Räntor och valutor: Orosmolnen som försvann

Det fanns gott om välgrundade farhågor för att 1998 skulle bliett oroligt år på de finansiella marknaderna. Internationelltvar det framför allt EMU-upptakten som riskerade att ställa tillmed oro. I Sverige befarades både val och avtalsrörelse i värstafall driva upp räntorna och sänka kronan. Den långa amerikanskahögkonjunkturen fortsatte och risken för ett bakslag medstigande inflation och räntor blev allt mer uppenbar. Börsernabåde i Sverige och internationellt steg kraftigt under förraåret och de allt högre nivåerna skapade en oro för kommandenedgångar. Krisen i Asien fick börserna att skaka till undersenare delen av förra året.

Men nu när det har gått några månader kan man konstatera attorosmolnen har skingrats förvånansvärt snabbt och smärtfritt.Börserna har fortsatt uppåt och räntorna har, bortsett från iUSA, fortsatt att falla.

KLART FÖR EMUAllting talar för att EMU startar i tid och att dagenscentralkurser blir omvandlingskurser till euro. Efteruppskrivningen av det irländska pundet och drachmens anknytningtill ERM för några veckor sedan verkar det helt osannolikt attman gör ytterligare justeringar inom ERM före eller i sambandmed EMU-starten. När dessutom både EMI, EU-kommissionen ochBundesbank i sina rapporter förordar att EMU startar med deväntade elva medlemsländerna är det svårt att se vad som skullekunna trassla till EMU-starten.

I Sverige verkade EMU till att börja med ställa till det en delför kronan. Oron för att företagen skulle övergå till attredovisa och ha euro som sin basvaluta befarades kunna bli etthårt slag mot kronan. Både banker och fondkommissionärsfirmorskrev om detta och det tycks ha funnits en oro för attövergången till euro skulle marginalisera kronan. Argumentenvilade dock på mycket bräcklig grund och nu tycks oron för dettavara som bortblåst. Kronan har stärkts nästan oavbrutet sedanden nådde bottennivån den 10 februari, paradoxalt nog samma dagsom S-E-Banken offentliggjorde sin rapport om företagenseventuella övergång till euro, och är nu tillbaka på samma nivåsom i november förra året.

Även räntorna har fallit mycket mer än väntat. Det berornaturligtvis till viss del på krisen i Asien. Efter årsskiftettycktes många upptäcka att Asienkrisen var allvarligare änväntat och då sjönk räntorna både i Sverige och internationelltkraftigt. Men även därefter har räntorna fortsatt att falla.Inflationstrycket tycks, delvis till följd av krisen i Asien, hablivit ännu lägre än väntat. Bedömningen av effekterna på dereala ekonomierna har däremot snarast börjat tonas ner under desenaste veckorna. Under de senaste veckorna har dock räntefalletbromsats upp och den svenska tioårsräntan har stabiliserats påen rekordlåg nivå runt 5,3 procent.

OVÄNTAT BRADen svenska avtalsrörelsen har också gått över förväntan. Ävenom löneökningarna blir något högre än i omvärlden, 3,8 procentper år i år och nästa år enligt Konjunkturinstitutets (KI) nyaprognos, innebär det knappast någon risk för att inflationen skadra iväg. KI menar till och med att risken för inflation nu ärså liten att de tror att reporäntan blir oförändrad under denärmaste två åren.

Den amerikanska ekonomin ser också ut att klara balansgångenmellan inflation och tillväxt förvånansvärt bra. Visserligentalar den statistik som hittills har presenterats för atttillväxten blev hög även under första kvartalet i år. Meninflationen håller sig fortfarande i schack och det finns teckenpå att industrikonjunkturen börjar mattas av. Den privatakonsumtionen är dock fortsatt stark, även om ökningen i februarienligt förra veckans statistik blev något mindre än väntat. Oronför att den amerikanska centralbanken ser sig tvingad att börjastrama åt finns därför kvar även om det inte är så många somtror att det kommer att ske inom den allra närmaste framtiden.