att den skulle.

– Jag gissar att du ser någonting positivt även i dotcomkonkurserna?

– Alldeles riktigt. De så kallade Business-to-consumer-sajterna är fantastiska uppfinningar. Men om dom hade börjat i liten kostnadseffektiv skala utan att göra något väsen av sig, utan att kasta i väg pengarna på huvudlöst planerade mediekampanjer, skulle ingen ha märkt dem. Självklart skulle aldrig två tusen ambitiösa tjugo-trettio-nånting-åringar ha hoppat av sina traditionella karriärer för att ta landet framåt med nya entreprenörsidéer. Dressmart, Boxman och Boo har, trots allt, inspirerat alla dessa. Och sålt en hel del över nätet. Dom har startat inlärningsprocessen i folksjälen på ett sätt som kommer att gynna alla de nya aktörer som oundvikligen nu startar för att ta vid i deras fotspår. Och de aktörerna kommer i sin tur att kunna dra nytta av kraschkursarnas erfarenheter. Är det inte fantastiskt?

– Med den optimismen skulle du platsa som politiker.

– Jag tror att politiken klarar sig utan mig. Jag menar, landsfadern själv har ju skippat seriositeten. Han lär enligt vissa rykten ha imiterat Barbapapa i Sergelfontänen i lördags kväll, endast iförd rosa kroppsmålning. Samtidigt har vi en ny justitieminister som tydligen förstår behovet av att tänja medvetandet med starkare stimulantia än lakrits. Nog är vändpunkten för landet nära. Och om du väntar en stund, blåser säkert dina löv ihop i prydliga högar också. God afton!