Rapport från slagfältet

Den snabba tekniska utvecklingen av både mobil kommunikation och internet har i grunden förändrat jobbet som telefondirektör. Det krävs stora investeringar i utrustning samtidigt som dessa investeringar är ovanligt osäkra, eftersom utvecklingen är så komplicerad och så snabb. Teledirektörernas jobb är idag en balansakt på slak lina; och det tycks bli allt svårare att hålla balansen.

Det som gör balanstricket extra svårt är börsen. Och det tycks inte spela någon roll om den går upp eller ned, det skakar i alla fall. Först tvingade placerarnas höga förväntningar de stora teleoperatörerna att köpa på sig bolag och licenser till skyhöga priser i en rasande takt. Nu tvingar kursfallen dem att desperat gripa efter avyttringar och noteringar för att minska skuldbördan och lugna kreditgivarna och aktieägarna. Se bara på den senaste tidens händelser.

Strategibyte

Amerikanska långsdistansjätten AT&T:s chef Michael Armstrong har talat om att han byter strategi. Efter att under flera år ha köpt på sig kabelTV-bolag för att komplettera långdistanstrafiken och talat om synergier och det starka varumärket, ska han nu dela bolaget i fyra separata enheter: långdistanstrafik, trådlöst, bredband och företagsservice. Bakgrunden är att långdistanstrafiken krymper snabbare än väntat samtidigt som kursen fallit med 47 procent i år. Placerarna verkar dock förbli skeptiska. De tycker att Armstrong trasslat och bytt strategi för ofta sedan han tillträdde för tre år sedan.

British Telecom åkte på en smäll förra veckan när bolaget – genom dottern Blu – gick miste om licenser till tredje generationens mobiltelefoni i Italien, ansett som en av världens mest lukrativa mobiltelemarknader. Blu (där BT äger 21 procent) drog sig ur budgivningen sedan BT vägrat gå med på de andra Bluägarnas krav att öka sin andel i bolaget och därmed i praktiken bidra med en större slant för licenserna.

För BT kommer bakslaget olämpligt. Kursen har redan nästan halverats i år. Bolaget är ordentligt pressat av skulder på 43 miljarder dollar, sänkt kreditvärdighet och lägre vinst (minus 30 procent i fjol, och antagligen minus 40 procent i år). Diskussioner om samarbete med AT&T, som nu lär ha avbrutits, har inte hjälpt. Ledningen har senkommet börjat fundera på att knoppa av verksamheter. Men efter den senaste tidens börsras ser förutsättningarna dåliga ut. Ordföranden Iain Vallance och VD Peter Bonfield sägs komma dåligt överens, och många tycker att Vallance bör avgå eftersom han står för det gamla.

I Europa planerar alla de stora teleoperatörerna – France Télécom, Telefónica, Deutsche Telekom, holländska KPN och kanske British Telecom – börsnoteringar av sina mobilverksamheter i höst och vinter för att få in pengar – trots dåliga f��rutsättningar just nu. KPN tvekar om sitt deltagande i den kommande auktionen av mobillicenser i Frankrike. Finska Sonera vill både bli av med sina andel i de dyra tyska licenserna och själv bli uppköpt.

Det är annat än i vintras och våras. Då gjorde bolagen storaffärer slag i slag. Brittiska mobiljätten Vodafone lyckades trots tyska protester köpa tyska Mannesmann, en jätteaffär som ledde till att Mannesmanns brittiska mobiloperapatör Orange hamnade hos France Télécom för att blidka konkurrensmyndigheterna. Amerikanska långsdistansoperatören Worldcom försökte köpa konkurrenten Sprint, också det en jätteaffär, men fick nej av konkurrensmyndigheterna i somras. Spanska internetoperatören Terra Networks, ägd av Telefónica, köpte intenetportalen Lycos (som nyligen förvärvade svenska Spray) för att få “innehåll”. I vintras köpte holländska KPN en stor andel i Tysklands tredje största mobiloperatör E-Plus och France Telecom nästan en tredjedel i tyska Mobilcom. Hongkong-baserade internetbolaget Pacific Century Cyberworks köpte mer än hälften av Hongkongs förra telemonopol, Cable & Wireless HKT (en kostsam historia som lett till att aktien sedan rasat). Deutsche Telekom försöker ta över amerikanska mobiloperatören VoiceStream.

