Råvaror i botten

Oljepriset har inte varit så lågt sedan 1960-talet, justerat förinflationen. Också basmetallerna och guldet är nere för räkning.Även mjuka råvaror som spannmål, sojabönor, fläskkött och kaffeär mycket billiga.Den omedelbara orsaken- som gör att priset på ett slaktfärdigt får motsvarar vad manbetalar för en påse chips – är ett ras i efterfrågan.Asienkrisen har gjort att inköpsmönstren i en mängdråvarurelaterade branscher ändrats drastiskt. Asiaternaimporterar inte längre så mycket som förr, och när det gällervissa produkter, som stål, har de övergått från att varanettoimportörer till att vara nettoexportörer.

Bottennivå

Under 1998 föll Goldman Sachs råvaruindex med 36 procent, efteren nedgång med 14 procent året innan. Nu tyder dock det mesta påatt det största prisraset är över. Världskonjunkturen ser inteså illa ut som många trodde för ett par månader sedan. I Asienär botten definitivt passerad.Men det finns ingen anledning att vänta sig ett markant uppsvingi råvarupriserna. Förvisso har börserna värderat upp en delcykliska bolag under 1999. De renodlade råvaruproducenterna hardock inte dragits med uppåt. Företag som Norsk Hydro(konstgödsel, aluminium och olja) kommer med krisbokslut.Dessutom finns fortfarande betydande lager som konsumenternabehöver beta av, innan det kan bli ett sug i efterfrågan, somdriver upp priserna. Det lär inte inträffa förrän en bit in påår 2000.

Två decenniers prisfall

Än viktigare är att titta på den trendmässiga utvecklingen förråvarorna. Priserna har egentligen varit fallande ända sedanbörjan av 1980-talet. En förklaring är att världsekonomin hararbetat med lägre kapacitetsutnyttjande under de senastedecennierna än under boom-epoken på 1960-talet och i början av1970-talet. Ekonomin har varit mer i balans och därför har detinte blivit sådana kraftiga prissvängningar, ackompanjerade aveuforisk lageruppbyggnad och panikartad lageravveckling.Men huvudorsaken till att råvarorna har fallit i pris är att detglobala produktionssystemet har bytt skepnad. Världshandelnssammansättning har förändrats. Tunga transporter av malm, kol,olja och spannmål stagnerar (vilket är en förklaring till attrederiaktier varit en så trist placering på senare år), medanutbytet av tjänster och produkter med högt förädlingsvärde ökarsnabbt. Till exempel är 40 procent av kostnaden för atttillverka ett modernt trafikflygplan programvarukostnader.Så en snabbare och lättare världsekonomi behöver inte sammaråvarumängd som var fallet förr i tiden. Viktigt är också attländerna i Asien, Latinamerika och Östeuropa kommer attindustrialiseras på ett annat sätt än när USA och Europaövergick från agrarekonomi till industrisamhälle. Modernindustrialisering innebär att man inte slösar mednaturresurserna.Men visst kan det bli en del svängningar uppåt i råvaruprisernaäven framöver, till exempel kan en kall vinter i Nordamerika draupp råoljepriset tillfälligt.Slutligen måste man ta hänsyn till teknikfaktorn. Utvinnings-och förädlingsmetoderna blir allt effektivare. Fälten i Nordsjönär exempelvis lönsamma att bearbeta även med ett oljepris på8-10 dollar per fat, jämfört med dagens 12-13 dollar.