Ångest

Allra störst var investeringarna i licenser för tredje generationens mobiltelefoni i Storbritannien i april och i Tyskland i augusti. Britterna fick 313 miljarder kronor för sina, tyskarna 426 miljarder. Det är dessa belopp, som givit placerarna ångest när det gäller de europeiska bolagen. Även kostnaderna för licenserna i de andra länderna och kostnader för att bygga nya bredbandsnätverk för data har spätt på ångesten.

Totalt handlar det om investeringar på i storleksordningen 3.000 miljarder kronor de närmaste tre till fyra åren.

Bakgrunden till hetsen är striden om den stora massan av framtida internetanvändare. Den står mellan de traditionella telefonoperatörerna, internetoperatörerna (som Terra och T-Online) och de nya utmanarna inom framförallt mobiltelefoni (som mobiltelefonoperatören VodafoneAirtouch). I bakgrunden finns tillverkarna av utrustning. Datorföretagen som försöker göra datorn till konsumentprodukt, TV-företagen som vill förvandla TV-apparaten till dator, och mobiltelefontillverkarna som måste göra telefonen till en kraftfull dataterminal.

Osäkerheten är stor. Vem kommer att få ta hand om konsumenternas pengar? Går det att ta betalt för internet annat än via abonnemang och lokalsamtal? Går det över huvudtaget att få betalt för lokalsamtal i framtiden? Kan något av de olika nätverken ta betalt efter prestation och innehåll? Det är frågor som lett till att internetoperatören Terra köpte portalen Lycos och America Online underhållningsföretaget EMI. Den som först uppnår ett kassaflöde får försprång.

De gamla telemonopolen har en fördel med sitt kassaflöde från både koppartrådar, mobilteleverksamhet och internetabonnemang. De senare genererar både abonnemang och lokaltrafik.

Problemet är bara att alla verksamheterna är hotade. Själva trafiken blir ju mindre och mindre värd i takt med att överföringskapaciteten och antalet alternativ ökar. Det finns allt fler vägar för informationen att ta sig fram till kunden.

Konkurrenter tar för sig

En färsk amerikansk analys av den internationella teletrafiken visar att de nya konkurrenternas andel av den internationella teletrafiken i fjol ökade från 13 till 24 procent. Och de nya, det är långdistansbolag som amerikanska WorldCom och brittiska Cable & Wireless. Förlorare var bolag som AT&T, Deutsche Telekom och British Telecom. Det tyska bolaget har förlorat hälften av sina långdistansintäkter sedan 1997.

Samma undersökning visar att internationella samtal på mobiltelefoner ökar rejält, från åtta till tolv procent. Här är dock de regionala skillnaderna stora. I södra Asien görs 19 procent av de internationella samtalen från mobilen, i Nordamerika bara två procent.

Undersökningen visar också att det allra senaste alternativet, internettelefon, inte spelar så stor roll ännu. De står fortfarande för en mycket liten andel.

Det viktigaste är att bli stor fort. Nätverkslogiken avgör. Det betyder att den som redan gjort grundinvesteringarna kan ta in nya användare utan större kostnader. Och ju fler som ingår i nätet, desto värdefullare blir det för konsumenten.

Det finns paralleller i historien, inte minst i förhållandet mellan telegrafen och telefonen (se artikeln på sid 51).

Telegrafexemplet är en tankeställare för dagens aktörer. I och med att telegrafen fastnade i en högprisposition kunde nya telefonspelare ta hand om den stora massan av konsumenter. Nu ser det ut som om mobiltelefonoperatörerna kommer att kunna göra om samma trick när det gäller internetkunderna. Konkurrenterna – datortillverkarna och internetindustrin – har helt enkelt inte lyckats göra sin teknik tillräckligt enkel och billig för vanliga konsumenter tillräckligt snabbt. Antalet mobiltelefoner växer mycket snabbare än antalet persondatorer.

Vips ser det ut som om mobiltelebranschen kan ta kontrollen genom att lägga sig till med både bredbandshastighet och internetanslutning i ett läge då det finns fler hem som har mobiltelefon än dator. Särskilt i Japan, som hoppade över de första utvecklingsstadierna, är internet på mobiltelefon en realitet.

Ovisst läge

Men slaget är inte avgjort ännu. Kanske kommer datorföretagen att kunna svara med någon typ av superbillig genial dator? Kanske kommer konsumentelektronikföretagen att vräka ut billiga TV-apparater med hemsidor? Ingen vet säkert. Men visst ser det ut som europeiska och japanska mobiltelefonföretag har fått chansen att muta in de många konsumenterna mitt framför näsan på dataföretagen i Silicon Valley.

Allra intressantast ser det ut i länder med få datorer och många mobiltelefoner, till exempel i Sydeuropa. Där kommer kanske mobiltelefonoperatörerna att kunna etablera internet utifrån sina förutsättningar och betalningsrutiner. Det kan till och med bli möjligt för mobilteleoperatören att fungera som bank.

Det finns också en skillnad mellan de länder som sålt sina 3G-licenser på auktion och de som ordnat “skönhetstävlingar”. I de senare länderna, däribland Sverige, lär kommersen komma i gång snabbare.

Sämst förutsättningar verkar mobilteleoperatörerna ha i USA. På grund av de legala förutsättningarna har USA nämligen fått en ineffektiv mobiltelemarknad där mottagarna är med och betalar för mobilsamtal. Det innebär att amerikanen ofta stänger av mobiltelefonen, i den mån han har någon. Risken är ju att folk ringer och orsakar kostnader. Dessutom är det krångligt att ringa mellan områden med olika tekniska system. Den tredje generationen med bredbandshastighet är redan försenad med flera år.

Det ska också mycket till för att någon amerikan ska gå med på att betala särskilt mycket för internettjänster, vana som de är vid låga uppkopplingskostnader.

Mobiltelefonernas svaga ställning i USA innebär att dataindustrin har ett övertag där. USA kan alltså bli testmarknad för en utvecklingslinje och Europa och Japan för en annan.

Hittills har de stora telefonjättarna försökt vara med litet överallt. När de särnoterat sina dotterverksamheter inom internet, mobiltelefon eller “gula sidor” har de behållit ägarkontrollen. Målet har varit att få upp värdet på verksamheten och en värdefull aktie att köpa bolag för utan att förlora handlingsfriheten.

Pengarna har använts till att köpa in sig i mobil- och internetoperatörer och, ibland, i portaler och programtillverkare som EMI. Helst skulle de nog också velat göra någon riktigt stor affär över gränserna för att biffa upp nätverket. Men det har de hittills inte lyckats med. Deutsche Telekom verkar ju få nej till sitt försök att köpa amerikanska VoiceStream. Tyskarna har tidigare misslyckats med att köpa Telecom Italia. AT&T och British Telecom verkar inte få till det. Det är bara specialister som mobiloperatören Vodafone som lyckats med sitt köp av Mannesmann.

Nu måste i stället värdena på verksamheterna fram för att betala de stora skulderna för alla affärer och för att få upp kursen. Det är det som driver Iain Vallance och Peter Bonfield på British Telecom och Michael Armstrong på AT&T just nu. Kanske läget är så allvarligt att de tvingas ge upp konglomeratstrategin och bli specialister i stället. Armstrong tvingas ju i alla fall dela upp verksamheten trots att han under tre år arbetat hårt utifrån visionen tele, kabal och trådlöst i samma bolag.